Lek är en stor del i den mänskliga utvecklingen i barns liv. Vi leker för att lära oss och utvecklasbåde individuellt och i samspel med andra. Inom de konstnärliga praktikerna är skolmiljön mångagånger målinriktad, skapandet styrs oftast av det fria och lekfulla. Syftet med denna undersökningvar att belysa hur lek lyfts in som en del i undervisningen och som grund till lärande. Undersökningenkom att titta på lek utifrån två aspekter, målinriktad och fri lek. Den målinriktade lekensyftar på att utvecklas utifrån ett mål, exempelvis att förbättra finmotoriken. Den fria leken handlarom ett existentiellt värde där leken får vara fri, utan något specifikt resultat med leken. Metodensom användes för undersökningen var semistrukturerad intervju. Intervjuerna gjordes med enförskolepedagog samt en bildlärare på gymnasienivå via Skype-videosamtal. Frågorna i intervjunbelyste hur de intervjuade talade om ordet lek och hur de använde sig av lek, både den fria ochden målinriktade leken i sina estetiska praktiker. Innan intervjuerna gjordes en förundersökningför att se hur ordet lek framkom i styrdokument. De styrdokument som analyserades hämtadesfrån Skolverkets hemsida och ligger till grund för de intervjuades uppdrag. Undersökningen innefattadeäven ett test att leka individuellt samt i par. Testet resulterade i en gestaltning för undersökningendär den egna inre kroppsliga upplevelsen belyste lärandet, både via fri och målinriktadlek. Resultatet från förstudien visade på att styrdokumenten för förskolan genomsyrades av ordetlek. I styrdokument för gymnasiet framkom inte ordet lek, däremot ord som skapande och kreativitet.Resultaten utav intervjuerna visade på skillnader mellan de två skolorna; både hur pedagogernatalade om lek och använde sig av lek i de estetiska verksamheterna.

Denna studie syftar till att belysa upplevelser av att leva i ett s.k. mellanförskap och därtill attstudera vid konstnärliga utbildningar. Detta analyseras med stöd av postkolonial teori. Mellanförskap i den här bemärkelsen är en term i syfte att förklara den sortens identitet somsammanfogas av flera olika kategorier, där etnicitet och rasifiering är särskilt centrala. Jag vill därtill bidra med kunskapsfördjupning inom det bildpedagogiska fältet kringmellanförskapserfarenheter. Ambitionen för arbetet är att synliggöra brister i mötet medpersoner som upplever social orättvisa i ett mellanförskap på konstnärliga utbildningar ochbildlärarutbildningar, samt hur detta påverkar deras möte i estetiska val. I studien framkommerdet ofta att det finns en känslan av en stark vithetsnorm på dessa utbildningar. Det finns få tidigare studier på ämnet av individers estetiska preferenser i relation till derasutbildning på konstnärliga institutioner. Denna studie ämnar tillföra en nyansering i forskningengenom att fokusera på hur mellanförskapet speglar estetik och social samhörighet. I denna studiebesvarar jag två frågor: 1. Hur upplever studenter i mellanförskap det bemötande de får påkonstnärliga utbildningar? 2. Hur upplever studenter i ett mellanförskap att deras estetiskauttryck blir bemötta? Jag har genom en fokusgrupp haft samtal och workshop med personer som lever i mellanförskapoch har gått eller går en konstnärlig utbildning. Fokusgruppen utövade tillsammans trekonstaktioner genom en konstnärligt gestaltande performance som ägde rum på Konstfacksvårutställning 2022.

Enligt skollag och läroplan ska skolan arbeta för jämställdhet och motverka traditionella könsroller. Ingen elev ska begränsas i sina val på grund av kön, etnicitet eller sexuell läggning. På estetiska programmets inriktning bild och formgivning har dock en särskiljande tendens avseende kön ökat under en längre period. Andelen killar har kontinuerligt krympt de senaste åren, trots läroplanens intentioner. Diskrepansen mellan styrdokumentens riktlinjer och elevers könsdifferentierande val har gett ett tydligt avtryck på den utbildning som studerats. Hur en sådan utveckling kan förstås har varit utgångspunkten för denna studie. Rådande diskurser om gymnasieutbildningar i allmänhet och bild och formgivning i synnerhet, samt hur dessa relaterar till uppfattningar om kön, har stått i fokus och betraktats ur ett läroplansteoretiskt perspektiv.Studiens syfte är att bidra till en fördjupad förståelse av den ojämna könsfördelningen på estetiska programmets inriktning bild och formgivning och vad den kan leda till. Studien genomförs på en enskild skola.Den övergripande forskningsfråga som ställs är följande:Hur kan snedfördelningen mellan kön på inriktningen Bild och formgivning förstås utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv?I studien redovisas antagningsstatistik 2007-2017 som visar på hur könsfördelningen förändrats under den aktuella perioden samt material ur kvalitativa intervjuer som genomförts med elever på utbildningen. Empirin har studerats och analyserats med diskursanalytiska verktyg och betraktats ur ett läroplansteoretiskt perspektiv. Resultatet diskuteras inom ett bredare socialt och kulturellt ramverk. Den könsdifferentierande utvecklingen förstås som ett uttryck för hur en särskiljande skolpolitik i kombination med ett fritt skolval och ett ökat brukaransvar lämnat utrymme och makt för andra värderingar i samhället än de som genomsyrar läroplanerna, att påverka elever i deras val. Värderingar, normer och attityder som cirkulerar i samhället och som ligger utanför den formella diskursen inom institutionen skola tycks bidra till den reproduktion och förstärkning av det ojämna könsfördelningsmönstret som råder på utbildningen.

Det här examensarbetet utgår ifrån idén om kunskaper som icke-linjärt och geografisktorganiserade. För att ge idén en form målar texten upp fantasibilden fältet, som kopplassamman med en figuration av de posthumanistiska filosoferna Gilles Delueze och FélixGuattari: rhizomet. Genom att synliggöra hur konstnärligt bildskapande kan förstås somrhizomatiskt lärande ämnar studien kontextualisera posthumanistiska alternativ fördidaktiska tillvägagångssätt i bildundervisning. Studiens relevans för det bildpedagogiskafältet motiveras av att lärande i bildskapande redan tenderar att kännetecknas av oriktade,kreativa och flödande processer. De huvudsakliga forskningsfrågorna som studienengagerar sig i är hur rhizomatiskt lärande framträder i konstnärligt bildskapande och hurdetta synliggör och kontextualiserar posthumanistiska alternativ för didaktiskatillvägagångssätt i bildundervisning. Studien antar metodologiska praktiker inspireradeav autoetnografi, utvecklade genom postkvalitativt tänkande. För att framkalla empirikonstruerades ett meningsfullt kollaborativt måleriprojekt mellan mig själv och engymnasieelev från bild- och formprogrammet, vilken betraktas som medforskare istudien. I analysarbetet används en kartograferande analys, som syftar till att synliggörakomplexa sammankopplingar som uppstår inom ramen för bildskapande praktiker. Dettaarbete leder fram till att exempel på hur materiell agens, konfabulativa konversationeroch materiellt-diskursiva praktiker görs synliga inom bildskapande sammanhang, vilketskrivs fram i denna uppsats samt gestaltas i måleri, ontologiteoretisk textformgivningsamt haptisk-optisk, metodologisk lek. De posthumanistiska trådar som går att följagenom uppsatsen bär alla på erbjudanden om didaktiska tillvägagångssätt förundervisning i ämnet bild och därför avslutas uppsatsen med att ett första steg tas in i endiskussion om didaktik. Genom att ta tillvara oriktade kreativa processer, konfabulativakonversationer och konstnärliga möten mellan mänskliga och icke-mänskliga aktörerbidrar detta examensarbete till ett pågående samtal om posthumanistisk pedagogik.

Syftet med denna studie var att besöka slöjdsalar och genom observation undersöka förutsättningar för arbetsställningar vid hyvelbänken samt genom intervjuer undersöka trä och metallslöjdslärares uppfattningar av arbetsställningar vid hyvelbänken. Studien hade två frågeställningar:

- Vilka förutsättningar för lämpliga arbetsställningar vid hyvelbänken går det att identifiera i trä- och metallslöjdsalen?

- Vilka uppfattningar av arbetsställningar vid hyvelbänken har trä- och metallslöjdslärare?

Metoden som användes var en mindre fältstudie. I fältstudien besöktes tre olika trä- och metallslöjdssalar där kvantitativ data i form av höjd, bredd, längd och djup på hyvelbänkarna samlades in samt deras placering i rummet dokumenterades. Det alla observerade salar hade gemensamt var att de använde sig av formationer där fyra bänkar formar en fyrkant samt att bänkarna har en variation i höjd. Kvalitativa data samlades in i form av kortare intervjuer med respektive lärare om deras uppfattningar av arbetsställningar vid hyvelbänken. Analysen av intervjuerna hade en fenomenografisk ansats och resulterade i fyra kategorier om hur fenomenet “arbetsställningar vid hyvelbänken” uppfattas av tre trä- och metallslöjdslärare som presenteras i ett utfallsrum. De olika kategorierna är:

- Hyvelbänkens möjligheter och omöjligheter,- Kroppen och arbetshöjden på hyvelbänken,- Arbetsställning, en fråga om att positionera kroppen- Handledning av höger och vänsterhänta.

Två teman som återkom både vid observationerna av slöjdsalarna och vid intervjuerna var rörlighet kring och höjden av arbetsbänken.

