I mitt examensarbete har jag undersökt hur man kan designa en bekväm sittmöbel för offentlig plats, så att den kan produceras och brukas på ett hållbart sätt. Detta är extra viktigt i miljöer där möbler slits i hög takt, och där man i dagsläget bortprioriterar reparation och låter möbler stå och förfalla. I projektet har jag arbetat platsspecifikt med Stockholms stadsbibliotek, men designat med tanken att den kan passa i flera olika miljöer. Detta examensprojekt presenterar ett förslag på hur företag och kommuner kan ställa om till ett mer cirkulärt sätt att bruka möbler. Designförslaget som presenteras är ett alternativ till en stoppad fåtölj. Bind är designad för att kunna produceras och brukas på ett hållbart sätt, så att den kan få ett långt och värdigt liv och bidra till en cirkulär ekonomi.

Lek är en stor del i den mänskliga utvecklingen i barns liv. Vi leker för att lära oss och utvecklasbåde individuellt och i samspel med andra. Inom de konstnärliga praktikerna är skolmiljön mångagånger målinriktad, skapandet styrs oftast av det fria och lekfulla. Syftet med denna undersökningvar att belysa hur lek lyfts in som en del i undervisningen och som grund till lärande. Undersökningenkom att titta på lek utifrån två aspekter, målinriktad och fri lek. Den målinriktade lekensyftar på att utvecklas utifrån ett mål, exempelvis att förbättra finmotoriken. Den fria leken handlarom ett existentiellt värde där leken får vara fri, utan något specifikt resultat med leken. Metodensom användes för undersökningen var semistrukturerad intervju. Intervjuerna gjordes med enförskolepedagog samt en bildlärare på gymnasienivå via Skype-videosamtal. Frågorna i intervjunbelyste hur de intervjuade talade om ordet lek och hur de använde sig av lek, både den fria ochden målinriktade leken i sina estetiska praktiker. Innan intervjuerna gjordes en förundersökningför att se hur ordet lek framkom i styrdokument. De styrdokument som analyserades hämtadesfrån Skolverkets hemsida och ligger till grund för de intervjuades uppdrag. Undersökningen innefattadeäven ett test att leka individuellt samt i par. Testet resulterade i en gestaltning för undersökningendär den egna inre kroppsliga upplevelsen belyste lärandet, både via fri och målinriktadlek. Resultatet från förstudien visade på att styrdokumenten för förskolan genomsyrades av ordetlek. I styrdokument för gymnasiet framkom inte ordet lek, däremot ord som skapande och kreativitet.Resultaten utav intervjuerna visade på skillnader mellan de två skolorna; både hur pedagogernatalade om lek och använde sig av lek i de estetiska verksamheterna.

In a future vision for rail travel, trains will be designed as an activity-based whole space, with different areas for various activities, such as relaxing, socialising or family bonding. My degree project, in collaboration with SJ, proposes a concept carriage dedicated to work, analogous to spending a day at a mobile coworking space. By recognising the new ways of working, this carriage will cater for the needs of different individuals and various types of work and will include private digital meeting spaces, group compartments, collaborative open spaces and cocoon-like seating options in quiet areas. Unlike other modes of transportation, trains allow for passengers to navigate and experience different spaces. By enhancing the use of space and incorporating amenities that improve the user experience, I aim to transform the perception of long train journeys from tedious to exciting and allow a more seamless and efficient way of getting work done while travelling. Ultimately, this degree project encourages sustainable travel through user-centred design. 

This paper looks upon monsters as a medium; how concentration of fear can result in the demonisation of individuals. It explores how the use of craft, with a focus on stop motion animation, can be used as a tool to build empathy and help to heal fragmentations of society. Working with contemporary mythologies, crafted techniques are metaphorically related to the fragility of societal structures and collective narratives. Hand crafting references relics of consumer culture and explores variable autonomies over personal narrative, investigating imbalances of power.

