Syftet med mitt arbete är att undersöka hur jag som bildlärare kan skapa förutsättningar för lärandet av programmering i bildämnet. Detta undersöker jag genom att designa tre bilduppgifter som har med programmering att göra. Min frågeställning är: Hur kan jag som bildlärare skapa förutsättningar för lärandet av programmering i bildämnet? För att undersöka denna fråga kommer jag att fokusera på dessa underfrågor: Vilka är mina intentioner kring förutsättningar för lärandet av programmering i bildämnet? Hur kan jag iscensätta mina intentioner? Hur upplevs mina iscensättningar?Min designprocess består av tre steg. Först identifierar jag problem inom lärandet av programmering i skolan. Detta gör jag med hjälp av tidigare forskning i form av två avhandlingar. Ett problem som beskrivs är att många lärare anser att inte alla elever kan uppnå godkänt betyg och att en förändring i pedagogiken inte hjälper.2 I våra skolor är det även vanligt med ett fokus på lärandet av syntax samtidigt som lärandet av problemlösning hamnar i baksätet.3 Att kunna programmera handlar allt för ofta om att bara kunna skriva kod. De problem som jag vill lyfta fram i mitt arbete är: 1. Ordet programmering betyder olika saker för olika personer. 2. När vi lär oss programmering ligger fokus på syntax istället för problemlösning. För att undersöka dessa problem så vill jag: 1. Synliggöra vad programmering betyder för mig.2. Lägga fokus på problemlösning och ett undersökande av programmering.1Bild 1. 2Rolandsson, Lennart (2015), Programmed or not, Stockholm: KTH, s. 57 ff. 3Winslow, Leon E (1996), Programming pedagogy – A psychological Overview, New York: ACM, s. 21.3I nästa steg designar jag tre bilduppgifter. De är inspirerade av lärare, konstnärer och min egen konstnärliga utbildning. De programmeringsverktyg som bilduppgifterna låter oss undersöka är: Instruering, slinga och selektion. I sista steget av min designprocess så testar jag bilduppgifterna med tre elever. Tillsammans undersöker vi hur uppgifterna fungerar och kommer på förslag på förbättringar eller vidareutvecklingar. Vi diskuterar vad programmering är och vad dessa bilduppgifter berättar om programmering. Samtidigt som jag har utfört denna undersökning så har jag arbetat med en gestaltning som har med programmering att göra. Jag har programmerat en robotarm som ritar en slumpmässig linje vid ett tryck på en knapp. I denna gestaltning så är problemlösning i fokus och jag har programmerat armen utan kunskap om programspråkets syntax. Jag har undersökt samma programmeringsverktyg som bilduppgifterna handlar om. Error Syntax är titeln på detta arbete och min gestaltning. Det är en ordlek där jag vänder på felmeddelandet syntax error. Jag vill flytta felet från människan till syntaxen. Med detta perspektiv vill jag påstå att det vi behöver för att kunna programmera är bara lite nyfikenhet och kreativitet.

Purpose – This paper brings new material to the understanding of interlinkages between motivation, learning and performance in academic contexts. By investigating these interlinkages in a new context – students of business and management at a Swedish university college – it seeks to answer the following research questions: How do students’ degree and type of motivation relate to their learning strategies?; how do students’ degree and type of motivation and learning strategies relate to their academic success?; and how do student characteristics in terms of experience and gender influence the nature and strength of these relationships?

Research methodology – The data used in this paper is based on student surveys and a centralised system of reporting and archiving academic results. The latter contains information on the academic performance of individual students, whereas the surveys gathered information on the students’ background characteristics (experience and gender), their motivation for pursuing academic studies and their learning strategies. The difference in proportion tests and OLS regressions were then applied to investigate differences between student groups and relationships between the different variables.

Findings – The findings reveal that business students are more extrinsically than intrinsically motivated; that deep learning approaches lead to higher grades for particular examination forms, and that female students are typically more intrinsically motivated, engage more in deep learning approaches and perform better than their male counterparts.