Kan resan någonsin vara målet eller är det alltid slutdestinationen som är målet?Studien Under construction undersöker hur slöjdämnet förhåller sig till färdigt och ofärdigt. Med bakgrund i vad jag uppfattar som kursplanens otydlighet gällande möjlighet att bedöma ofärdiga arbeten tycks det finnas stor oenighet bland lärare kring hur slöjdämnet ska ta sig an ofärdiga slöjdföremål. Syftet med denna studie är därmed att ge större klarhet i hur man som lärare kan förhålla sig till detta. Ämnet har undersökts utifrån två frågeställningar, vilka är:• Hur förhåller sig slöjdämnets styrdokument till temat färdigt och ofärdigt?• Hur förhåller sig slöjdlärare till temat färdigt och ofärdigt?Studien tar avstamp i det läroplansteoretiska forskningsfältet som baseras på att jämföra läroplanens tre arenor, dvs. den formulerade läroplanen jämfört med lärarnas tolkning av den samt den läroplan som tar sig uttryck i den faktiska undervisningen. Metoder som använts för att undersöka detta är observation av slöjdlektioner samt intervjuer med verksamma slöjdlärare. För att analysera empirin har en tematisk analysmetod använts.Studien har gestaltats genom en workshop där deltagarna under begränsad tid själva fick tillverka ett slöjdföremål utifrån slumpvis valda ledord som talade om på vilket sätt deltagaren skulle ta sig an uppgiften. När tiden var slut skulle deltagaren rangordna samtliga slöjdobjekt och samtidigt sortera in sitt eget, dels efter funktion men också efter uttryck.

Denna studie undersöker hur måleriskt arbete fokuserat på kvalitéer utöver avbildande, funktion och skönhet kan tillgängliggöras och förstärkas inom det digitala måleriprogrammet Photoshop. En pedagogisk metod och den digitala miljön (”workspacet”) analyseras och optimeras för syftet. Diskurser inom digital bildkonst analyseras och synliggörs för att ytterligare möjliggöra en konstnärlig frihet på fältet. Arbetet syftar till att vara en grund för bildpedagogisk undervisning och uppgiftsbyggande. Studiens empiri genererades av ett småskaligt cykliskt måleriexperiment utfört i Photoshop.

Studien finner att måleriskt arbete i Photoshop överlag kan tillgängliggöras och förstärkas genom att låta problemlösande och innoverande driva kunskapandet, samt ger ett förslag på hur ett specialanpassat måleriworkspace kan vara uppbyggt. Vidare finner den även att det är möjligt att öka tillgängligheten till och förstärka fokus på kvalitéer utöver avbildande, funktion och skönhet inom digitalt bildskapande genom att använda visuell diskursanalys som motståndspraktik.


I mitt mastersarbete undersöker jag ett mellanrum i tid och rum med en grupp förskolebarn som medforskare. Viutforskar en byggarbetsplats och skapar egna berättelser om platsen. Undersökningen genomförs tillsammansmed barn från en förskola i området. Syftet är att låta barnens upplevelser leda forskningen. Det är ett sätt att seplatsen ur barnens perspektiv och synliggöra att det finns oändligt många olika sätt att uppleva plats. I Stockholmpågår ständig ombyggnad och nybyggnad och jag ser byggarbetsplatserna som mellanrum i tid och rum. I vårundersökning gör vi vandringar i området, samlar föremål, bygger koja, gräver fram insekter, möter byggarbetareoch poliser. Vi träffas också på förskolan och pratar om vad vi sett och gjort, undersöker materialet vi samlat inoch bygger nya föremål. Vårt arbete blir en slags utvidgning av det mellanrum vi undersöker. Genom att aktiveramaterial och tid sätter barnen platsen i rörelse och de utforskar den med kroppen som redskap.Jag använder ett posthumanistiskt perspektiv i min analys och utgår från begreppen intra-aktion, tillblivelse,samtidighet och görande. Tillsammans skapar vi ny historia om en plats som är i ständig förändring. Vår praktikär ett kunskapande, där kunskap blir till i görandet och i mötet med plats, material och människor.För mig är barnens blick en ögonöppnare för vad platsen kan bli och därmed en viktig del i planering ochförändring av staden. Barnens erfarenhet och kunskap blir en del av samtalet om hållbar stadsutveckling.

Med barnkonventionen som ny lag står Sverige inför utmaningen att tillgängliggöra kultur och konstnärligt skapande för alla barn och unga. Detta samtidigt som viktiga kulturinstitutioner på landsbygden läggs ned eller förflyttas till större orter. Min undersökning utforskar hur en inkluderande och tillgängliggörande konstpedagogik kan utformas i en konstpedagogisk workshop samt hur pedagoger från institutioner på musei- och konstverksamheter uttrycker sig kring inkludering av landsbygdens barn och unga. Vilka diskurser framträder i dessa samtal? Vilka konstpedagogiska grepp synliggörs i en workshop med inkludering och tillgänglighet i fokus? Undersökningens utgångspunkt är sprunget ur ett samarbete med mina tre medstudenter Allie Karlsson, Ellinor Ginzburg och Marina Kadochnikova tillsammans med den nya kulturstiftelsen Prinsessan Estelles Kulturstiftelse. Prinsessan Estelles Kulturstiftelse efterfrågade ett pedagogiskt material i sammanhang med Alice Aycocks skulpturutställning på Djurgården sommaren 2020, en utställning som de har möjliggjort. Med kritisk diskurs-inspirerad analys tar jag mig an den del av empirin jag producerat från intervjuer med pedagoger från tre olika institutioner på musei- och konstverksamheter för att belysa de diskurser som framträder i deras samtal kring inkludering i kontext av landsbygdens barn och unga. Jag utför även en tematisk analys på den empiri jag fått fram genom de anteckningar som gjorts under de individuella workshop-moment jag utfört. Med den tematiska analysen bearbetas även det som kommer fram med Eva Cronquists text om konstpedagogiska strategier. De resultat som kommit fram genom undersökningen synliggör att det i utsagor kring hur pedagoger arbetar med inkludering främst framträder gemenskaps- samt expertisinriktade diskurser. I undersökningens del som berör en inkluderande konstpedagogisk workshop görs främst deltagande och upplevelseinriktade strategier centrala.

I samband med gymnasiereformen 2011 försvann den obligatoriska kursen Estetisk verksamhet (100p) som möjliggjort för alla gymnasieelever i det tidigare systemet att möta något estetiskt kunskapsområde och uttrycksmedel under sin utbildningstid. Att ge unga människor relevanta redskap för att bli visuellt kompetenta i ett modernt samhälle förefaller vara en självklarhet och det blir högst aktuellt att finna nya arbetsformer. När möjligheten inte längre finns att nå flertalet gymnasieelever, ställs viktiga frågor kring bildämnets innehåll och framtid. Genom mitt arbete med designkurser på gymnasiet har jag sett att det finns en möjlighet att nå ut till andra grupper än de som tidigare varit representerade i mer traditionella bild- och formkurser på min skola. Variationen i designgrupperna har varit större vad det gäller kön, etnicitet och socioekonomisk bakgrund och det har väckt min nyfikenhet.

   I min studie har jag gjort en undersökning av hur ett praktiskt arbete kring design tas i bruk av en grupp gymnasieelever. Undersökningen har genomförts i form av en workshop där elevgruppen värderar, samtalar om och gestaltar stolar med utgångspunkt i frågor om design, form och funktion. Jag har varit intresserad av att se vilka variationer som går att utläsa i elevernas utsagor och vilka diskurser som framträder. Syftet med studien har varit att få tillgång till ett material som ger en möjlighet att diskutera frågor om design, pedagogik och lärande. Förutom att studera vilka olika aspekter informanterna lyfter fram, har jag även varit intresserad av att studera hur de samtalar om sitt arbete och vilka variationer jag kan finna i deras sätt att beskriva sina synpunkter, val och utformningar.

   I resultatet framträder några diskurser tydligare än andra, där informanterna uppehåller sig kring objektens utseende och dess funktioner. Förmågan att uttrycka sig och att använda olika begrepp och formuleringar varierar och skapar olika diskurser. Jag finner även utsagor där informanterna för fram mer personliga upplevelser av att undersöka och arbeta och där de återger känslor av objekten samt beskriver en del privata associationer i relation till sin upplevelse.  Andra utsagor koncentrerar sig på objektens material och konstruktion. Genom att synliggöra dessa diskurser skapas en kunskap och ett breddat synsätt som är värdefull i ett pedagogiskt arbete med ungdomar. Förmågan att belysa olika anspråk inom design ökar och dessa blir tillgängligt för flera oavsett bakgrund och förkunskaper.

Under mina VFU-perioder har jag uppmärksammat en frustration bland de etablerade pedagogerna inom de estetiska ämnena. Frustrationen bottnar i hur de som pedagoger ska kunna nå upp till ämnenas syfte och samtidigt räcka till i den miljö som bildsalen utgör.

Syftet med denna studie är att undersöka hur digitala hjälpmedel som projicerar instruktioner live för fler än en student kan användas för att understödja pedagogiken i bildämnet. I studien har jag undersökt hur aktiva bildlärares upplevelser av bildämnets svårigheter förändras när de använder sig av denna typ av digitala hjälpmedel.För att besvara mitt syfte har jag formulerat två frågor:- På vilket sätt kan digitala verktyg tydliggöra undervisningen i bildämnet?- Hur upplever lärare att deras arbete underlättas med hjälp av det digitala hjälpmedlet?

