Denna studie har syftat till att undersöka elevers upplevelse av en bilddidaktisk metod som jag utvecklat under fördjupningskursen i bild på lärarprogrammet. Metoden bygger på att låta elever skapa sina egna ”filter” genom att måla på speglar, vilket erbjuder ett lekfullt och tillåtande sätt att experimentera med visuella uttryck. Eleverna fick möjlighet att utforska alternativa sätt att framställa sig själva bortom de förutbestämda och skönhetsnormerande ideal som ofta präglar den digitala kulturen. Studien fokuserade på två centrala frågor: Hur upplever eleverna spegelmålning som metod för att utforska filter och bilder av sig själv? Vilka frågor och reflektioner framträder under den genomförda workshopen i spegelmålning?. Workshopen kombinerade praktiska och reflekterande moment: individuell reflektion, spegelmålning, ett frågeformulär och en avslutande diskussion om elevernas upplevelser. Empirin samlades in genom observationsanteckningar, frågeformulär och ett fokusgruppsamtal. Fotografier togs även som stöd för att dokumentera arbetsprocessen. Det insamlade materialet analyserades fenomenografiskt med stöd av fenomenologin och de centrala begreppen: självreflektion, identitet och självbild, för att belysa elevernas subjektiva upplevelser.Studien framhävde spegelmålningens möjligheter som en kreativ och lekfull aktivitet som kan stödja elever i att reflektera och bearbeta sina uppfattningar om sig själva, både individuellt och i interaktion med andra i en experimentell miljö. Spegelmålning är dessutom en kostnadseffektiv och återanvändbar metod som enkelt kan implementeras i undervisningen. Resultaten påpekade att spegelmålning kan erbjuda elever en frihet i både skapandet och den fysiska närvaron som processen krävde, något som skiljer sig från den passiva konsumtionen av digitala filter. Detta resultat kan fungera som motvikter till de digitala normer och ideal som ofta begränsar snarare än frigör. Tidigare forskning har betonat hur sociala medier formar ungas självbild och kan förstärka negativa spiraler kopplade till kroppsideal och självkänsla. Denna studie adderade ett nytt perspektiv med att visa hur konstnärliga processer som spegelmålning kan fungera som ett verktyg för att bryta dessa spiraler och skapade en frizon genom lek, där sitt utseende och kropp kan användas för att skapa nya uttryck och utforska bilden av sig själv på ett kreativt sätt. Genom denna process utvecklade eleverna de kunskaper som uppfyller centrala mål i bildundervisningens kursplan, förmågan att både skapa och tolka bilder, vilket är avgörande för deras kritiska tänkande och förståelse av sin egen identitet i relation till omvärlden. Spegelmålningen är särskilt relevant i en tid där gränsen mellan den fysiska och digitala självbilden blir alltmer suddig och därmed blir det av stor betydelse att inkludera elevernas egen syn och perspektiv i undervisningen för att stärka deras reflektionsförmåga.