I denna essä undersöker jag hur utforskande av olika narrativ-traditioner och intermedialitet är verktyg jag använder för att nå fram med i kommunikationen i mitt skapande och att jag genom olika vägar närmar mig orden som ofta varit ett hinder på grund av en språkstörningsdiagnos. Gummo, Garfield, The Residents, Hyperlink Cinema har varit stora inspirationskällor i detta sökande där olika genrer och tekniker möter varandra för att visa något nytt och större och hur ensamheten blir mindre när kommunikationsvägarna öppnas.