Den teoretiska bakgrunden utgår från fenomenologi då studien avser att undersöka hur olika människor ser på ett och samma fenomen. I detta fall är fenomenet det specifika digitala verktyget som används i bildundervisning och dito miljöer. Studien tar sitt teoretiska avstamp från olika perspektiv på hur eleverna och lärarna uppfattar samma typ av fenomen.

För att samla in det empiriska materialet för denna studien användes metoden observation för genomförande och ett webbaserade formulär som riktat till de deltagande lärarna. Båda informanterna undervisar i bildämnet, på olika grundskolor i Stockholm.

Studien visade att lärarna upplever det digitala hjälpmedlet, vilket jag kallar för liveinstruktioner, som ett hjälpmedel i sin undervisning av bildämnet. Lärarna ser detta verktyg som ett hjälpmedel för att kunna undervisa flera elever samtidigt i teknikövningar och därmed underlättas deras arbete. Lärarna upplever även att digitala teknik spara mer tid och minskar missförstånd i utlärning av nya teknikövningar.

Enligt Lgr 22 ska lärare erbjuda en undervisning med anpassningar efter varje elevs förutsättningar och behov, med syfte att främja elevens fortsatta lärande och kunskapsutveckling (Skolverket, 2022). Syftet med denna studie var att undersöka om koncentrationsförmågan förbättras under utdragna stunder av informationsinsamling när informanter ägnar sig åt en sekundär aktivitet i form av handarbete.Tre informanter deltog i studien som använde virkning som en sekundär aktivitet i kombination med visning av pedagogisk serie som var den primära aktiviteten.I studien undersöktes detta genom kvantitativa och kvalitativa metoder: ostrukturerad intervju, frågeformulär och repetitionsfrågor.Resultatet av undersökningen visade att virkning som en sekundär aktivitet hade effekter som är både positiva och negativa. De flesta informanterna upplevde förbättrad hörselminne men noterade också att de kunde missa visuella detaljer. Virkning verkade kunna göra långvarig informationsinsamling mer uthärdlig genom att tidsuppfattningen upplevdes förkortad. Denna studie bidrog med insikter om hur ett handarbete som virkning kan användas som en stödaktivitet i lärandesituationer för att förbättra koncentration. Resultaten tyder på att virkning kan användas som ett verktyg för att stödja elever i deras lärande, särskilt när elever förväntas använda hörseln under långa och krävande lektioner.

Att förstå konst kan upplevas mycket svårt om man själv inte har rätt utbildning i bagaget. Utställningar och museum praktiserar konstpedagogik men denna utgår många gånger utifrån människor med kulturellt kapital. Konstmuseum som institution skapar många gånger en överdriven rädsla och respekt där det blir svårt att ta till sig konsten på ett lättsamt sätt. Denna studie är menad att undersöka om det är möjligt att bryta ner denna överdrivna rädsla och respekt och istället möjliggöra ett lättsamt möte mellan konstverk och betraktare.

Med utgångspunkt i tidigare forskning samt inspiration från konstpedagogen Carlo Derkert och Reggio Emilia-pedagogiken undersöks om det är möjligt att utveckla pedagogiska verktyg för att praktisera konstpedagogik för människor utanför den konstnärliga diskursen.

Audioguiden som pedagogiskt verktyg har länge varit närvarande på konstmuseum och är än idag. Men förutom att tekniken har uppdaterats och det har gått från en mp3 till en app har konceptet inte förändrats på många år. Samtidigt lever vi i en samtid där podden blivit mycket stor vilket lett till att ljudfiler är en aktuellt medium. Med detta som grund har jag valt att fokusera på audioguider som ett relevant pedagogiskt verktyg.

Under studien undersöks audioguiden som pedagogiskt verktyg utifrån en analys av audioguider från Nationalmuseum. Analysen blir till underlag till att utveckla en ny typ av audioguide. Under undersökningen utvecklas sedan två audioguider utifrån två skulpturer på Djurgården som är en del av Prinsessan Estelles Kulturstiftelse skulpturpark. Dessa två audioguider testas sedan på deltagare för att undersöka om det möjliggör lättillgängligare konstpedagogik för människor utanför den konstnärliga diskursen. När en utvärdering skett utvecklas dessa audioguider utifrån den feedback som kommit fram under Learning Studyn.

Undersökningens resultat gestaltas sedan i en audioguide till Konstfacks vårutställning. De pedagogiska verktyg som utvecklats implementeras i denna och skapar en audioguide som har ambitionen att möjliggöra att utställningen blir mer lättillgänglig för besökarna. Audioguiden förmedlas även till besökarna genom en visuell framställning av det empiriska materialet.

Uppsatsen ”DEN ÄR FINT MÅLAD, MEN GER INGENTING” Estetiska resonemang

och diskussioner vid bildsamtal, strävar efter att närmare beskriva och analysera hur

skolelever i årskurs 6 resonerar och uttrycker sig då de tolkar och diskuterar konst. Detta

för att fördjupa bildpedagogens förståelse för den teoretiska delen av sitt uppdrag: att lära

elever om bilder, analys och konsthistoria. Uppsatsens empiri tar upp hur de förhåller sig

till estetik och antiestetik. Det senare är en slags motreaktion till rådande estetiska normer

inom konstvärlden. Diskussionen tar upp ny teknologi, sociala media och dess eventuella

inverkan på detta ämnesområde. Undersökningen analyseras och tolkas genom en

kombination av diskurspsykologi och diskursteori. För metoden används bildelicitering.

Fokusgrupperna för detta består av 6 deltagare och bildeliciteringen dokumenterades med

film och genom anteckningar.

Uppsatsen diskuterar hur eleverna tolkar bilder med sina erfarenheter från sociala media

och rörlig bild, hur de reagerar på det som beskrivs som antiestetiska bilder, och hur de

värdesätter bilders kvalitéer. Resultaten som lyfts fram i uppsatsen är att eleverna i

studien inte skyr antiestetiska verk utan snarare inspireras till diskussion av sådana. Det

framkom även att eleverna gärna gör narrativa associationer och tolkningar av

konsthistoriska bilder såsom om målningarna hade ”filmiska” kvalitéer. Det framkom

också det att estetik inte nödvändigtvis handlar om fint och fult för 12- 13- åringar. Lika

gärna kan de se kvalitéer i konstverk beroende på deras förmåga att väcka känslor hos

betraktaren.

Denna studie fokuserar hur praktiknära forskning kan bidra till att utveckla lärarprofessionens kunskapsbas; genom att undersöka vilka slags kunskapspro-dukter som genereras i didaktisk undervisningsutvecklande forskning där lärare och forskare arbetar tillsammans. Datamaterialet består av vetenskapligt publice-rade artiklar från forskningsmiljön Stockholm Teaching & Learning Studies (STLS). Genom en innehållsanalys har fyra (i−iv) kategorier av kunskapsprodukter identi-fierats: (i) Beskrivningar av kunnanden, (ii) Undervisningsdesign, (iii) Didaktiska exempeloch (iv) Metodologiska redskap. Beskrivningar av kunnandensynliggör vad som kännetecknar kunnanden inom olika ämnesområden. Undervisningsdesign preciserar relationer mellan undervisningens utformning och elevers lärande. Didaktiska exempel innefattar rika beskrivningar av undervisning och elevers lärande som grund för didaktisk reflektion. Metodologiska redskap fokuserar på att kombinera och pröva metoder för planering och analys av undervisning. Resultatet kan ses som en typologi över vilka olika slags kunskaper som praktiknära forskning kan bidra med.

Under min studietid har jag noterat att design av många ses som en ”uppstyrd” form av konst, förknippad med konsumtion, status och sterila miljöer, långt från min egen kaosartade, tillsynes maniska tillverkning. Detta i kombination med mina funderingar kring rolluppdelningar och bristande stimulans i klassrumsmiljön för både lärare och elever har lett till ett undersökande arbete om att finna en undervisningsmetod för att bryta upp mönster ochlära ut en mer avslappnad attityd till att designa. Jag har intresserat mig för ”görandet” som metod, alltså den aktiva handlingen, för att genom Deweys beskrivning av tysta kunskaper och instinktivt samarbete i kombination med Radikalslöjdandetanken, de bakomliggande värderingarna till radikalslöjd, förmedla detta. Frågeställningen har varit: På vilket sätt kan man använda radikalslöjdandetanken iförutsättningslösa projekt som undervisningsmetod? Jag har genomfört ett aktionsforskningsprojekt där jag under en workshop samarbetat med och studerat en skolgrupp i åldern 11-16 år. Tillsammans har vi med slumpens hjälp tagit oss till en plats i skogen där vi byggt en koja av det material som vi hittat på platsen i radikalslöjdandets anda. Workshopen har med olika medel varit förutsättningslös och öppen. Ingen har vetat hur det färdiga resultatet skulle bli i enlighet med Deweys teorier om vad som händer med våra sinnen när vi tvingas röra oss utanför våra invanda mönster. Under samarbetet har jag studerat deltagarnas interaktion, dialog, upptäckter och lekar för att bygga vidare på i senare undervisning. Jag har tänkt på mina frågor och de har tänkt på sina. Jag upptäckte uppbrutna rollfördelningar i gruppen, intresse av skogen och av kojbyggande, att spontana lekar och instinktiva samarbeten uppstod, nya kunskaper, lektionsidéer och inspiration. Och att eleverna visst kan designa, speciellt om man inte kallar det design. Radikalslöjdandetanken som undervisningsmetod är alltså fullt användbar och går att kopplatill flera av skolans uppdrag. Resultatet har jag sedan redovisat i min skriftliga del och i min visuella gestaltning i form avbilder och en liten film från workshopen samt en tankekarta över tänkbara fortsättningar.