Practical implications – The findings suggest that practitioners in higher education involved with the business and/or university college students have good reasons to stimulate motivation generally, and intrinsic motivation in particular. However, this must be accompanied by examination forms that promote deep learning.

Originality/Value – In contrast to most research, this paper focuses on the interlinkages between motivation, learning and performance among business students in a university college setting. This contrasts most research on this topic which tends to be focused on university students, particularly in the US, in other fields of study or accounting. Moreover, this paper also takes student characteristics into account and uses a variety of measures to operationalise academic performance. Copyright © 2019 Bengtsson & Teleman. Published by VGTU Press

A dichotomization of the resources used for contemporary teaching, learning, and meaningmaking may result in a simplified division of such processes as either ‘digital’ or ‘analogue’. Our presentation addresses this dichotomy, and our understanding of semiotic technologies more broadly, by analyzing the potential of the digital pencil for connecting ‘analogue’ meaning-making to ‘digital’ meaning-making in the subject of Swedish in middle school and high school.  Based on data from two pilot studies, each carried out for two months, our analysis focuses on how digital pencils can be used as tools for multimodal text creation in ways that draw on how this is typically done in analogue genres. This way, the analysis will provide knowledge of the semiotic potentials, affordances and actual uses of digital pencils in school, something which is lacking in previous research, with the exception of a few recent studies (e.g. Riche et al., 2017).  Two main results stand out. First, digital pencils can actually be effectively used to draw on analogue literacy practices in the classroom. Second, digital pencils have other affordances (Lindstrand, 2022) than just functioning as “digital ink”: they are multifunctional in the sense that they can be used as tools for an array of multimodal tasks that analogue pencils cannot. Thus, the analysis concludes that not only can digital pencils be used to resemiotize analogue practices, but they also afford new ways of creating texts.

This presentation reports on results from two studies of uses and potentials of digital pencils in grade 4 and 8 in Sweden. Digital pencils were provided to the students and their teachers and the teachers integrated the pencils in a number of projects. The didactic design of teaching and learning were performed by teachers and their students, without direct involvement by us as researchers.

The broader background to these studies is a dichotomization of the resources used for contemporary teaching, learning, and meaning making that is present in many schools today, but also in the public debate. In this discourse, a simplified division of learning tools prevail: they are either “digital” or “analogue”. Our presentation addresses this dichotomy, and understandings of semiotic technologies more broadly, by analyzing the potentials of the digital pencil for connecting “analogue” meaning making to “digital” meaning making in middle school and high school. We look at how writing and shaping by hand – still to be considered fundamental skills and competences in society today and with a history that goes back thousands of years – can be performed in digitalized Swedish classrooms.

Based on data from the two studies carried out in 2022 through 2024, our analysis provides knowledge of the semiotic potentials and actual uses of digital pencils in school, something which is lacking in previous research, with the exception of a few recent studies (Riche et al, 2017). The overall methodological framework is multimodal ethnography (Björkvall, 2012). This methodology combines tools and techniques from ethnography with those from semiotics and designs for learning.

Two main results stand out. First, the digital pencils can actually be effectively used to draw on analogue practices in the classroom. We will provide examples. Second, the digital pencils have other affordances (Lindstrand, 2022) than just functioning as “digital ink”: they are multifunctional in the sense that they can be used as tools for an array of tasks that analogue pencils cannot. Thus, the analysis concludes that not only can the digital pencils be used to resemiotize analogue practices; they also afford new ways of writing and shaping by hand. These latter need to be further integrated in the didactic practices of Swedish classrooms.