This essay is a personal exploration of my artistic practice in relation to my bachelors exhibition “Olivlunden”, where material memory, trauma and cultural erasure is embodied in a series of works made out of charcoal. The essay contemplates the significance of focusing on minor details as a method to narrate one's work, but more importantly as a coping mechanism amid a landscape of violence. In the essay, charcoal as a medium to narrate arson attacks on olive groves is discussed in the framework of de-linking, which at its core involves a deliberate disengagement from the structures and systems that perpetuate colonial legacies. The essay will discuss the intentionality behind choosing materials and the symbolic meanings that materials carry for my artistic practice. Furthermore, the essay explores how art can be a form of resistance and a means to challenge dominant narratives rooted in Western imperialism. The essay weaves together microhistory and materiality, arguing that the minor details hold the capacity to activate otherness and bring marginalized stories into the narrative. The body of work that was presented for the exhibition are discussed as pieces of landscape art that hold the possibility to offer a nuanced understanding of resilience, adaptation and symbiosis at both the smallest and grandest scales. 

Detta examensarbete är en undersökning om hur det kan se ut då vi tar oss olika sökvägar på internet.

     Hur kan man synliggöra det vi gör då vi söker på nätet?

För att undersöka detta har jag låtit gymnasieelever, studiekamrater och vänner utföra olika typer av internetbaserade sökningar och med hjälp av semiotiska analysverktyg har undersökningsmaterialet analyserats och reflekterats.

Syftet med undersökningen är att få en fördjupad förståelse för hur man på olika sätt kan använda sig av visuellt material som elever och pedagoger redan använder.

Som blivande bildpedagog vill jag tillsammans med mina elever utforska de tankeprocesser som sker då vi söker och delar information på internet. Genom att synliggöra mina egna tankeprocesser kan jag förstå andras. En förståelse som också gör det möjligt att förhålla sig till vår tids visuella kulturer.

Tolkning och resultat har prövats med hjälp av internatbaserade undersöknings metoder. Även pedagogiska filosofier och teorier som jag stött på under min egen lärarutbildning samt situationer som jag själv upplevt på den gymnasieskola där jag arbetar har legat till grund för undersökningen.

Resultat som framkommit ur bearbetningen av informanternas och mina egna internetsökningar har fått skapa det visuella abstraktet. Abstraktet med namnet Från Astrid till Bobby är framställd med video och har även fått ge namn åt det skriftliga examensarbetet.

Can we change the way we imagine and relate to the risks of our common world, such as plastic pollution, nuclear threats, climate change or economic crisis? With this question at heart, this thesis discusses our interaction with the mediated, and often distant, global complexities and risks.

Following the perspective of the spectator and consumer, this study weaves together literature with stories from culture, media, design and entertainment. It examines the relationship of the personal to the global by outlining five critical looking lenses focused on distance, emission, contact, disruption and invisibility.

The resulting project articulates speculative design strategies for reconfiguring our relation to two select global risks; the nuclear contamination threat and plastic pollution. What if these scenarios were real, what if we felt these values, how would the world be different? By questioning the rational, these narratives aim to trigger the imagination of alternative possibilities, and requestion our current global dilemmas.

In my BA project, I travelled to Tanzania with a MFS stipend and experienced humanitarian architecture up close - by following architectural group Asant Collective´s project in Tanzania: a new Children Centre for a small non-governmental organization called ECONEF. 

I have worked with social questions / responsibilities regarding our role as interior architects in developing countries - often feeling like a anthropologist.

In my design part, I have re-drawed the layout for ECONEF´s planned new orphanage after a analyse of the existing orphanage, culture and traditions.

Denna uppsats behandlar hur olika föreställningar kring genus och sexualitet tar sig uttryck, dels i de videos som producerar på internet av karaktären Pewdiepie men också i det material som fansen genererar. Studien fokusera på en specifik videohändelse, en sekvens där Pewdiepie ikläder sig en rosa boa och bland annat säger säger ”It’s not called being gay. It’s called being fabulous!” samt vad som görs med denna händelse, hur den remedieras och tas i bruk av fansen. Detta har jag gjort genom att studera innehållet och aktiviteten på fyra bloggar.

Det övergripande syftet med studien är att bidra till kunskaper om hur mening görs och förhandlas inom unga nätkulturer. Studiens frågeställning är följande:

• Hur skapas föreställningar kring genus och sexualitet i Pewdiepies videos?

• Hur omförhandlas dessa betydelser i fansens tolkande praktik?

