I syfte att öka förståelsen för kultur – samt lärande, materialitet och värde – undersöker detta forskningsprojekt det skräp som återfinns i sophinkar och soptunnor i den kommunala kulturskolans konstverkstäder och övriga lokaler. Skräpet kan väntas visa spår av aktiviteter såväl som av estetiska praktiker och lärprocesser. Soptunnorna blir på så sätt barnkulturens motsvarighet till Alice i underlandets kaninhål – ett nytt och omvänt sätt att se världen – och bidrar på så vis till det etnografiska målet att främmandegöra sig inför det redan välkända (Charlotte Aull Davis, 2008). Deltagande forskare planerar att i ett första steg observera den kommunala kulturskolans undervisning för att därefter – i ett senare skede tillsammans med barn och pedagoger – undersöka skräpet genom etnografiska metoder samt artefakt- och bildelicitering (Eriksson, 2019; Harper, 2002; Rose, 2023). Allt skräp kommer att dokumenteras i en fotobox, liknande de som används i sociala medier. Studiens teoretiska ramverk är tvärvetenskapligt och kombinerar teorier från vetenskaps- och teknikstudier (STS), kritiska barnstudier, lärandeteorier, mer specifikt estetiska lärprocesser (Illeris, 2023), och Rubbish Theory (Thompson, 1979). Projektet är ett samarbete mellan Kulturskolan i Örebro och forskare från Konstfack respektive Örebro universitet. Platsen för studien är Örebro kulturkvarter. Den aktuella konferenspresentationen kommer, utöver att berätta mer om projektet, att beskriva hur samma föremål – skräp – simultant både kan vara värdelöst och betydelsefullt i barnkultur (Wisten, 2023).