Syftet med denna undersökning är att analysera hur det sociala samspelet påverkar skapandeprocessen i arbetet med textila bilder. Frågan som denna studie utgår ifrån är hur det sociala samspelet påverkar skapandeprocessen i uppgiften textila bilder. Detta är en autobiografisk studie ur ett sociokulturellt lärandeperspektiv. Empirin utgörs av minnesanteckningar, processfotografier samt ljudinspelade intervjuer utifrån metoden Stimulated Recall Interview. Analysen av empirin görs enligt metoden Tematisk Analys och resulterar i fyra huvudkategorier: Den första kategorin är Oavsiktlig påverkan som syftar till den påverkan vi har på varandras skapandeprocess utan att vara medvetna om det. Den andra kategorin är Avsiktlig påverkan som redogör för den återkoppling vi ger varandra när någon av oss behöver bolla en idé i sin skapandeprocess. Den tredje kategorin är Påverkans dilemma som beskriver hur vi hanterar dilemman vi möter när vi får en återkoppling som inte är i linje med vår inre estetiska kompass. Den sista kategorin är Självreflektion som behandlar dialogens roll och huruvida denna resulterar till reflektion och värdering kring den egna arbetsprocessen.  

Detta examensarbete syftar till att undersöka teckningens roll i dagens bildundervisning och berör frågan: Hur reproducerar och omformar bildlärare diskurser kring teckning i bildundervisning? Studien tar utgångspunkt i lärarperspektiv då lärare har stor frihet i hur undervisning bedrivs och är viktiga medskapare i diskurserna kring bildämnet. Studien tar utgång i socialkonstruktionistiska perspektiv och empirin bearbetas med diskursanalys.

I användandet av teckning i undervisning syntes diskursen om bild som kommunikationsmedel främst. Det fanns spår av tidigare diskurser, men de flesta lärarna i studien upprätthöll idéer om bild och teckning som kommunikationsmedel. Vid bedömning av teckning så var samma diskurs fortfarande mest synlig, men diskursen om bild som avbildning var än mer framträdande. Flera av lärarna upplever dock att elever och kollegor möter bilden med diskurser om bild som avbildning, vilket kan skapa hinder för lärarna i att uppnå målen med sin undervisning. Lärarna bemöter aktivt detta genom sin undervisning och kämpar för att upprätthålla diskursen bild som kommunikationsmedel. Teckning fortsätter att användas i bildämnet, både på grund av många praktiska förutsättningar men också för att lärarna anser att det är bättre att tackla diskurser kring teckning genom att just arbeta med teckning.

Syftet med denna studie är att undersöka sammanfogningsmöjligheterna mellan skaft och redskap med tånge som förutsättning. Följande frågor ställs i rapporten: Hur kan skaft och redskap sammanfogas med hjälp av tånge?  Hur kan man förstå de praktiska dilemman och möjligheter som uppstår när man ska sammanfoga ett skaft och en tånge? För att svara på frågorna tillverkade jag fyra skaft efter skriftliga instruktioner, och applicerade sedan de kunskaper jag förvärvat i tillverkandet av ytterligare åtta skaft. Jag dokumenterade observationer under arbetet, och sammanställde de steg som ingick i skaftningen. Processen analyserades efter Esko Mäkeläs perspektiv på kreativa processer i slöjden.

Förutsatt att man väljer att forma skaftet efter att det limmats på tången, kan man säga att en skaftning består av sex steg:

1. skissning, 2. förberedelse, 3. bearbetning, 4. limning, 5. utformning och 6. ytbehandling.

Tången påverkar främst vilken metod som är lämplig eller enklast för att bearbeta skaftämnet och göra plats för tången, det vill säga steg 3.

De tekniker som finns för att skafta ett redskap kan med få undantag delas in i två huvudgrupper, baserat på om steg 3 bearbetning- är grundat på sågning eller borrning. Under de olika stegen i skaftningen präglades arbetet och valen jag gjorde av olika kreativa och gestaltande överväganden och berodde helt på hur ett steg påverkade slutresultatet.