Fokus i undersökning ligger på (de visuella) texterna och hur mening skapas utifrån dem. En utvidgad textanalys har gjorts med utgångspunkt ifrån Norman Faircloughs kritiska diskursanalys (CDA) och en analysmodell som Simon Lindgren föreslår, kompletterat med genusteori som har bidragit med begrepp som används som ”verktyg” i analysen.

Analysen visar att videohändelsen kan ses ge uttryck för en mängd olika och delvis motstridiga föreställningar kopplade till genus och sexualitet. Mycket av Pewdiepiesa gerande kan dock sägas vara grundat i en heteronormativ kultur. Detta ger sig till känna bland annat genom att Pewdiepie i videosekvensen överdriver och parodierar föreställningen om homosexualitet för att på detta sätt påtala att det är en annan sexuell läggning än heterosexualitet. Analysen visar bland annat att humor i form av förlöjligande kan spela en roll för att upprätthålla traditionella könsroller.

Studie belyser vidare hur fansen i sin (visuellt) tolkande praktik konstruerar, omförhandlar och utvecklar positioner i sin respons på den aktuella videohändelsen. En tolkningsgemenskap som har framträtt i analysen av bloggarna är slashproducenterna. Slashproducenterna gör queera läsningar, vilket innebär ompositioneringar av texter bortom heteronormativa gränsdragningar.

Avslutningsvis diskuteras vilka pedagogiska tankar som denna undersökning kan aktualiseraoch problematisera. Studien argumenterar bl.a. för att du som lärare genom att inkluderabilder och blickar som utmanar rådande normer kan arbeta för att förändraföreställningsvärldar och därmed öppna upp för en bredare tolerans.

This is a project about the method of collecting, exploring properties and finding out when an object changes to another. It takes its starting point from the analysis of my collection of intuitively chosen objects, or fragments as I call them, and my interests of how space and object relates to each other and us as human beings. The outcome of my project is a collection of pieces of furniture that wants to interact with you, letting you decide how you want to use them depending on how you perceive them.  

Denna studie syftar till att belysa upplevelser av att leva i ett s.k. mellanförskap och därtill attstudera vid konstnärliga utbildningar. Detta analyseras med stöd av postkolonial teori. Mellanförskap i den här bemärkelsen är en term i syfte att förklara den sortens identitet somsammanfogas av flera olika kategorier, där etnicitet och rasifiering är särskilt centrala. Jag vill därtill bidra med kunskapsfördjupning inom det bildpedagogiska fältet kringmellanförskapserfarenheter. Ambitionen för arbetet är att synliggöra brister i mötet medpersoner som upplever social orättvisa i ett mellanförskap på konstnärliga utbildningar ochbildlärarutbildningar, samt hur detta påverkar deras möte i estetiska val. I studien framkommerdet ofta att det finns en känslan av en stark vithetsnorm på dessa utbildningar. Det finns få tidigare studier på ämnet av individers estetiska preferenser i relation till derasutbildning på konstnärliga institutioner. Denna studie ämnar tillföra en nyansering i forskningengenom att fokusera på hur mellanförskapet speglar estetik och social samhörighet. I denna studiebesvarar jag två frågor: 1. Hur upplever studenter i mellanförskap det bemötande de får påkonstnärliga utbildningar? 2. Hur upplever studenter i ett mellanförskap att deras estetiskauttryck blir bemötta? Jag har genom en fokusgrupp haft samtal och workshop med personer som lever i mellanförskapoch har gått eller går en konstnärlig utbildning. Fokusgruppen utövade tillsammans trekonstaktioner genom en konstnärligt gestaltande performance som ägde rum på Konstfacksvårutställning 2022.

My interest in Going Offline was twofold. (1) I wanted to investigate how the entrance of a new (virtual) space had affected our understanding of the concepts of space, time and body, and what this could entail for the sole individual. (2) I wanted to, in a really hands on manner, create a small bug in an otherwise well functioning, fast and effective system of communication. In other words to intervene the course of events in my everyday life to affect myself and others connected to it. Like the small stone thrown into the water creating rings (movements) on the surface, where the closest one, which is the most vigorous, influences the next one and so on. Overall I aimed to explore the sole individual’s connection to social structures and a global phenomena.

Tänk vad mycket vi missar. Så många människors konstnärskap, historier, kunskap, ljudbilder som inte ges utrymme i vår värld.