Forskning visar att barn med funktionsvariationer1 sällan får ta plats i Tv-rutan. Detta blir problematiskt då medier influerar vår förståelse av världen, oss själva och andra människor. Om bara en bråkdel av det som sänds gestaltar barn med funktionsvariationer, vad händer då med vår förståelse om oss själva och om andra? Vi behöver därför fundera över vilka som får ta plats i det offentliga rummet som medier skapar och bestämmer över.

Mot denna bakgrund har jag genom min frågeställning valt att dels undersöka hur personer med funktionsvariationer gestaltas genom att analysera fyra barnprogram där det förekom barn med olika förutsättningar och dels genom intervjuer med barn, för att uppmärksamma vad barnen ser i dessa program. Barnprogrammen är utvalda från public service kanalerna som arbetar med att förbättra mångfalden och motverka diskriminering.

Analysen tillsammans med intervjuerna svarar på min frågeställning ”Hur framställs barn med någon form av funktionsvariation i barnprogram som visas av public service-kanalen SVT?” och ”Vad uppmärksammar barn i dessa program och hur resonerar de kring gestaltningen av personer med funktionsvariationer?”

Resultatet av denna uppsats visar att barn med funktionsvariationer får ta plats bland SVTs program och att dessa barn gestaltas på olika sätt, mycket beroende av vad jag kallar programgenre. Det mina informanter uppmärksammade handlade till stor del om programmets innehåll och form, men de ansåg även att program som gestaltar personer med olikheter är bättre då de ser det som en möjlighet att få vara sig själv.

Parallellt med undersökningen har jag skapat ett eget barnprogram i form av en cut-out animation. I programmet har jag lekt med tanken att alla människor bär på en ryggsäck som innehåller medfödda förutsättningar, erfarenheter, svårigheter, lärdomar m.m. Syftet med programmet är att lyfta fram figurernas individuella ryggsäckar för att skapa empati, visa att alla kämpar med olika svårigheter och att det inte är något konstigt med det. Barnprogrammet visades i en installation under Konstfacks vårutställning 2016. 

Jag har i denna studie tittat närmare på vilka material och tekniker som förekommer ibildundervisning i grundskolan. Enligt både lärare och elever arbetar man lite med digitalaverktyg, formbara material och collage jämfört med andra uppgifter. Jag har sökt efter ett sättatt inkludera dessa i undervisningen där man som elev kan få större möjlighet att pröva ochompröva sina kunskaper och har valt att utgå ifrån skissen. Skissande förekommer i skolanfrämst med blyertspenna på ett vitt A4-papper, det är en metod som de flesta elever är förtrognamed och jag undrar vad som händer hos elever när man utmanar denna traditionella metod.Syftet med studien är att utifrån ett fenomenografiskt perspektiv undersöka hur barn möter enuppgift i bildundervisningen där de är förtrogna med material och teknik. Vidare undersökerjag vad som händer om man byter ut material och tekniker till något de inte är lika förtrognamed. Detta för att få syn på hur dessa deltagare reflekterar kring sin egen process när de arbetarmed bekanta metoder men med nya material och tekniker. Jag vill med denna undersökningvidga synen på hur man kan arbeta med mindre traditionella material och tekniker för att skapaen skiss i skolan. För att uppnå detta syfte så består studien av två frågeställningar. Hurreflekterar deltagarna kring sin egen skapandeprocess när de skissar med material och teknikerde är förtrogna med? Samt vad gör en alternativa material och tekniker med deltagarnas processoch reflektion? När jag analyserat resultatet har jag fått syn på att reflektionen skiljer sig hosdeltagarna beroende på hur förtrogna de är med materialen. När de använder traditionellametoden papper och penna reflekterar samtliga över vad de skissat men ingenting kring hur.När jag däremot bytt ut material och tekniker uppstår det ett motstånd i uppgiften som kräveratt deltagarna måste reflektera mer i sin process. Eftersom de inte var lika förtrogna med teknikoch material la de all fokus i sin reflektion på hur och knappt något på vad. Jag anser att dettaresultat visar på att det är fullt möjligt att bryta den traditionella skissmetodiken och att det kange vissa fördelar. När man reflekterar över processen blir man uppmärksam på vad det är mangjort och befäster nya erfarenheter som krävs för att kunna bli förtrogen nya kunskaper.

Det finns tydliga rekommendationer för att värmeöverförande vinyl kan appliceras på polyester- eller bomullstextilier och hur lång tid med vilken temperatur man ska använda. Men det finns ingen information att hitta om hur resultatet blir om man applicerar vinylen på andra texturer än släta ytor eller värmekänsliga material.

Syftet med denna studie är att undersöka vad som sker med det estetiska uttrycket och hur man kan applicera värmeöverförande vinyl på olika textila material med ett hållbart resultat. Undersökningen är uppdelad i två faser där första delen undersöker om det är möjligt att få vinylen att fästa på olika texturer och material. I detta experiment visar resultatet att det är möjligt och att rekommendationerna för vinylen bör vidgas men att det går diskutera vidare vad som är ett hållbart resultat. I den andra delen har jag tittat på de estetiska aspekterna där jag undersökt hur vinylens uttryck påverkats av textilens textur. Resultatet visar att vinylen påverkas av textilen, inte bara av dess textur utan även beroende på hur tunn eller tjock textilen är. Genom att välja olika typer av textiler kan man påverka vinylens uttryck, om den är tung/lätt, blank/matt eller slät/ojämn.

Studien undersöker hur läraren kan utveckla och skapa lärsituationer genom att använda aktionsforskning som metod, för att bjuda in elever till att delta i utvecklandet av deras egenplanering av undervisningen, som i förlängningen kan erbjuda eleverna möjlighet att engagera sig och utforma inkluderande uppgifter, med utgång från sina egna intressen. Studien visar att ett tydligt och strukturerat arbetssätt skapar förutsättningar för elevers vilja att ta ansvar för, och delta i arbetsprocessen, där eleven som subjekt är i fokus.Genom att använda aktionsforskning som metod har läraren ställt frågor som fokuserar på vad som händer i lärsituationen och har där sett hur eleven visar uttryck för olika nivåer avansvarstagande, som analyseras i egna observationer och fokusgruppsintervjuer genom Gert Biestas teorier som raster. Vidare redogör studien för hur aktionsforskning kan tillämpas som verktyg för att bidra till ökning av ett inkluderande och demokratiskt klassrum, där elevens perspektiv får ta plats. Frågor som studien bearbetar är: ”Vilka olika former av ansvar visar eleverna på i handling och vidare i reflektion när de inkluderas i lektionsplaneringen och utformningen av lektionsuppgifter” och ”Vad ger eleverna uttryck för i Gert Biestas teorier i lärsituationen?”

Studien undersöker hur tutorials fungerar som läromedel och hjälpmedel i en slöjdprocess. Studiens syfte är att undersöka vad som synliggörs i lärprocessen genom att använda sig enbart av tutorials för att bearbeta slöjdtekniken Punch Needle utifrån nybörjarens perspektiv. Målet är att bidra med kunskap om vad pedagoger behöver tänka på vid val av digitala läromedel som tutorials. Studien utgår från frågeställningarna: Vad synliggörs i lärprocessen när en ska lära sig en ny slöjdteknik genom tutorials? Vad behöver pedagoger tänka på vid urval av tutorials i slöjdundervisningen? och Hur synliggörs den tysta- (outtalade) förkunskapen i studiens aktion? Studien visar att det är svårt att förstå tutorials utan förkunskaper kring den teknik som ska läras. Även om slöjdtekniker uppfattas som enkla vid första anblick, visar studien att deltagarna hade behövt se fler tutorials för att lära sig slöjdtekniken Punch Needle, då de två tutorialerna som användes i aktionen inte gav den information de hade behövt på individnivå. Tutorialsen var för otydliga och samtliga deltagarna hade behövt ett tydligare ”steg för steg” perspektiv i tutorialernas utformningar. En längre tutorial som hade svenskt tal förklarade tekniken bättre, men studien synliggjorde avsaknaden av ämnesdidaktiskt språk, därmed att den tutorialen inte lämpar sig för undervisningen inom slöjdämnet. I rapporten diskuteras faktorer som kan påverka elever i undervisningssammanhang där de ska använda sig av digitala läromedel.