ABSTRACT

This text process a design pedagogical research executed in Arvidsjaur during the fall of 2011. The formulation of questions that this study circles around regards how combining design and narration can be used in the development of design pedagogy. Also scrutinized, how did the formulation of this research affect the outcome and what means, in addition their attendance, did the people who partook contribute with?   

The purpose is to find a pedagogic angle that moves focus away from the finished product and onto other aspects of the design process. To clarify, by investigating how narration adapts as a tool during a design process this research seek to enlighten ways that we comprehend, and make use of, our surroundings while working towards a common - designed - goal. What comes about when gathering a group of people and asking them to represent Arvidsjaur by designing a cup?

The material used emanates from observations, narratives, images and finished artifacts – all deriving from a set of workshops held in the city of Arvidsjaur. To partake in the workshops was voluntary and the invite began with the question/statement: Design and narration? An ethnographically inspired method preceded the structure of the study and hence made it impossible to foreordain what would occur before arriving in Arvidsjaur. By placing the gathered material and observations along with a set of selected theories, such as sociocultural learning and social constructionism, I wish to enlighten and point out qualities, along with weaknesses, that this study occupies. 

Beyond a written contribution, and the work on the field, the research resulted in a number of designed cups. These cups were photographed, processed, and depicted in three different ways – as posters and as a series of photographs. These images were on display during an exhibition at Konstfack in December 2011. My contribution to the exhibition was meant as a continuation on questions regarding design and narration. What happens e.g. with an item when it is displayed in this matter? When moved from one context to another? It is thus a way to stress the importance of questioning and challenge the way we apprehend our surroundings and what we chose to enlighten or leave out – a comment on a stirring development. I did not wish to explain to the viewer what the cups narrate; they were made to reveal something on their own. How they ultimately are received becomes yet another way of pointing out that how we experience something is dependent on a variety of circumstances.

Undersökningens syfte är att utforska kunskapande processer med fokus på materiell agensoch intra-aktion genom analys av en slöjdprocess med en nyfälld björk. Målet är att försökasynliggöra hur icke-hierarkiska intra-aktioner i en slöjdprocess kan se ut, genom att studerasamhandling, ömsesidighet, agens och maktstrukturer.Empiri har samlats i en autoetnografisk studie där reflektioner gjorts över mina erfarenheterunder slöjdprocesser tillsammans med en björk. Inledningsvis upplevde jagmaktfullkomlighet över björken då jag skapade ett styckningsschema och arbetsplan.Efterhand insåg jag att björken i stor grad påverkade mig och processen. Björkens agenskrävde ett snabbt och systematiskt omhändertagande för att tillåta sig bearbetas. Björkensstarka närvaro med stora mängder spån och ris, ställde krav på mig att lägga större fokus åtdessa processer. Vid varje motstånd i materialet, frustration och känsla att behöva taoplanerade beslut, agerade trädet eller någon annan aktör som transaktant och bytte riktningpå processen.Alla aktörer i en process förhåller sig till varandra i en kollektiv enhet. Känsla av makt ochkontroll i processen kunde nås i en ömsesidig dialog genom lyhördhet till de andra aktörerna.För att kunna ha en dialog med ett träd, att kunna läsa av det eller möta dess krav, behöverden materiella agensen erkännas.

Klädesplaggs emotionella värde kan höjas vid bearbetning med textil märkning som dekoration. Hur värdet ändrats är beroende av flera faktorer. Graden av engagemang i val av motiv, färgval och placering är faktorer som tillsammans kommunicerar bärarens sociala tillblivelse är en stor del av den eventuella värde ändringen. En annan viktig faktor är förutsättningarna att kunna utföra arbetet med resultatet att bäraren/ ägaren blir nöjd. Dessa tekniska förutsättningar är beroende av plaggets konstruktion, material och kräver en viss förförståelse i form av materialkännedom och erfarenhet av broderi. Tätt kopplat till detta kunnande är klädesplaggets emotionella värdeökning i form av en stolthet i själv att kunna utföra broderiarbetet.