I Sverige är två av tio låtskrivare (Sveriges Radio 2022) och tre av tio av de anställda inom techbranschen (Statistiska Centralbyrån 2020) kvinnor. Hur låter de ljud vi ännu inte hört? Unheard Sound vill göra de ohörda ljuden hörda.

Jag har i detta projekt, med personlig erfarenhet av musicerande, undersökt hur kvinnor, ickebinära och transpersoner kan bjudas in att delta i den elektroniska musikscenen för att göra musik- och techbranschen mer jämställda. Projektet har resulterat i en hårdvarusynth som vill utmana dagens normer kring hur en synth ska vara utformad. Ett fokus på tekniken gör att makten över hur ljudet ska låta tilldelas användaren.

Designprocessen har styrts av intervjuer med kvinnor verksamma i musikbranschen samt workshops med en grundskola och en HBTQ+-ungdomsgård.

Enligt skollag och läroplan ska skolan arbeta för jämställdhet och motverka traditionella könsroller. Ingen elev ska begränsas i sina val på grund av kön, etnicitet eller sexuell läggning. På estetiska programmets inriktning bild och formgivning har dock en särskiljande tendens avseende kön ökat under en längre period. Andelen killar har kontinuerligt krympt de senaste åren, trots läroplanens intentioner. Diskrepansen mellan styrdokumentens riktlinjer och elevers könsdifferentierande val har gett ett tydligt avtryck på den utbildning som studerats. Hur en sådan utveckling kan förstås har varit utgångspunkten för denna studie. Rådande diskurser om gymnasieutbildningar i allmänhet och bild och formgivning i synnerhet, samt hur dessa relaterar till uppfattningar om kön, har stått i fokus och betraktats ur ett läroplansteoretiskt perspektiv.Studiens syfte är att bidra till en fördjupad förståelse av den ojämna könsfördelningen på estetiska programmets inriktning bild och formgivning och vad den kan leda till. Studien genomförs på en enskild skola.Den övergripande forskningsfråga som ställs är följande:Hur kan snedfördelningen mellan kön på inriktningen Bild och formgivning förstås utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv?I studien redovisas antagningsstatistik 2007-2017 som visar på hur könsfördelningen förändrats under den aktuella perioden samt material ur kvalitativa intervjuer som genomförts med elever på utbildningen. Empirin har studerats och analyserats med diskursanalytiska verktyg och betraktats ur ett läroplansteoretiskt perspektiv. Resultatet diskuteras inom ett bredare socialt och kulturellt ramverk. Den könsdifferentierande utvecklingen förstås som ett uttryck för hur en särskiljande skolpolitik i kombination med ett fritt skolval och ett ökat brukaransvar lämnat utrymme och makt för andra värderingar i samhället än de som genomsyrar läroplanerna, att påverka elever i deras val. Värderingar, normer och attityder som cirkulerar i samhället och som ligger utanför den formella diskursen inom institutionen skola tycks bidra till den reproduktion och förstärkning av det ojämna könsfördelningsmönstret som råder på utbildningen.

In 2009, the Swedish artist Katja Aglert embarked on an artistic residency research trip to the Arctic. This became the starting point for her project 'Winter Event - antifreeze'. Five years on it has, using repetition and reiteration as its main artistic methods, turned into a complex multi-branched structure, of which this book forms a part and constitutes the finale. The project proposes a different narrative of the Arctic, dissects clichés of romanticism and mysticism related to this context, and deconstructs heroism and so-called discoveries from a norm-critical perspective. The book is the result of a collaboration between Aglert and the curator Stefanie Hessler and includes documentary images by the artist, reference material from a variety of other resources, an extensive introductory essay by Hessler, as well as specially commissioned texts by renowned theorists Lisa Bloom and Sabeth Buchmann.

