Detta examensarbete undersöker hur kropp och rörelse upplevs och praktiseras i estetiska ämnen i gymnasieskolan. Genom intervjuer med lärare och elever samt autoetnografiska konstnärliga praktiker framträder fyra figurationer: den fokuserade eleven som disciplinerad kropp, rörelse som en paradox, rörelse som kännande, exponerad kropp och rörelse som motstånd. Studien bygger på ett postkvalitativt metodologiskt perspektiv och undersöker hur teknik, materialitet, normer och affekt samverkar i klassrummet – och hur kroppen både regleras och uttrycks genom dessa relationer.