Undersökningens syfte är att undersöka hur textil märkning i form av dekoration eventuellt kan förändra ägarens relationen till det märkta plagget och vilka val och handlingar som spelar in till en eventuell värdeändring. Jag har också velat undersöka de praktiska förutsättningarna för arbetet. Frågeställningarna som jag har försökt besvara är: Hur kan ett plaggs värde förändras vid bearbetning med textil märkning i form av dekoration? Vilka val och handlingar ligger till grund för värdeändringen? Vilka praktiska förutsättningar, i form av material och förkunskaper, behövs för arbete med bundet broderi med märkstramalj på färdiga klädesplagg? Undersökningen har genomförts med autoetnografisk metod med stöd av två informanter.

Hur ser vi på barns lärande? Vad säger deras nyfikenhet oss? Och hur bekräftar vi den kunskap de själva kommit fram till? Hur kan vi tolka barns uttryck så att de hjälper oss förstå hur vi ska vägleda dem i deras spontana sökande efter kunskap? De konkreta exemplen i Design för lärande i förskoan är inriktade på språk och kommunikation, naturvetenskap och matematik. Genom inspirerande analyser som är kopplade till exemplen, ger boken en inblick i allt det lärande som ständigt pågår i barns vardag. För att ta vara på de oändliga möjligheterna som finns i förskolan, behöver vi förstå hur lärande går till och hur det kommer till uttryck. På samma sätt måste vi uppmärksamma vår egen roll i barnens lärande - hur interaktion med barnen, vårt utformande av resurser, miljöer och aktiviteter får betydelse för barnens möjligheter att engagera sig, lära och förstå. 

Syftet med undersökningen är att se hur en kurs i ett praktiskt-estetiskt ämne skulle kunna fungera om den gavs helt på distans. Undersökningen fokuserar bl.a. på användandet av rörlig bild, text, ljud, foto och internet som kommunikationsmedel. Materialet undersöker vad som kan fungera och inte fungera med en distanskurs i ett praktiskt-estetiskt ämne. Ett praktiskt-estetiskt ämne har av tradition varit beroende av pedagogens fysiska närvaro för att t.ex. lära ut ett handarbete. Därför ligger utmaningen i att använda nya kommunikationsmedel för att förmedla handens kunskap. Hur förmedlas handens kunskap på distans? Hur kan en kurs i textilslöjd utformas och genomföras helt på distans? Vilka fördelar och nackdelar finns det med att bedriva ett praktiskt-estetiskt ämne helt på distans? Undersökningen visar att det krävs stor tydlighet av undervisningsmaterialet för att eleven ska förstå och kunna utföra praktisk-estetiska ämnen på distans. Om en elev känner att en uppgift är svår kan det underlätta att ha ett ansikte att se på och tala till. Det främsta problemet med distansstudier är pedagogens svårighet att finnas till för eleven just när hen behöver stöd. Den här studiens undersökande och analyserande arbete resulterade även i en visuell gestaltning. Den gestaltande delen av undersökningen har varit ett redskap för min undersökning. Testerna består av olika delar som innehåller text, stillbild och rörlig bild för att se hur kommunikation mellan student och pedagog kan fungera på distans. Gestaltningen föreställer filmsekvenser projicerade på vit vägg, en vit soffa, bord med nystan och virknålar placerade på och vid bordet i en korg. Projektionerna förställer samtal via webbkamera mellan pedagog och informant och en instruktionsfilm om hur man virkar en mormorsruta. Syftet med gestaltningen är att bjuda in åskådaren att delta genom att sätta sig i soffan, titta på instruktionsfilmen och virka en mormorsruta.