Det här examensarbetet utgår ifrån idén om kunskaper som icke-linjärt och geografisktorganiserade. För att ge idén en form målar texten upp fantasibilden fältet, som kopplassamman med en figuration av de posthumanistiska filosoferna Gilles Delueze och FélixGuattari: rhizomet. Genom att synliggöra hur konstnärligt bildskapande kan förstås somrhizomatiskt lärande ämnar studien kontextualisera posthumanistiska alternativ fördidaktiska tillvägagångssätt i bildundervisning. Studiens relevans för det bildpedagogiskafältet motiveras av att lärande i bildskapande redan tenderar att kännetecknas av oriktade,kreativa och flödande processer. De huvudsakliga forskningsfrågorna som studienengagerar sig i är hur rhizomatiskt lärande framträder i konstnärligt bildskapande och hurdetta synliggör och kontextualiserar posthumanistiska alternativ för didaktiskatillvägagångssätt i bildundervisning. Studien antar metodologiska praktiker inspireradeav autoetnografi, utvecklade genom postkvalitativt tänkande. För att framkalla empirikonstruerades ett meningsfullt kollaborativt måleriprojekt mellan mig själv och engymnasieelev från bild- och formprogrammet, vilken betraktas som medforskare istudien. I analysarbetet används en kartograferande analys, som syftar till att synliggörakomplexa sammankopplingar som uppstår inom ramen för bildskapande praktiker. Dettaarbete leder fram till att exempel på hur materiell agens, konfabulativa konversationeroch materiellt-diskursiva praktiker görs synliga inom bildskapande sammanhang, vilketskrivs fram i denna uppsats samt gestaltas i måleri, ontologiteoretisk textformgivningsamt haptisk-optisk, metodologisk lek. De posthumanistiska trådar som går att följagenom uppsatsen bär alla på erbjudanden om didaktiska tillvägagångssätt förundervisning i ämnet bild och därför avslutas uppsatsen med att ett första steg tas in i endiskussion om didaktik. Genom att ta tillvara oriktade kreativa processer, konfabulativakonversationer och konstnärliga möten mellan mänskliga och icke-mänskliga aktörerbidrar detta examensarbete till ett pågående samtal om posthumanistisk pedagogik.

Syftet med denna studie var att besöka slöjdsalar och genom observation undersöka förutsättningar för arbetsställningar vid hyvelbänken samt genom intervjuer undersöka trä och metallslöjdslärares uppfattningar av arbetsställningar vid hyvelbänken. Studien hade två frågeställningar:

- Vilka förutsättningar för lämpliga arbetsställningar vid hyvelbänken går det att identifiera i trä- och metallslöjdsalen?

- Vilka uppfattningar av arbetsställningar vid hyvelbänken har trä- och metallslöjdslärare?

Metoden som användes var en mindre fältstudie. I fältstudien besöktes tre olika trä- och metallslöjdssalar där kvantitativ data i form av höjd, bredd, längd och djup på hyvelbänkarna samlades in samt deras placering i rummet dokumenterades. Det alla observerade salar hade gemensamt var att de använde sig av formationer där fyra bänkar formar en fyrkant samt att bänkarna har en variation i höjd. Kvalitativa data samlades in i form av kortare intervjuer med respektive lärare om deras uppfattningar av arbetsställningar vid hyvelbänken. Analysen av intervjuerna hade en fenomenografisk ansats och resulterade i fyra kategorier om hur fenomenet “arbetsställningar vid hyvelbänken” uppfattas av tre trä- och metallslöjdslärare som presenteras i ett utfallsrum. De olika kategorierna är:

- Hyvelbänkens möjligheter och omöjligheter,- Kroppen och arbetshöjden på hyvelbänken,- Arbetsställning, en fråga om att positionera kroppen- Handledning av höger och vänsterhänta.

Två teman som återkom både vid observationerna av slöjdsalarna och vid intervjuerna var rörlighet kring och höjden av arbetsbänken.

En möbel som har ett tydligt program, en tydlig funktion kan vara begränsande. I min metod har jag utgått ifrån en möbel och förbisett dess program för att vidga mitt sökfält när jag har gjort om den. Jag har sett begreppen funktion, upplevd funktion och materiell funktion som värden som går att höja eller sänka. Möbelns nätverk av komponenter har tillåtits bli instabilt för en stund, för att sedan se till helheten och göra nätverket stabilt åter igen - programmet får komma tillbaka men med en ny gestaltning.

