Syftet med denna undersökning är att med hjälp av ett pedagogiskt upplägg inom akvarellmåleri utformat av mig pröva om det går att väcka inspiration och lust hos en grupp vuxna deltagare i en workshop. Förhoppningen är att deltagarna ska försöka ta sig an uppgiften med ett dynamiskt tankesätt och bekanta sig med akvarellmåleriets grundtekniker. Studien tar delvis avstamp i specialpedagogik då det pedagogiska materialet och upplägget av workshoppen hämtar influenser hos begreppen tydliggörande pedagogik och salutogent förhållningssätt.

Frågeställningarna som denna undersökning behandlar är:Vad säger deltagarna att de lärt sig?Hur uppfattades det pedagogiska materialet samt upplägget av workshoppen avdeltagarna?

För att söka svar på mina frågeställningar tar undersökningen sin utgångspunkt ur en fenomenologisk ingång då jag är intresserad av att ta del av vad deltagarna möjligen lärt sig, deras upplevelser om workshoppen samt det pedagogiska materialet. Alltså ett deltagarperspektiv. De två teoretiska perspektiven jag utgår ifrån är begreppen dynamiskt och statiskt tankesätt, ur vilken den insamlade empirin ha analyserats.Deltagarna uppvisade i olika grad tecken på både ”statiska” såväl som ”dynamiska” tendenser under sina måleriprocesser. Hur som helst var den gemensamma lärdomen för deltagarna att de skulle förstå vattnets betydelse inom akvarell för hur olika uttryck uppstår, genom två tekniker; vått i torrt och vått i vått. Detta uttryckte deltagare en förståelse för både genom sitt måleri och under intervjun, vilket gick i linje med uppgiftens huvudsakliga syfte.Den tydliggörande pedagogiken i form av de exemplifierande stillebenmotiven beskrev enligt deltagarna på ett talande sätt vad som förväntades av dem. Deltagarna var ense om att den”mentala inställningen” ur vilken det salutogena förhållningssättet skulle syfta till att få dem att se mer ödmjukt på sitt målande, också till viss del bidrog till det. Med ödmjukt menar jag att se mer accepterande på sitt målande och släppa känslan av prestige kring den ”finamålningen.” Dock ligger det alltid en viss press i luften att fylla ett papper med färg där den inre självkritiska rösten ofta är närvarande. Hälften av deltagarna ansåg att de var för ont om tid för workshoppen medan den andra halvan tyckte det var lagom med tid.