Nyckelord: Distanskurs, Textilslöjd, Multimodala redskap, Handens kunskap, Estetiskt-praktiskt ämne

Tecknande är en process av representation. Olika människor har olika sätt att teckna på, olika teckningsmanér. Hur en person tecknar berättar något om hur den personen förstår världen. Det här examensarbetet utforskar hur olika personer utvecklar olika teckningsmanér genom mötet av olika influenser. Undersökningen är baserad på semistrukturerade intervjuer med tre personer i åldern 24-29, som tecknar aktivt. Intervjuerna lyfter fram de olika informanternas berättelser kring hur de genom livet har utvecklats inom tecknande. Under intervjuerna har jag använt mig av metoden bildelicitering med informanternas teckningar som underlag. I samband med intervjuerna har jag även låtit informanterna instruera mig i hur de tecknar och därefter har jag försökt undersöka informanternas teckningsmanér praktiskt genom tecknande. Undersökningen lutar sig på teoribildningen Design för lärande, som förklarar begreppet kunskap som en individs förmåga att engagera sig i världen på meningsfulla sätt. Något som framkommit av undersökningen är hur informanterna beskriver sina möten med nya uttryck och hur de till viss del har approprierat uttrycken för att utveckla sina egna teckningsmanér. Jag har i undersökningen betraktat appropriering som en process i att lära sig engagera sig i världen på nya meningsfulla sätt. Undersökningen gestaltades i ett interaktivt verk i form av ett teckningsbord med en tillhörande film om teckningsmanér. Gestaltningen ställdes ut på Konstfacks vårutställning 2019. Detta har lett till en didaktisk reflektion kring appropriering som lärprocess inom bildpedagogik.

The article concerns the design of a collaborative research project (2008-09) entitled Making a Filmmaker, which examines how young Scandinavian filmmakers create their own learning paths in formal and/or informal contexts. Our interest is in how learning experiences and contexts motivate the young filmmakers: what furthers their interest and/or hinders it, and what learning patterns emerge. The aim of this article is to present and discuss issues regarding the methodology and methods of the study, such as developing a relationship with interviewees when conducting interviews online (using MSN). We suggest two considerations about using online interviews: how the interviewees value the given subject of conversation and their familiarity with being online. The benefit of getting online communication with the young filmmakers is the ease it offers, because it is both practical and appropriates a meeting platform that is familiar to our participants.

In pursuing my aim to provide a methodical easy to follow ideation to creationprocess didactic instructional tool to be used both for design and art projects, ledme to produce a multimedia film.An A2 poster with 3 5 step tried and tested hybrid methods started action research,acting as a didactic teaching tool and point of reference.Further to an interview with gymnasium (high school) art and storytelling teacher,the defining process began by editing live test case documentation from her finalyear 2013 art and design class. Audio clips from a creative director and teacherinterviews’ along with still picture quotes added valuable process method narration.Practical hands on experience in addition to the gymnasium class usability findings,led to final stage development in the form of a digital mobile application, "id'8." Anend sequence animation illustrates simplified, refined and combined 2 5stepprocesses in action, as I work the id’8 process tool interactively.

Research topic/aim Inspired by the question How can we as researchers and teachers bring about learning and teaching adventures? we will turn to a recent pilot study regarding possibilities and challenges in students’ production of multimodal degree theses within our teacher education in visual arts. When a group of students approached us with the question whether they could produce multimodal theses, instead of written ones, we said yes. Their idea coincided with our interest in developing approaches to knowledge production and knowledge representation that acknowledge, and take advantage of, the visual as a valid mode and of epistemological qualities in transductive and transformative processes (e.g. Kress, 2003; 2010; Huang & Archer, 2017; Selander & Kress, 2021).  

Theoretical framework Offering students the opportunity to explore forms of knowledge production and representation other than those traditionally found in an academic context, also introduce moments of risk and uncertainty (Biesta 2013). Together, we open up adventurous spaces of possibility that are more or less unexplored, e.g. regarding how students are thereby (re)positioned as active learning subjects. Performative theories about the various forms of knowledge, about the making of the student subject are also borrowed from Denzin (2003) and Dewsbury (2000) and are here put in relation to the various affordances and cultures of recognition (Selander & Kress, 2021) that students encounter.