Denna studie undersöker fenomenet bakgrundsmusik i bildklassrum och hur elever upplever att detta inverkar för möjligheterna att arbeta med sitt skapande. Detta görs då fenomenet är vanligt förekommande. Min studie utgick från en fenomenologisk ansats för att få syn på hur elever upplever ett fenomen. Teoretiskt är studien inspirerad av Biestas syn på eleversmöjligheter att handla och vara subjekt. Studiens syfte är undersöka och få syn på hur elever upplever att musik i bildsalen inverkar för deras möjlighet att arbeta med sitt skapande samtbidra med nyanseringar av hur vi kan förhålla oss till fenomenet. Frågor som ställs i studien ärföljande:På vilka sätt inverkar musik i bildsalen för elevers möjligheter att arbeta med sitt skapande?Utifrån denna fråga utvecklades följande frågor:På vilka sätt uttrycker elever att olika musikgenrer som spelas inverkar?Har sättet musik blir tillgänglig för elever inverkan för upplevd delaktighet på bildlektionen och varför? Undersökningen gjordes i en årskurs 9 och metoder för empiriinsamling var deltagande observation, bildelicitering och fältanteckningar. Empirin analyseras med följande teorier och begrepp: subjekt, att stå i dialog, grit och groove. I studiens resultatdel besvaras frågeställningarna. I slutdiskussionen lyfter jag frågor att undersöka vidare. Mitt gestaltande arbete bestod av en workshop på Konstfacks vårutställning. Deltagarna fick utföra enfärgblandningsuppgift samtidigt som olika musik spelade. Vi diskuterade deltagarnas reflektioner om hur de upplevde att olika musik inverkade när de skapade. 

På Konstfack går många studenter som besitter olika kunskaper och erfarenheter inom olika hantverk, som kan bidra till möjliga kunskapsutbyten med andra, något som skulle kunna gynna både den egna skolgången och Konstfack som institution.

Genom en etnografisk studie undersöker jag hur semi-informella lärtillfällen i form av workshops kan skapa kunskap och samarbetsrelationer mellan studenterna och institutionerna på Konstfack. Studien bearbetar och ger svar på frågorna; Vilka upplevelser uttrycker deltagarna kring att delta i kamratläran under semi-informella lärtillfällen mellan institutionerna på Konstfack och Vad uppfattar deltagarna att kamratlärande erbjuder som inte lärar-studentundervisning erbjuder?

Empirin består av filminspelningar och ljudupptagningar från workshoptillfällen och gruppintervjuer, där 14 studenter medverkat vid de olika tillfällena, där empirin bearbetas med ett fenomenologiskt perspektiv. Undersökningen visar hur nya idéer kan utvecklas genom att förflytta sig från en traditionell undervisningssituation till att applicera kamratläran som ett alternativ till det traditionella lärandet.

Resultatet visar att kamratläran bidrar till att studenter utvecklar sina egna kunskaper, samt bidrar till att andra perspektiv och potentiella framtida kollaborationer både inom och utanför skolan. Studien påvisar att kamratläran inte ersätter det traditionella lärandet, utan att det är ett komplement för att möjliggöra och erbjuda en kompletterande kunskapsinhämtning under studietiden. Studien visar att workshops mellan studenter kan bredda utbildningen och inkludera de som har det svårt att ta till sig ett traditionellt lärande.

Resultatet av gestaltningen är ett exempel på hur undersökningen kan appliceras och fungera för konstnärliga samarbeten med olika praktiker inom konsthantverk som flätar materialen samman till en helhet. Skulpturerna är anpassningsbara med ihåligheter och möjligheter till förändring. Ett ständigt kollaborerande som kan växa över tid mellan olika händer. Ett cirkulärt lärande. Ett gränsöverskridande verk.

Syftet med mitt arbete är att undersöka hur jag som bildlärare kan skapa förutsättningar för lärandet av programmering i bildämnet. Detta undersöker jag genom att designa tre bilduppgifter som har med programmering att göra. Min frågeställning är: Hur kan jag som bildlärare skapa förutsättningar för lärandet av programmering i bildämnet? För att undersöka denna fråga kommer jag att fokusera på dessa underfrågor: Vilka är mina intentioner kring förutsättningar för lärandet av programmering i bildämnet? Hur kan jag iscensätta mina intentioner? Hur upplevs mina iscensättningar?Min designprocess består av tre steg. Först identifierar jag problem inom lärandet av programmering i skolan. Detta gör jag med hjälp av tidigare forskning i form av två avhandlingar. Ett problem som beskrivs är att många lärare anser att inte alla elever kan uppnå godkänt betyg och att en förändring i pedagogiken inte hjälper.2 I våra skolor är det även vanligt med ett fokus på lärandet av syntax samtidigt som lärandet av problemlösning hamnar i baksätet.3 Att kunna programmera handlar allt för ofta om att bara kunna skriva kod. De problem som jag vill lyfta fram i mitt arbete är: 1. Ordet programmering betyder olika saker för olika personer. 2. När vi lär oss programmering ligger fokus på syntax istället för problemlösning. För att undersöka dessa problem så vill jag: 1. Synliggöra vad programmering betyder för mig.2. Lägga fokus på problemlösning och ett undersökande av programmering.1Bild 1. 2Rolandsson, Lennart (2015), Programmed or not, Stockholm: KTH, s. 57 ff. 3Winslow, Leon E (1996), Programming pedagogy – A psychological Overview, New York: ACM, s. 21.3I nästa steg designar jag tre bilduppgifter. De är inspirerade av lärare, konstnärer och min egen konstnärliga utbildning. De programmeringsverktyg som bilduppgifterna låter oss undersöka är: Instruering, slinga och selektion. I sista steget av min designprocess så testar jag bilduppgifterna med tre elever. Tillsammans undersöker vi hur uppgifterna fungerar och kommer på förslag på förbättringar eller vidareutvecklingar. Vi diskuterar vad programmering är och vad dessa bilduppgifter berättar om programmering. Samtidigt som jag har utfört denna undersökning så har jag arbetat med en gestaltning som har med programmering att göra. Jag har programmerat en robotarm som ritar en slumpmässig linje vid ett tryck på en knapp. I denna gestaltning så är problemlösning i fokus och jag har programmerat armen utan kunskap om programspråkets syntax. Jag har undersökt samma programmeringsverktyg som bilduppgifterna handlar om. Error Syntax är titeln på detta arbete och min gestaltning. Det är en ordlek där jag vänder på felmeddelandet syntax error. Jag vill flytta felet från människan till syntaxen. Med detta perspektiv vill jag påstå att det vi behöver för att kunna programmera är bara lite nyfikenhet och kreativitet.

Det här arbetet tar sin början i ett ifrågasättande av det traditionella bildanalysarbetet som är vanligt förekommande i bildämnet på skolor i Sverige idag. Utifrån detta genomfördes ett antal workshops för att synliggöra hur eleverna tolkade och analyserade bilder. Detta gjordes på ett sätt där handen och huvudet fick vara med tillsammans i analysarbetet. Genom att blanda snabba intensiva övningar, samtal och ett längre måleriprojekt synliggjordes flera olika delar av bildanalysarbete. I det här arbetet analyseras elevernas bilder och kommentarer utifrån bildteoretiska begrepp och teorier för att få syn på ett bildanalysarbete som annars kanske inte uppmärksammas i bildundervisningen. Detta för att i framtiden, förhoppningsvis, kunna arbeta med bildanalys integrerat i fler delar av bildundervisningen.

Med undersökningen vill jag synliggöra samt utöka förståelsen för prestationsångest i bildskapande, hur den yttrar sig och vad dess bakomliggande orsaker kan vara, ur ett elevperspektiv. Detta för att kunna arbeta för att förebygga och hantera den psykiska ohälsa som återkommande prestationsångest och stress kan orsaka samt arbeta mot ett hälsosamt bildskapande.Undersökningen är kvalitativ och metoden som använts är semistrukturerade intervjuer med fem elever som går på det estetiska programmet med inriktning bild och formgivning på gymnasiet. Jag har identifierat identitet som bildskapare och bildestet, egna krav, jämförande med andra och negativa tankar som tydliga diskurser i elevernas tal om prestationsångest i bildskapande. Identifiering leder till högre krav på sig själv och svårigheter att uppnå kraven kan leda till negativa tankar och prestationsångest. Jämförelse är en faktor i hur vi avgör vilka krav vi ställer på oss själva. Om en känner att en presterar sämre än andra kan det leda till att en höjer kraven och det kan leda till negativa tankar och prestationsångest. Prestationsångest kan leda till flyktrespons som påverkar ens förmåga att prestera negativt. Betyg och framtid är andra faktorer som påverkar elevernas identitet och relaterar till elevernas egna krav och kan leda till negativa tankar.En del i mitt examensarbete är en gestaltning. I min gestaltning har jag arbetat utifrån mig själv och min egen prestationsångest i måleri för att undersöka hur jag kan bryta min kreativa blockering i bildskapande samt hitta metoder att hantera prestationsångest för ett hälsosamt förhållningssätt till bildskapande. Här använder jag en autoetnografiskt inspirerad metod där jag målar en målning och dokumenterar processen genom att skriva loggbok. Jag sammanställde min process och resultat utifrån loggboksanteckningarna i en kortare film. Filmen samt min sammanställda loggbok visades på Konstfacks digitala vårutställning 2020. Undersökningen kommuniceras genom denna uppsats och gestaltningen visas i Konstfacks digitala vårutställnings online-katalog 2020. En tryckt katalog publiceras även i samband med utställningen.

