I denna masteruppsats belyser jag vänsterhänta elevers upplevelse i högstadiet genom bearbetning av fokusgruppssamtalen. Studien är undersökt utifrån ett diskursivt perspektiv och aktör-nätverksteori. Informanterna är från tre generationer för att framhäva ett historiskt perspektiv. Studien kombineras av fokusgruppmetoden och en utvecklad metod av bildelicitering som kan benämnas vid verktygselicitering. I denna studie har fem vänsterhänta informanter berättat om diskriminering kopplat till vänsterhänthet och exkludering av verktyg i bildundervinsingen under tre generationer.  

Dessa upplevelser har inspirerat ett gestaltande arbete genom gipsavgjutningar av händer och verktyg som har utvecklats både genom mitt skapande och i samarbete med informanterna under fokusgruppssamtalen. Ett urval av informanternas vänsterhänder har gestaltats i gipsskulpturer som visats på Konstfacks vårutställning 2025. Under processens gång har jag bearbetat arkiverade tidningar som handlat om vänsterhänthet från 1930-talet till idag.

Verktyg och redskap är i många fall normativt högeranpassade, men borde vara tillgängliga för alla. Vad händer när människor från en osynlig minoritet får diskutera och dela med sig av gemensamma minnen? Skapas det ett vänsterhänt vi?