Syftet med detta arbete var att undersöka hur rummet och dess inredning möjliggör bildskapande sett i relation till styrdokumenten och aktuell bildpedagogisk forskning. Undersökningen kan placeras inom det tvärvetenskapliga forskningsområdet Visuell kultur där förhållandet mellan seende och kunskap studeras och hur det i detta förhållande förhandlas fram och skapas mening. I arbetet har jag försökt att anlägga en konstruktionistisk syn på de undersökta lokalerna. Utgångspunkten har varit att mening skapas i mötet mellan det visuella, auditativa och spatiala och att rummen på så sätt skapar olika möjligheter för handling. Att planera skollokaler (i detta fall bildlokaler) och att inreda och utrusta förskolerum och klassrum kan ses som iscensatta teorier om barns och ungdomars behov, utveckling och lärande.

Åtta lokaler från förskolan till gymnasiet dokumenterades med fotografier och jag intervjuade också lärarna som arbetade i lokalerna. Utifrån detta underlag har jag sedan analyserat varje lokal för sig. I resultatdelen beskrivs hur lokalerna nyttjas för bildskapande. I resultatet visas också att lokalernas utseende och möjligheter beror på en förhandlingsprocess som startar under byggprocessen och sedan fortsätter när lokalerna tas i bruk. Denna förhandling rör även barnens och ungdomarnas möjligheter att förhålla sig aktiva i rummen och själva ta initiativ till bildskapande. Olika traditioner inom bildämnet återspeglas genom de bilder som presenteras på väggarna och det material som finns synligt i lokalerna. Arbetet har gett insikter om vikten av välplanerade lokaler utifrån det arbetssätt eller den pedagogik man vill jobba efter. Men också om hur lokalernas inredning, det material och de bilder som presenteras återspeglar olika syn på bildämnet, på kunskap och på dem som vistas där.

I mitt projekt har jag blivit inspirerad av gamla dekorationsmåleritraditioner och valt att placera dekorationsmåleriet i ett modernare sammanhang. Jag inspireras av det sättet att ta sig an ytan och låta mönster och dekorativa element få stå i centrum. I projektet undersöker jag linjen och ytan och hur de tillsammans bildar mönster. Jag vill att hantverk ska få möta funktion och sedan placera ihop dessa två element. I arbetet med den möbel som mitt projekt resulterat i har jag utgått från kroppen. Jag vill att det ska bli ett möte mellan kroppen, sinnet och möbelns materialitet.

Jag går på Konstfack Textil och har i mitt kandidatarbete valt att förhålla mig till begreppet storytelling genom att göra en textil animerad film. Efter tre år på denna utbildning förhåller jag mig framförallt till textil genom att använda textilier som en palett med dess olika mönster, strukturer och färger för att med dessa kunna bygga bilder och berätta. Fokus under projektets gång har framförallt legat på manusskrivande. Vägen fram till den slutgiltiga berättelsen har varit längre och snårigare än jag trott; hur att verkligen göra en berättelse. Centrala teman under vägen till min film har varit berättandet i sig. Berättelsens innehåll har byggt på minnen om sorg och förgänglighet samt klimatförändringar ur ett poetiskt narrativt perspektiv.

När jag skrev min projektbeskrivning var jag fokuserad på att göra en saga. Jag har i projektet hela tiden rört mig kring begreppet saga; men om arbetet resulterar i en saga är inte längre det viktigaste. Jag valde en form, men har nu istället gått vidare med innehållet; och låter innehållet bära historien, för att se vilken form den landar i.

Jag har funderat mycket på vad det är som gör en historia intressant. Vad i en berättelse fångar en betraktare eller en lyssnare?  Vad det är som fångar människan i allmänhet har jag valt att inte gå in på; utan jag har i detta arbete undersökt vad jag själv dras till för historier; vad som triggar min egen berättarlust och vad som får mig att vilja lyssna vidare till en påbörjad historia.

Min strävan är att göra en animerad broderad mönsterfilm om att möta sig själv, för att under projektets gång fördjupa mig i berättandets konst. Berättelsen är tänkt för barnet inom  oss,  både inom barnet och inom den vuxne, men framförallt en film för alla som tycker om at lyssna til berättelser.

I bildbilagan längst bak finns bilder från projektets process. Det finns i texten ingen specifik hänvisning till bilderna, av den anledningen att bilderna passar in på flera ställen i texten.

