Denna uppsats utforskar den konstnärliga processen som en dialog med omvärlden, med fokus på hur interaktioner mellan konstnär, material och tankar formar och omformar processen. Studiens syfte är att undersöka den kreativa processen föra att belysa dom interaktioner som sker inom den konstnärliga processen och som i förlängningen leder det konstnärliga arbetet in på olika spår. Studien är förankrad i posthumanistiska teorier, särskilt Karen Barads agentiella realism och intra-aktioner, även teorier, som dialog, av Gert Biesta bidrar till förståelsen av studien. Studien använder en autoetnografisk metodologi kombinerad med spårbaserad analys inspirerad av aktör-nätverksteori (ANT). Forskningen undersöker författarens egen konstnärliga process, för att besvara forskningsfrågorna: Hur kan en konstnärlig process ses som att vara i dialog med omvärlden? Vilka faktorer leder respektive stannar av en konstnärlig process?Resultatet visar att konstnärliga processer är icke-linjära och relationell genom intra-aktioner mellan mänskliga och icke-mänskliga aktörer, såsom material, känslor och osäkerhet. Materiellt motstånd, osäkerhet och tolkning av teorin framkom som avgörande faktorer som påverkar processens riktning. Studien framhåller sin relevans genom att bidra med förståelse kring konstnärliga processer som relationella och framväxande, och betonar osäkerheten och anpassningsförmågans roll i den kreativa processen. Genom att visa hur olika möten med omvärld påverkat processriktningen framställs konstnärlig praktik som en kontinuerlig förhandling mellan kontroll och överlämnande.