Med ett läroplansteoretiskt perspektiv har arbetet genom kvalitativa metoder undersökt design i gymnasieskolan. Syftet är att förstå designlärares ämneskonception genom samtal om ämnet, undervisning och styrdokument. Därtill undersöktes hur design har formats och omformats i ämnesplaner samt vilka kunskaper som framträder som viktiga i ämnet. Med en kritisk diskursanalytisk läsning inspirerad av Norman Faircloughs modell bearbetar jag mitt samlade textmaterial i tre nivåer. Delar ur resultatet från samtalet med designlärarna gestaltades och visades på Konstfacks Vårutställning 2025.

Design som en metod i kreativa och innovativa processer är kärnan i lärarnas ämneskonception. Den gemensamma uppfattningen är att ingenting görs utan designprocessen. Det framgår att undervisningsformen efterliknar arbetet i yrkeslivet. Med projektuppdrag jobbar eleverna systematiskt mot att hitta en lösning på problemformuleringen. En av de viktigare förståelserna är enligt lärarna att medvetet designa för en målgrupp. Designämnet tenderar att missförstås av eleverna innan påbörjad utbildning. De tror att ett estetiskt fokus och formgivning ses som bärande inslag medan det i lärarnas mening är en del av processen men inte kärnan i ämnet.

Med gymnasiereformen Gy25 som träder i kraft 1 juli 2025 har ämnesplanen för design nästa ordagrant behållit sitt innehåll från Gy11. En förändring är att det centrala innehållet har kategoriserats till de tre huvudrubrikerna: Designprocessen, Visualisering och Kontext. Jag ser utifrån mitt material att lärarnas ämneskonception speglar fokuspunkterna. Designprocessen är metoden för arbetet, förmåga att visualisera krävs för att lyckas kommunicera idéerna och kontexten för designen avgör vilka val som genomförs.