Detta kandidatarbete inom inredningsarkitektur och möbeldesign undersöker hur inredningsarkitektur kan bidra till ökad autonomi och trygghet för ungdomar placerade på Statens institutionsstyrelses ungdomshem (SIS-hem). Med utgångspunkt i forskning inom sluten vård, rättspsykiatri och institutionsarkitektur samt i ungdomars egna berättelser, granskar projektet den fysiska miljön på SIS-hem ur ett kritiskt inifrånperspektiv genom att undersöka relationen mellan rum och kontroll.Efter ha tagit del av kunskaper om det ämnesfält som detta examensarbete berör (inredningsarkitektur för fängelser och tvångsvård) har jag gjort praktiska och konstnärliga undersökningar i form av skisser, ritningar, modeller, prototyper och materialtester. Dessa utforskningar har mestadels varit kopplade till ett parallellt arbete med behovsstudier men jag har även tillåtit mig att arbeta mer fritt.Projektet fokuserar särskilt på utformningen av det egna rummet och föreslår ett alternativ till den fängelselika och kontrollerande rumslighet som idag präglar många institutioner. Arbetet är placerat i ett framtidsscenario där nybyggnation av SIS-hem möjliggör nya standarder inom vårdande inredningsarkitektur. I detta sammanhang argumenteras för rummets roll som ett aktivt verktyg i förändringsprocessen – ett rum som inte enbart begränsar, utan som stödjer återhämtning, omsorg och personlig utveckling.Genom att använda kojan som rumslig metafor och kreativt ramverk, utvecklas en inredningsarkitektur som syftar till att stärka ungdomens känsla av integritet, handlingsutrymme och självuttryck.