Kan resan någonsin vara målet eller är det alltid slutdestinationen som är målet?Studien Under construction undersöker hur slöjdämnet förhåller sig till färdigt och ofärdigt. Med bakgrund i vad jag uppfattar som kursplanens otydlighet gällande möjlighet att bedöma ofärdiga arbeten tycks det finnas stor oenighet bland lärare kring hur slöjdämnet ska ta sig an ofärdiga slöjdföremål. Syftet med denna studie är därmed att ge större klarhet i hur man som lärare kan förhålla sig till detta. Ämnet har undersökts utifrån två frågeställningar, vilka är:• Hur förhåller sig slöjdämnets styrdokument till temat färdigt och ofärdigt?• Hur förhåller sig slöjdlärare till temat färdigt och ofärdigt?Studien tar avstamp i det läroplansteoretiska forskningsfältet som baseras på att jämföra läroplanens tre arenor, dvs. den formulerade läroplanen jämfört med lärarnas tolkning av den samt den läroplan som tar sig uttryck i den faktiska undervisningen. Metoder som använts för att undersöka detta är observation av slöjdlektioner samt intervjuer med verksamma slöjdlärare. För att analysera empirin har en tematisk analysmetod använts.Studien har gestaltats genom en workshop där deltagarna under begränsad tid själva fick tillverka ett slöjdföremål utifrån slumpvis valda ledord som talade om på vilket sätt deltagaren skulle ta sig an uppgiften. När tiden var slut skulle deltagaren rangordna samtliga slöjdobjekt och samtidigt sortera in sitt eget, dels efter funktion men också efter uttryck.

Denna studie undersöker hur måleriskt arbete fokuserat på kvalitéer utöver avbildande, funktion och skönhet kan tillgängliggöras och förstärkas inom det digitala måleriprogrammet Photoshop. En pedagogisk metod och den digitala miljön (”workspacet”) analyseras och optimeras för syftet. Diskurser inom digital bildkonst analyseras och synliggörs för att ytterligare möjliggöra en konstnärlig frihet på fältet. Arbetet syftar till att vara en grund för bildpedagogisk undervisning och uppgiftsbyggande. Studiens empiri genererades av ett småskaligt cykliskt måleriexperiment utfört i Photoshop.

Studien finner att måleriskt arbete i Photoshop överlag kan tillgängliggöras och förstärkas genom att låta problemlösande och innoverande driva kunskapandet, samt ger ett förslag på hur ett specialanpassat måleriworkspace kan vara uppbyggt. Vidare finner den även att det är möjligt att öka tillgängligheten till och förstärka fokus på kvalitéer utöver avbildande, funktion och skönhet inom digitalt bildskapande genom att använda visuell diskursanalys som motståndspraktik.


I mitt mastersarbete undersöker jag ett mellanrum i tid och rum med en grupp förskolebarn som medforskare. Viutforskar en byggarbetsplats och skapar egna berättelser om platsen. Undersökningen genomförs tillsammansmed barn från en förskola i området. Syftet är att låta barnens upplevelser leda forskningen. Det är ett sätt att seplatsen ur barnens perspektiv och synliggöra att det finns oändligt många olika sätt att uppleva plats. I Stockholmpågår ständig ombyggnad och nybyggnad och jag ser byggarbetsplatserna som mellanrum i tid och rum. I vårundersökning gör vi vandringar i området, samlar föremål, bygger koja, gräver fram insekter, möter byggarbetareoch poliser. Vi träffas också på förskolan och pratar om vad vi sett och gjort, undersöker materialet vi samlat inoch bygger nya föremål. Vårt arbete blir en slags utvidgning av det mellanrum vi undersöker. Genom att aktiveramaterial och tid sätter barnen platsen i rörelse och de utforskar den med kroppen som redskap.Jag använder ett posthumanistiskt perspektiv i min analys och utgår från begreppen intra-aktion, tillblivelse,samtidighet och görande. Tillsammans skapar vi ny historia om en plats som är i ständig förändring. Vår praktikär ett kunskapande, där kunskap blir till i görandet och i mötet med plats, material och människor.För mig är barnens blick en ögonöppnare för vad platsen kan bli och därmed en viktig del i planering ochförändring av staden. Barnens erfarenhet och kunskap blir en del av samtalet om hållbar stadsutveckling.