Denna studie undersöker hur slöjdelever i årskurs 5 utvecklar sitt skrivande i loggbok med stöd av anpassningar i undervisningen, utifrån frågeställningen: Hur kan stöttning utformas för att utveckla elevers förmåga att i skrift reflektera kring sin arbetsprocess? Studien är lärardriven och praktiknära, samt använder tematisk innehållsanalys för att undersöka 34 elevers loggböcker från en tidsram om 23 lektionstillfällen under vilka den övergripande uppgiften var att brodera en utsmyckad kranieform, med inspiration från en traditionell mexikansk skelettfigur, samt sedan sy fast huvudet på en så kallad slöjdpåse, tillverkad enligt instruktion. Undersökningen bestod av tre (i-iii) steg, med en forskningsdesign som var utformad så att eleverna mötte två skilda sätt att skriva slöjdlogg; traditionellt i slutet av varje lektion utan direkt stöd i det första (i) steget och därefter betydligt mer stöttning i det andra (ii) steget. I det tredje (iii) steget undersöktes utvecklingen av elevernas skriftbruk om slöjdprocessen, med grund i en individuell skriftlig reflektion. Resultatet visar att eleverna blev bättre på att skriva slöjdlogg. Loggtexterna utvecklades generellt och blev mer innehålls- och omfångsrika. Ett centralt resultat från studien var samtidigt att beskrivningar av görande dominerade i det första (i) steget, samt att elever i alla lägen framhåller görande som det centrala i slöjden. I det tredje (iii) steget blev dock en betydligt större repertoar av beskrivningar mer frekvent, däribland om vad som hade kunnat göras annorlunda. Artikeln problematiserar och diskuterar på vilka sätt ökade kunskaper om att skriva om slöjdprocessen förhåller sig till traditionellt slöjdkunnande.