Det här examensarbetet handlar om folkhögskolanoch hur allmän kurs ser ut utifrån några avfolkhögskolans kännetecken. Dessa är bildningstanken, metodiken, avsaknaden av centralt fastställda kurs eller läroplaner samt studieomdömet. I arbetet får läsaren syn på hur det kan se ut att arbeta som lärare i allmän kurs utifrån dessa kännetecken. Utöver detta har också deltagarna (eleverna) på respektive allmän kurs också fått en sorts pedagogisk bilduppgift som gått ut på att berätta med bilder hur bildning/utbildning ser ut för dem. Detta gjordes med hjälp av engångskameror. Deltagarnas bilder ställdes sedan ut som en del av min gestaltning på Konstfacks vårutställning. Resultatet av undersökningen visar att de utvalda folkhögskolorna svarar väl mot de kännetecken som kan ses som unika och särskiljande för folkhögskolan. Deltagarnas bilder visar att bildning är en process och kanske inte är någonting som det går att ”ta på”. Detta examensarbete behandlar också min personliga bildningsresa. Med hjälp av arbetet försöker jag sätta ord på vad bildning och folkhögskola har betytt för mig.

Med utgångspunkt i fyra familjefotografier, letar jag efter det underliggande budskapet bakom

bildens tillkomst, vad människorna på bilden har i huvudet samt hur fotografen har tänkt sig

att kommunicera med bilderna. Bilderna har tagits vid ett verkligt, kanske till och med viktigt,

tillfälle i den avbildade personens eller personernas liv. Men bilderna kan ju inte visa oss vad

som rör sig i huvudet på objekten. Det kan vi bara gissa. För att det rör sig, det kan man vara

säker på. Men vad är dramat bakom bilden? För att kunna tillföra bildtexten måste vi forska

lite och noggrant analysera bildens innehåll. Utifrån fyra familjebilder vars gemensamma

nämnare är den släktlinje som binder dem samman, ställer denna uppsats frågan: Vad kan

man läsa och lära sig genom familjefotografiet och söka uttolka vad som ligger bakom bildens

konventioner och sammanhang? Syftet med denna frågeställning är att genom bildanalys

undersöka hur familjen representeras i familjebilden. Uppsatsens didaktiska syfte är att

klarlägga hur släkt- och familjebilden representeras och på det sättet stärka eleverna i deras

självkänsla och identitetsuppfattning. Att ge eleverna möjlighet att reflektera vilka de är och

var de kommer ifrån. Ge dem utrymme och förtroende för att deras familjeband och historia

har betydelse.

Genom att ställa fyra familjebilder mot representationsteorier signerade Marianne Hirsch,

Annette Kuhn, Bent Fausing och André Wang Hansen samt teorier om fotografi signerade

Steve Edwards och Roland Barthes, tittar uppsatsen på hur familjen representeras och

förklaras.

Uppsatsen innehåller även en kort beskrivning av familjefotografiets historiska utveckling.

Gestaltningsarbetet blir så ett exempel på hur familjealbumets berättelser och minnen

representeras, med utgångspunkten för vad som är riktiga minnen och vad som ”triggar” ens

minnen. Uppsatsens slutdiskussion sammanfattar resultatet av bildanalysen. Vad är det för

berättelser som kommer tillsammans med bilderna? Vad är det för bilder som valts bort?

Vidare anknyter uppsatsen till en utställning med ett fotoalbum, ett gestaltningsarbete, med en

mängd bilder med liknande innehåll. Huvudsaken med de bilder jag har valt är att de inte

visar en uppställd och arrangerad situation utan är bilder med tydlig randanmärkning och med

ett uppenbart underliggande budskap.

Undersökningen handlar om otrygga platser i skolan och hur otrygga platser beskrivs av elevoch lärarperspektiv. Tidigare forskning visar att rädslor kan vara kollektiva såväl som individuella och att det finns olika beståndsdelar på platser som tillsammans utformar en plats karaktär. Motivet till undersökningen och tematiken otrygghet baseras på att jag vill synliggöra vilka platser en grupp elever upplever som otrygga inom skolans område. Genom samtal med elever och lärare för att få deras perspektiv på platser dem upplever som otrygga, bidrar studien till att jag får ett dubbelperspektiv och kan därefter analysera och konstatera vilka tecken det är i dessa platser som är orsaken till otrygghet.

I undersökningen har deltagande observationer, intervjuer, enkäter, samtal och undervisning genomförts. Det empiririska materialet har bearbetats utifrån ett kulturanalytiska arbetssätt, vilket innebär att fokus har varit på att se mönster i bilderna, fokuseringar på vissa teman och sökande efter nyckelsymboler på dessa platser.

Resultat från studien visar att bristen på vuxnas/lärares närvaro i kombination av hur platsen är uppbyggd påverkar hur otrygghetskänslan upplevs av vissa elever. Och på grund utav dessa två faktorer leder det även till vilka elever som dras till dessa otrygga platser och använder det som ett socialt rum och påverkar platsens otrygghet ytterligare.

Utformningen av den gestaltande delen i undersökningen har bearbetats utifrån det empiriska materialet. De bilder elever och lärare fotograferat har bearbetats genom att ha ringat in det som har anspelats vara ett tecken på vad som är otryggt och även angett pilar för gående och fordons trafik som även där skapar otrygghet. Det har lett till att det blivit tydligare att förstå vad som beskrivits av de elever och lärare som bidragit till undersökningen när texten läses. Bilderna har därefter printats ut på blankt fotopapper och monterats upp på MDF skivor för upphängning.

Den här uppsatsen undersöker parafrasens roll i samtida bildundervisning ur ett socialkonstruktionistiskt och feministiskt perspektiv med hjälp av visuell metodik, diskursanalys och gestaltande metoder. Uppsatsens material består av lärares parafrasuppgifter, elevarbeten, lärares samtal om parafrasuppgifter och stoffurval samt författarens egna erfarenheter av att göra parafraser. Resultatdelen identifierar en dominerande diskurs i parafrasuppgifterna som i sin tur kan delas in i flera mindre. Följderna av diskursernas inverkan på eleverna diskuteras och förslag på omförhandling och förnyelse av parafrasuppgiften ges. De parafraser som skapades under författarens konstnärliga utforskande av fältet utgör studiens gestaltande del. Fokus har legat på samtidskonst och kvinnliga konstnärer, med ett jugendverk som kontroll för att se om arbetsprocessen ändrades. Parafraserna är gjorda i olika tekniker såsom akrylmåleri, torrpastell, mixed media, skulptur i polymerlera samt digitalt fotografi. Parafraserna ställdes ut som en installation tillsammans med skisser, anteckningar, materialprover och utrivna lappar med författarens reflektioner. Reflektionslapparna och namnskyltarna i installationen är skrivna på tidigare utkast av uppsatsen. Syftet med utställningsformen var att påvisa författarens skapandeprocess av både parafraser och uppsats.

Syftet med studien var att undersöka hur elever upplever berättelser, samt hur berättelser påverkar deras bildarbeten i bildundervisningen.  Deltagarna i studien var fyra andraårs gymnasieelever som hade kursen Bild och form 1b. Det empiriska materialet insamlades genom deltagande observationer och intervjuer, vilket sedan analyserades ur ett fenomenologiskt perspektiv. Elevernas berättelser presenterades även i form av elevarbeten på Konstfacks vårutställning 2023, där gestaltningen syftar till att visuellt presentera deltagarnas upplevelser och fantasier om berättelser. I resultatet framkom det att deltagarna i studien upplevde inspirationskällor som värdefulla inför bildarbeten, då detta väckte fantasin och underlättade vid beslutsfattningar i hur de ville forma sina arbeten. Detta visade att det kan vara lärorikt att utgå ifrån teman som berättelser, då det ger fler ingångar till elevernas olika visuella kulturer. 

Detta masterarbete är en artist/researcher/teacher, eller a/r/tography studie av lärande och utveckling. Arbetet antar ett posthumanistiskt perspektiv, som medger ett rhizomatiskt förhållningssätt till det empiriska materialet som består av minnesberättelser och en konstnärlig process och metod. Diffraktion används som övergripande metod tillsammans med a/r/toraphy; artist/researcher/teacher, för att öka möjlighetrana att - utforska det vi redan vet om lärande för att synliggöra det vi ännu inte vet. Det rhizomatiska förhållningssättet präglar och genomsyrar hela arbetet både i analysen av teori, metod, emperi, liksom viss disposition av text och bild. Det empiriska materialet består av korta minnesberättelser som handlar om spatiala intryck jag upplevt under mitt liv, samt en konstnärlig process vilket är en del av masterarbetet, den konstnärliga processen resulterade i en skulptur på Konstfacks vårutställning 2017.

I uppsatsen undersöker jag samtida pedagogik på konstskolor i syfte att närma mig konstskolepedagogiken som begrepp. Begreppet är inte vedertaget och i generell mening inte tydligare i sin gestalt än att det är pedagogiken som bedrivs på konstskolor. Därför blir studien även ett explorativt försök till begreppsliggörande. Empirin består av intervjuer med sju lärare från sex förberedande konstskolor i Stockholm. Med titeln Forging discourse, vill jag synliggöra min diskursteoretiska ansats där jag ser språket som handling. Donna Haraway bistår undersökningen med det situerade kunskapsbegreppet och Pierre Bourdieu med sin fältteori.

Den snåriga empirin utgör en styrka genom att vara rik och nyanserad och av samma anledning svårtillgänglig för analys. Många diskurser samexisterar i fältet, utan att de verkar uppenbart motsätta varandra. Konstskolepedagogiken konstrueras i förhållande till det kulturella fältet och pedagogik inom andra institutionella ramar. Det ligger något mycket intressant i att betänka konstskolan som en institution där flera intellektuella traditioner inom fältet kan samspela. Eftersom konstskolan i stor utsträckning konstrueras i förhållande till det kulturella fältet, reflekterar den även mycket av dess sammansättning, vilket jag i resultatet lyfter fram som en institutionell styrka. Min förhoppning är att jag på något vis genom undersökningen lyft relevanta aspekter av samtida konstskolepedagogik, men vad undersökningen egentligen kanske har lett till är ett betraktande av konsten genom ett pedagogiskt nyckelhål eller en språklig resa i konstens domäner.

