I denna mastersuppsats har jag undersökt vad som får deltagare i keramikkurser att återvända gång på gång. Min utgångspunkt har varit leran som ett taktilt material, välbefinnande och händernas arbete. Under arbetets gång framkom också berättelser om gruppens betydelse och leran som utlopp för kreativitet.

Det empiriska materialet består av transkriberingar från både individuella intervjuer med fyra personer och en workshop med en fokusgrupp. Samtliga informanter har jag mött under mina år som lärare vid ett studieförbund, där de har gått olika keramikkurser under flera års tid.

De individuella intervjuerna kretsade kring föremål som deltagarna själva skapat och tagit med sig till intervjuerna, och de reflektioner och associationer dessa föremål väckte, i en fri intervjuform med elicitering. Fokusgruppen fick arbeta praktiskt med lera under tiden vi samtalade om deras upplevelser av leran. Jag har analyserat detta material med stöd av teorier om materialitet, flow och känslan av sammanhang (Kasam).

Informanternas berättelser tar stor plats i uppsatsen, liksom bilder av den gestaltande kommentar till arbetet som jag har skapat tillsammans med informanterna och andra. Denna gestaltning kommer att presenteras i samband med examinationen på Konstfack.

De slutsatser jag drar är att leran har en unik materialitet som bidrar till att skapa en känsla av välbefinnande. Andra faktorer för att deltagarna återkommer är gruppen och att arbeta tillsammans.

This master’s thesis explores what motivates participants in ceramics courses to return repeatedly. My initial focus was on clay as a tactile material, the hands' work, and the sense of well-being it provides. However, participants also highlighted the importance of group dynamics and clay as an outlet for creativity.

The empirical material consists of transcriptions from individual interviews with four participants and a focus group session. All participants have attended various courses over several years during my time as a teacher.

The individual interviews focused on objects they created and brought with them, while the focus group worked with clay during the discussion. I analyzed this through theories of materiality, flow, and the sense of coherence (SOC).

The participants' stories and images of the artistic work we created together are central to the thesis, with the final piece presented during my examination at Konstfack. 

The conclucions I draw is that clay’s unique material properties contribute to well-being. One other factors influencing participants to return is the group dynamics.