In this project I let sorrow speak through the objects and give the absence a place to be present. Through the creating process and material shaping, I portray the complexity of my own sorrows. Personal, but not private. With my examples and my objects I want to arouse something personal touching on the theme of grief.

I believe and am convinced that everybody needs to get in touch with their grief at some point. Of course, we need to take the time to process it in different ways, but I would like to say that materials and objects can help us get in touch and act as a link we can all relate to. Only if we listen. Although my belief is obvious, I have become well aware that not everyone can or knows how to do so. With my work I want you to get this help. I want you to be present with the absence.

Ever since the emigration from the Nordic countries the Old world and the New world have maintained an exchange of ideas, customs, and material culture. This cultural heritage consists of more than remnants of the past. Drawing on theories of material culture and performance this article highlights the role of gifts in mate-rializing relationships between individuals, families and organizations in the wake of migration. First, I build on a suggested coinage of the term heritage gifts as a way of materializing relationships. Thereafter, I map out the numerous roles which a Swedish bridal crown play in the United States: as museum object, object of display and loaned to families for wedding ceremonies in America. The trans-fers and transformations of the bridal crown enhances a drama of a migration her-itage. This dynamic drama brings together kin in Sweden and America and maps specific locations into a flexible space via the trajectory of crown-clad female bodies.

Drawing on actor-network theory and theories of performance, this article discusses gift-giving as an expansive form of materializing relationships and delimiting boundaries between nations, regions, organizations and individuals in the wake of migration. Initially, I discuss gift-giving as a way of materializing relationships and building networks. Thereafter, I map out the social life of the Värmland Gift to America, a collection donated by the Värmland province in Sweden to the American Swedish Institute in Minneapolis in 1952. I suggest the coinage of heritage gift as a term to describe gifts with dense biographies which contain and enact multiple performances that simultaneously create and recreate the idea of gift-giving in its role as an activity that binds people together. The analysis of the Värmland Gift shows how such a heritage gift kept on the move over time involves not one but a series of performances which have fostered dynamic transatlantic relationships for over fifty years.

The aim of this dissertation is to analyse how conceptions of sexuality are interlinked with and formed through connections with different types of matter, and also to study what significance matter (that is, bodies, space and things) has in shaping and actuating norms, particularly heteronorms.

The study is based on transcribed semi-structured interviews and go-along interviews with persons who deviate from the societal norm of man and the societal norm heterosexual. In addition, the material consists of signposts, spaces, architecture, legal documents and texts found on websites.

The dissertation is mainly dedicated to the study of processes wherein bodies, things and space are linked together or separated. Bodies materialise as non-heterosexual (or heterosexual) in processes that entangle movements, spaces, things and language. Apart from analysing bodies as morphous, I also emphasise that the boundaries between bodies and things must be understood as transient. Things can integrate into bodies and limbs can turn into things. I also cast light on the fact that heteronorms are imprinted into matter such as the built environment. Boundaries are materialised, but LGBTQ- defined safe spaces are concurrently being formed. Such spaces tend to be transient in character. This stands in contrast to such things that tie into societal norms, which tend to survive the passing of time whether they be buildings, monuments or urban planning. Thus, norms are both created by and imprinted into matter. The memories, experiences and assumed needs of certain bodies and their ways of living together are given solidity. Spatially organised differences are, on the other hand, primarily accepted when packaged into events, temporary and clearly marked, which inadvertently highlight Sweden’s (imaginary) openness and diversity. 

Ätbara Andra handlar om skeenden där levande djurkroppar transformeras till ätbar materia, där de görs till ätbara arter och ätbara Andra. Boken kastar ljus på hur sådana skeenden görs friktionsfria men exempel ges också på hackande och kollapsande köttblivanden, det vill säga skeenden där djuren inte så enkelt låter sig transformeras till kött.

Ätbara Andra befolkas av en mängd mänskliga och ickemänskliga djur, av material, texter, tingestar, filmer och rörelser. Läsaren får bland annat stifta bekantskap med hästköttslasagne, bröstmjölksglass, ätna hundar, giraffen Marius, en virtuell slakthusvisning, köttslöjd, köttfria måndagar, köttmärkningar, branschorganisationer, gröna sommarhagar och nattsvarta tidningsrubriker. Tillsammans bidrar de alla till att producera normer för köttätande, karnism, liksom ätbara och dödbara Andra.

“En gång plockade pappa en blåsippa och gav den till mig. Jag blev ledsen för den ju var fridlyst. Jag ville förklara det för pappa på ett bra sätt men jag visste inte hur. Sen förstod jag att det var just det som gjorde mig ledsen, och inte att jag var någon slags naturaktivist när jag var 6. Jag hade lärt mig om allemansrätten på dagis. Det hade inte pappa.”

Personliga berättelser om Sverige utifrån olika aspekter av svenskhet i en globaliserad tid. En tid då olika perspektiv möts och hybrida identiteter uppstår, samtidigt som behovet av den nationella identiteten tycks växa sig starkare.I mitt arbete försöker jag och några i min omgivning med vitt skilda bakgrunder, formulera och omformulera begreppen ”svensk” och ”svenskt”. Kan vi genom att berätta andra berättelser utvidga berättelsen om Sverige och få den att rymma större variationer?

Uppsatsen syftar till att undersöka ungdomars reception av fenomenet manga/anime på ett etnografiskt arbetssätt, avgränsat med begreppet ungdomskultur. Fokus ligger på två mangayttringar som närmast berör ungdomar: shōjo för flickor och shōnen för pojkar. Resultatet redovisas i tre olika teman: Estetik/Stil, Makt/Könsroller och Berättelser/Myter,vilka tolkas med hjälp av ett raster på textuell, kontextuell och sociohistorisk nivå.Undersökningen är kvalitativ med sju ungdomar som informanter, och empirin består avfältanteckningar, fotodokumentation och intervjuer.Ungdomarnas fascination av mangaserier kan delvis förklaras med att de ritas i ett utstuderat ”filmiskt” maner, med snabba bildväxlingar och många olika bildvinklar, och delvis med att läsaren kan följa protagonistens utveckling under många år, parallellt med sin egen utveckling till ett vuxnare jag. Kulturyttringen uppmuntrar även till eget medskapande och egenamatörmanga-produktion, vilket medför att många ungdomar publicerar sitt eget material,både i pappersform och på internet. Detta gör fenomenet förhållandevis ohierarkiskt.Manga/anime-traditionen är ofta ironisk och lekfull, motiven i den tidiga sekventiellabildkonsten i Japan hämtades från nöjes- och teatervärlden, men under den flamsiga ytan döljsofta allvarliga resonemang. Berättartraditionen kan uppfattas utifrån tre olika modus: vardagligt, humoristiskt och poetiskt. Ungdomarna kan i postmodernistisk anda ta del av det främmande och egendomliga, men kan också; när de själva vill, stänga av och avskärma sigifrån det.Estetiken betecknas av eklekticism, brottstycken, lekfull inställning till form och konventionoch raserandet av hierarkiska traditionerna. Könsroller utmanas med crossdressing, och demanliga protagonisterna ritas ofta med påfallande feminina anletsdrag. Uppsatsen beskriverdetta med bakgrund av queerteoriska tankegångar, där en given norm ifrågasätts. Läsandet avserietidningar har nästan alltid betraktats nedlåtande, med någon form av moralpanik i sitt kölvatten. Detta kan betraktas som en reaktion mot en pågående modernisering. Resultatet av uppsatsen visar inte på någon större förändring i det traditionella könsrollstänkandet, men en viss omformulering pågår.