Jag brukar springa nästan samma sträcka varannan dag. En av anledningarna till att jag väljer att springa samma väg är att jag vill se hur naturen förändras. Jag är också utbildad florist och älskar att vara i naturen, vilket förklarar mitt stora intresse för växtligheten.

Det var en sommarkväll – lummigt, solen var på väg ner, och en lugn och behaglig känsla spred sig i kroppen när jag gav mig ut på min löprunda. Blommor, ”ogräs” och högt gräs växte på båda sidor om vägen. Det var vackert.

Två dagar senare sprang jag samma sträcka, en lika ljuvlig sommarkväll. Men vad hade hänt med blommorna? Trafikverket hade hunnit klippa vägkanterna. Där det tidigare var blomstrande och grönt fanns nu bara enstaka strån som reste sig upp ur marken – resten var nedklippt till bara några millimeter. Det fick mig att fundera: Vad gör de med allt gräsklipp? Är detta verkligen bra för naturen?

Hemma satte jag genast igång med min research. Först hamnade jag hos Trafikverket, sedan ledde spåren mig vidare till Naturskyddsföreningens projekt ”Världens längsta blomsteräng”, och till slut fann jag mig djupt inne i Stora Ensos arbete – där de utvecklar byggmaterial av spillbitar av trä. En idé började ta form.

Kan jag skapa ett nytt material av gräsklipp?