Den gestaltande delen av arbetet består av en interaktiv installation som ställdes ut på Konstfacks vårutställning 2018. Verket; Mötet - Det sanktionerade tittandet, finns dokumenterad i uppsatsen och tog sin form utefter den teckningsövning (teckna av varandra utan att titta på papperet) som inledde varje intervju i undersökningen. Med teckningen som verktyg ville jag undersöka vad Darla Crispin benämner som the fold - vecket mellan självet och det transpersonella. Detta unfolding lade grunden till samtalen och gav en möjlighet för mig och informanterna att betrakta varandra - ett sanktionerat tittande. Teckningarna förekommer parvis i texten, för att understryka undersökningens dialogiska upplägg och ge en visuell förankring till det område kring vilket dialogerna kretsar.

Syftet är att undersöka erfarenheter i form av materialkunskap för att få syn på när en process går från ett konvergent till ett divergent lärande. Undersökningen utgår från frågorna; ”På vilka sätt kan erfarenheter av materialens egenskaper bidra till ett utforskande av medierande uttryck?” och ”Hur kan jag som lärare hjälpa elever att bli medvetna om sin egen estetiska lärprocess?”. Empiri samlas genom en workshop kring uppgiften ”Taktil berättelse”, där semistrukturerade intervjuer och material-experiment görs med tre ungdomar, alla 12 år. Vid analysen tillämpas en modell för lärande om, i, med och genom” (Lindström, 2008). Resultatet visar att om erfarenheter utvecklas skapas en förutsättning för den divergenta processen, och genom att kategorisera olika moment i en estetisk lärprocess blir det synligt vilka erfarenheter och läranden som tas i bruk.

När man syr efter mönster står det ofta angivet vilken typ av tyg som bör användas. Är man oerfaren i sömnad kan det vara svårt att veta varför just dessa tyger rekommenderas. Syr man i ett annat tyg än vad som föreslås av mönstertillverkaren kan det krävas mönsterändringar och anpassningar av sömnadsprocessen. I den här undersökningen används ett symönster från 1949 med mycket kortfattade instruktioner och utan förslag på tyg, där den vägledning som ges i val av tyg är bilden på mönstrets framsida. Det är upp till den som ska sy att välja tyg, metoder och tekniker. Hur vet man vad man ska välja om man saknar erfarenhet? Hur vet man vad som fungerar, och vad som inte gör det? Och vad måste man göra annorlunda om man tar ett annat tyg än det som är tänkt?

Undersökningens syfte är att undersöka hur ett mönster kan behöva ändras vid byte av tyg för att behålla den ursprungliga silhuetten, samt hur sömnadsprocessen förändras med tygbytet. De centrala frågorna är: Hur kan ett symönster förändras för att behålla silhuetten när man går ifrån det tänkta tyget? och hur förändras sömnadsprocessen av ett plagg när det sys i olika tyger?

Undersökningen har genomförts som en jämförande analys där fyra plagg i olika tyger har sytts upp, där plagg 1 representerar det tänkta tyget och silhuetten. Resultatet visar att man med hjälp av olika mönsterändringar kan bibehålla silhuetten av ett plagg i viss mån även när man använder ett tyg som inte är tänkt att användas med mönstret.

I det centrala innehållet för bildämnet i årskurs 9 läggs stort fokus på att eleverna ska kunna tolkaoch kommunicera med hjälp av bilder, medan mindre fokus läggs på den praktiskabildframställningen. Men för att kunna kommunicera med hjälp av bilder måste man också hapraktiska kunskaper i hur bilder kan framställas på olika sätt, vilket är vad denna undersökninghandlar om. Studiens syfte är att undersöka hur ett material och/eller teknik inverkar på enpersons möjlighet att skapa ett motiv/uttryck i det. Därför fokuserar undersökningen påmaterialens och verktygens agens och intra-aktionen som uppstår mellan dem och den somarbetar med dem. Detta för att ge en ökad förståelse för hur vissa tekniker och material kananvändas i grundskolans bildämne. Frågorna som undersökningen utgår ifrån är:• Vilken agens får grafikens olika material, verktyg och tekniker i arbetet med dem?• Hur kan intra-aktionen mellan material, verktyg och den som skapar framträda?Frågorna besvaras genom att observera och intervjua studenter på Grafikskolan iStockholm som på olika sätt arbetar med de material och verktyg som ingår i de olika teknikersom Grafikskolan lär ut. Resultatet presenteras genom att identifiera tillfällen i observationernaoch intervjuerna där agens och intra-aktion synliggörs på olika sätt. Exempel på detta är när enstudent använder en stol och en dammsugare för att underlätta i en screentrycksprocess, när entidigare student använder screenramen genom att göra avtryck på den med olika material, ochnär två studenter båda berättar om tjusningen i att bli överraskad när man till sist får se detfärdiga trycket eftersom man inte alltid vet hur det ska bli.

This study focuses on historical reenactment, and the informal learning that takes place within that subculture. Through observations during events, and informal semi-structured interviews I have tried to identify some of the aspects that contribute to the motivation to learn that is prominent within the historical reenactment community. Why do people choose to learn things that they do not have to? What can I learn from that, and use to improve my own teaching? The study finds that some of the key facors for the motivation to learn is: having a social context that gives feedback and encouragement, beeing able to get practical use out of the knowledge you try to obtain, feeling satisfied with your own work, and having an enthusiastic teacher who can capture your curiosity.

The study also includes photographic works that aim to show some of the informal learning that takes place within the historical reenactment community. The purpose is also to initiate thoughts and discussions concerning informal learning and learning processes in general. Along with the photographs there are sounds taken from the interviews made during the study. The people heard give their perspective on the motivation to learn. Both photographs and sound were displayed in the Vårutställning at Konstfack.

Lastly I put forward some suggestions as to how teaching might be improved in order to help students feel more motivated to learn.

Syftet med denna studie är att utforska vad som händer i det bildpedagogiska sammanhanget näreleverna får möjlighet att utforska normer i sin närmiljö. Studien syftar även till att utforskanormkreativa metoder i bildundervisningen. Undersökningen har genomförts med en klass nio i engrundskola i Stockholms län. Genom ett interaktivt föredrag samt workshops med elevernasynliggörs vilka normer eleverna själva anser att de lever i samt hur eleverna väljer att uttryckadetta. Studiens teoretiska perspektiv är socialkonstruktionistisk med normkritiska och normkreativaperspektiv och inspirerad av etnografiska verktyg. I analysarbetet har maktbegreppet används somett analytiskt verktyg i kombination med de teoretiska perspektiven. Resultaten visar att normerligger till grund för ett kollektivt förtryckande beteende i denna klass och att mer eller mindre doldastrukturer vidmakthåller hierarkier och ojämlika maktrelationer. Studien visar även exempel påinkluderande undervisning ur ett normkreativt perspektiv. Denna studie bidrar till att visa vikten avatt arbeta med normmedvetenhet med elever i grundskolan. Detta arbetssätt kan ge eleverna verktygtill att förhålla sig till normer och strukturer i sin närmiljö så att de lättare kan förstå och förändrabeteendemönster och tankar som de har både inom sig själva och gentemot sin omgivning.Det gestaltande arbetet består av ett utsnitt från en återskapad skoltoalett, där hora stårskrivet med läppstift på spegeln. Genom spegeln kan betraktaren se sitt eget ansikte. På väggarnastår klottrade kommentarer bestående av material från en workshop där eleverna sade ifrån tillkränkningar, utan att själva kränka tillbaka. Kränkningar var en av de tydligaste normerna i dennaklass. Syftet med gestaltningen är att betraktaren ska få uppleva en kränkning riktad mot sig självför att få en inblick i elevernas vardag och samtidigt kunna ta del av elevernas normkreativa klotter.

Syftet med den här studien var att undersöka om det gick att komma ifrån att elever fastnar på detaljer i skissandet, i bildundervisningen. Detta genom att undersöka ifall alternativa material till blyertspennan, som är mer svårkontrollerade, kan komma att hjälpa eleverna till att snabbare komma vidare i skissen. Frågeställningarna är: Hur kan elevers skissprocess främjas genom att dessa alternativa material används? Hur upplever och hur tar eleverna till sig dessa material i koppling till skissande? Hur kan elevernas skissprocess och upplevelser förstås utifrån sociomateriellt och sociokulturellt perspektiv?I studien användes kvalitativ metod där observation och gruppintervju kombinerades. I observationerna synliggjordes det att eleverna skissade snabbt och fokuserat, i samtliga material, utan att fastna i detaljer samt att skisserna blev utförliga. Gruppintervjun visar elevernas upplevelse av att skissa i materialen. Det visar sig att elevernas vilja att göra detaljerat delvis finns kvar, då de upplever att det är negativt att inte kunna kontrollera materialet, i syfte att kunna göra detaljerat. Delvis kunde de även, ofta samtidigt, uppleva de positiva fördelarna med att inte kunna kontrollera materialet då det blev mer prestigelöst.Utifrån det sociokulturella perspektivet synliggjordes det att eleverna lär sig i en social process där eleverna approprierar varandra. Det visar även hur fantasiprocessen bygger på delar av verkligheten där kombinationsförmågan används. Det sociomateriella perspektivet synliggjorde att materialen har en aktiv agent som samhandlar med elevernas agent, där viljorna antingen möts eller avviker. I samhandlandet finns även en rad andra aktörer som till exempel idéer, ord, klassrum och uppgiftens ramar.

