Denna text är en konstnärlig och filosofisk undersökning av färg och form i måleriets praktik, med utgångspunkt i personliga reflektioner, konsthistoriska referenser och ontologiska teorier. Med inspiration från Göteborgskoloristerna, utforskas färgens subjektiva och intuitiva natur i kontrast till formens objektiva och geometriska egenskaper. Genom praktiska experiment med ramens uppbyggnad och komposition, samt ett teoretiskt ramverk hämtat från platonisk ontologi och Kants teori om det sublima, granskas hur kroppen, själen och det konstnärliga medvetandet samspelar i skapandet av målningen. 

Texten kretsar kring en ontologisk dualism där färg och form utmanar, påverkar och söker en möjlig symbios med varandra – ett möte mellan det kroppsligt förnimbara och det abstrakt matematiska. Målet är inte att intellektualisera måleriet, utan att öppna för ett sinnligt och existentiellt tilltal där färgen kan få en själ och formen ett syfte.