Corpus hystericus handlar om att arbeta med silversmide i oädla metaller och ädelstenar. Som student i smyckes- och korpusfältet har jag inte haft råd med silver, så jag har arbetat i andra billigare och oädlare metaller som koppar, mässing, nysilver och stål. Under de första studieåren såg jag mina verk som skisser eller oäkta, för att de inte var gjorda av äkta silver. På Konstfack har den synen ändrats. Jag har studerat materialen jag arbetar med, deras relation till svensk hantverkshistoria och det samtida korpusfältet.

För mig är det viktigt att förena det traditionella silversmidets stränga hantverk med de samtida, mer tillåtande uttrycken. Mina verk är skapade av återvunnet material jag köpt på second hand, i form av tallrikar och brickor, eller skrotplåt från Konstfacks metallåtervinning. Stenarna har jag plockat och slipat själv. Viktiga frågor för mig är: vad är det som gör ett material eller hantverk värdefullt?

Corpus Hystericus explores silversmithing through non-precious metals and gemstones. As a student in the Jewellery and Corpus field, I couldn’t afford silver, so I worked with more affordable, non-precious metals such as copper, brass, nickel silver, and steel. During my early years of study, I saw my works as sketches or “fake” because they weren’t made of real silver. At Konstfack, that idea changed. I have studied the materials I work with, their connection to Swedish craft history, and the contemporary corpus field.

For me, it is important to merge the strict craftsmanship of traditional silversmithing with the more expressive approaches of contemporary practice. My works are made from recycled materials—thrifted plates and trays or scrap metal from Konstfack’s recycling. I collect and cut my own stones. A key question in my work is: what makes a material or craft valuable?