Undersökningens syfte är att undersöka metoder för symaskinsbroderi på trikå med en hushållsmaskin. Frågeställningen är: Hur kan man undvika att trikå vobblar vid symaskinsbroderi? Två tyger har testats: collegetyg och singeljersey för t-shirt. Det är två tekniker i symaskinsbroderi som har testats, dels fritt symaskinsbroderi med quiltingfot, dels symaskinsbroderi med plastfot för dekorsömmar, sydd med sicksacksöm. Eftersom trikå är ett stickat material så behöver det stabiliseras med ett oelastiskt mellanlägg och broderiram, där mellanlägget täcker hela ramen. Undersökningen visar att:I fritt symaskinsbroderi med quiltingfot vobblar det mindre desto färre sömmar som sys. Därför fungerar det bättre när endast konturer sys eller när broderiet kombineras med applikation. Collegetyg vobblar mindre än singeljersey för t-shirt, eftersom collegetyget är stabilare.I symaskinsbroderi med plastfot och sicksacksöm, fungerar det bra att sy med en smal sicksacksöm. En söm som har mindre stygnbredd samt en längre stygnlängd drar inte ut eller ihop tyget, så att det vobblar. Det fungerar även att kombinera med applikation. Collegetyg kan vobbla något mer än singeljerseytyg på grund av att tjockleken ökar trycket mot pressarfoten, vilket leder till att tyget dras ut.

Ironiskt är det att Skolverket skriver om hur kunskap kommer till uttryck i olika formersamtidigt som skolelevers kunskaper måste sorteras enligt Skolverkets utsatta kunskapskrav. Idenna undersökning är det fyra graffitimålares kunskaper som kommer till uttryck genom sinvisuella- och sociala praktik. För att få syn på deras kunskaper har jag observerat dessagraffitimålare då de utövar sin praktik, både det visuella (vad de skapar och visar) och detsociala (hur de samtalar). I samtal har jag fått höra hur de själva uttrycker sina kunskaper ocherfarenheter. Med ett sociokulturellt synsätt på lärande och med en redogörelse för begreppetestetiska lärprocesser har jag kommit fram till att en graffitimålares kunskaper når långtutöver det visuella. I ett ständigt identitetsskapande utvecklar graffitimålare sin estetiskaidentitet genom att alltjämt utveckla sin stil: estetiska lärprocesser är således integrerad igraffitimålarens praktiker. Graffiti är även en social praktik där graffitimålaren praktiserarmed andra graffitimålare samtidigt som de delar erfarenheter med och genom varandra.

Syftet med undersökningen är att undersöka hur musik kan påverka elevers bildskapande när det kommer till val av färgnyanser, penseldragens rörelser och former. Samt elevers upplevelse och känslor av viljan att skapa något nytt i bildundervisningen. Vad händer med elevers estetiska uttryck när de målar till olika musikgenrer och på vilket sätt påverkar musiken elevers skaparglädje? I denna studie har insamlingsmetoden till empirin haft utgångspunkt från en fenomenologisk infallsvinkel med en kombination av workshop och fokusintervjugrupp med elever från årskurs 9 med inriktning musikklass. Utifrån ett sociomateriellt perspektiv har elevers upplevelser och relation till material och musik varit i fokus. Undersökningens resultat visar hur de olika musikgenrerna påverkade elevernas estetiska uttryck genom färgval, penseldrag och motiv/form på olika sätt. Deras skaparglädje, kreativitet, inspiration och känslor påverkades beroende på vilken relation de hade till musiken som spelades vilket påverkade den emotionella smittan och episodiska minnet. Med en tematisk analys från den transkriberade intervjun av elevernas egna upplevelser av skaparglädje och estetiska uttryck visar studien att den episka och metalcore musiken hade mer gemensamma motiv och former då eleverna använde liknande penseldrag med mycket explosiva och snabba, korta drag. Den episka och klassiska musiken genererade däremot båda till mycket natur- och skogsmotiv. Det målades dock mer motiv under den klassiska musiken med symboler som representerar musik, så som musiktoner och musikinstrument. Den klassiska musiken fick många elever att känna mindre inspiration och motivation då de precis haft prov i wienklassicism. De begränsade sig till fåtal färger med ljusa och dova nyanser, jämfört med den episka och metalcore musiken som hade fler och starka färger. Den episka och metalcore musiken bidrog till mest färgval och inspiration för kreativitet och skaparglädje.

Sammanfattningsvis visar resultatet att elevers skaparglädje samt estetiska uttryck påverkas av musik beroende på den emotionella smittan och det episodiska minnet av respektive musikgenre.

Syftet med studien är att undersöka hur undervisningen kan anpassas för vänsterhänta i virkning. Vilken garnkvalité och storlek på virknålen lämpar sig bäst för nybörjare och vilka handrörelser och grepp underlättar i virkning för vänsterhänta? I denna studie kombineras litteraturstudier med intervjuer och egna upplevelser som sedan analyseras med komparativ analys. Vilken garnkvalité och storlek på virknålen som lämpar sig bäst för nybörjare är en personlig upplevelse men genom den komparativa analysen har ett generellt resultat av den bäst lämpade garnkvalitén framtagits. Vilket visat sig vara ull- och akrylgarn av det tjockare slaget med en storlek på virknålen som är mellan 4-5mm.

Rörelserna med virknålen är avgörande för att få en god sinnesupplevelse och ett flyt som rullar på utan att behöva göra större avbrott och kämpa med att få virknålen igenom maskorna. Den viktigaste rörelsen är att vrida virknålens krok så att den riktar sig nedåt innan den dras igenom maskan. Oavsett virknålsgrepp eller spänning av garnet fångas den upp lättast med ett omslag framför garnet. Då fastnar garnet under virknålens krok och glider inte av när kroken vrids nedåt för att dra igenom maskan/maskorna.

Projektorn har blivit en självklar del av våra klassrum och den används ofta till PowerPoint-presentation. Jag undersöker vad som kännetecknar olika kvalitéer av PowerPoint-presentationen. För att komma åt vilka aspekter en PowerPoint-presentation består av, hur de upplevs av åhörarna samt hur de kan utvecklas har jag tagit hjälp av en klass gymnasieelever.De aspekter eleverna lyfter fram analyseras med hjälp av retorikens kunskapsområde och medieteori. Retorik har studerats sedan antiken av bland annat Aristoteles. Marshall McLuhan studerade under 1960- och 1970talet mediets betydelse för tidsandan och lade då grunden för det medieteoretiska fältet som sedan utvecklats av andra medieforskare. De två perspektiven synliggör komplexiteten i PowerPoint-presentationen som bygger till hälften på tidlös muntlig kommunikation och till hälften på tidstypisk digital kommunikation. I PowerPoint-presentationen växer de olika medierna samman. Inom biologin kallas en sammanväxt av två genetiskt olika arter för en Chimär. Denna studie undersöker en chimär presentationsteknik.Studien resulterar även i en gestaltning bestående av en PowerPoint-presentation. Besluten om utformningen och utförandet av PowerPoint-presentationen baseras på studien.

I denna studie undersöks ungdomar i gymnasieålders användning – och upplevelse – av sina egna samt våra gemensamma platser. Detta ska i förlängningen undersöka huruvida man med bilddidaktiska metoder och verktyg kan medvetandegöra ungas rätt till insyn och påverkan i demokratiska processer som har inflytande på förändringar av våra gemensamma platser.Undersökningen har gett två ungdomar möjligheten att med engångskamera fotografera de platser som de själva ansett vara av värde, eller extra mycket använda under det senaste året.

Denna undersökning har sin utgångspunkt i de förväntningar som ställs på elever att på egenhand kunna utveckla idéer i skapande processer. I arbetet undersöks och prövasförhållningssätt och metoder för inspirationsbearbetning och idéutveckling både på egen handoch med elever i årskurs 7 i en workshop där de utifrån styrda ramar får prova att utvecklaidéer för mönster, i syfte att idéutvecklingsprocessen ska bli mer inkluderande för alla elever.Samtidigt som mönster skapas synliggörs institutionella mönster som kan uppenbara sig i enbild- eller slöjdsal som kan påverka elevers förmåga till idéutveckling. Detta görs utifrånfrågeställningarna: ”Vilka metoder kan tillämpas för att ge alla elever förutsättningar förbearbetning av inspirationskällor och idéutveckling i bild- och slöjdämnet? ”Hur synliggörstecken på lärande i en workshop för inspirationsbearbetning och idéutveckling?” och ”Vilkainstitutionella mönster uppenbarar sig i en bildsal under en workshop förinspirationsbearbetning och idéutveckling?”Under en pedagogisk festival på Konstfack iscensätts den dubbla betydelsen av mönstergenom att projicera mönster på väggar, tyg, möbler och kroppar som rör sig framförprojiceringarna. Detta samtidigt som en workshop där besökarna fått möjlighet att produceramönster utifrån en av metoderna som har prövats med elever i undersökningen finnstillgänglig.