Methodological design The data consists of five multimodal and digitally disseminated degree theses (using Research Catalogue as a platform) and conversations with the five students who produced them.  Expected conclusions/findings Preliminary findings suggest a number of positive effects, e.g. in relation to academic literacy, understanding of subject matter; while also implying some challenges in terms of workload and construing cohesion in the multimodal text. However, as a means to invite students to work from within their own desires, offering an understanding of differences (between forms of knowledge) as productive, and the courage to encounter unpredictability, we find this pilot project promising.  

Relevance to Nordic educational research The approach applied in this project appears as a possible first step towards a wider recognition of multimodal forms of knowledge representation in academia, while also indicating some issues that need further consideration. 

I detta examensarbete undersöks vad som händer i relationen mellan förskolans ochgymnasiets styrdokument och teorier om lek och barnets lek, i förhållande till den vuxnakroppen. Syftet är synliggöra processer i leken för att utveckla pedagogiska och konstnärligastrategier för både lärare och elever. Uppsatsen behandlar följande frågor: Vilka lärande- ochkonstnärliga processer synliggörs då den vuxne försätts i ett ramverk för barnets lek? Hurskulle dessa processer kunna användas som en metod för lärande i bildämnet?Undersökningen är inspirerad av konstnärliga och etnografiska metoder med deltagandeobservation och fokusgrupper. I det empiriska materialet har lek har iscensatts med vuxnadeltagare för att få syn på relationen mellan styrdokument och teorier om lek.I den gestaltande delen, som visades på Konstfacks vårutställning, tillverkade jag ett objektoch skrev en text som handlar om mitt eget försök till lek som vuxen. Objektet är etthjälpmedel för att återerövra en barndomslek. Den leken handlade om att under kontrolleradeformer våga utmana min rädsla för höjder. Verket innehöll även en text genom vilket jag villeförtydliga min konstruktion men även få betraktaren att återkoppla till en egen lek ellerkänslan av att leka eller kanske minnas en lek som gått förlorad.

Denna uppsats behandlar de diskussioner som påverkat och de frågor som genomsyrat tecknings/-bildämnets utveckling från 1950-talet till 1980-talet. Genom en djupgående undersökning av dendebatt som förts i media kring ämnet ges en överblick av ämnets historia, syfte och innehåll. Defrågeställningar som har behandlas är; Hur har bildämnets betydelse diskuteras i media? Hur hardiskussionerna påverkat framväxten av och innehållet i nya läroplaner? Och hur har ämnets historiapåverkat vår syn på ämnet idag? I resultatet framgår att, i lgr 62 skrivs det fria skapandets betydelse ini läroplanen på ett tydligt sätt. Sett utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv skriver man i läroplanen inen utveckling som redan fanns på fältet under 1950-talet och början av 60-talet. Läroplanen speglarsåledes det arbete som redan bedrevs i praktiken. Samtidigt fanns det inslag av andra sätt att se pårelationen mellan läroplanen och den pedagogiska praktiken – Lgr 62 speglar en lång tradition avestetisk fostran som existerat under 1940- och 50-talet och speglar således existerande synsätt ochtraditioner. Innehållet i Lgr 69 speglar också i hög grad det arbete som redan bedrevs i praktiken. Avdiskussionerna som föregick den färdiga läroplanen kan man emellertid tydligt se att den färdigaläroplanstexten blev resultatet av en kompromiss mellan de förslag som SÖ ursprungligen lade framoch de förslag som drevs av teckningslärarna själva. Jämför vi bildämnets kursmål i lgr 80 med dagensläroplan (lgr 11) har ämnets betydelse och syfte stannat kvar och inga större förändringar har skett.Med andra ord har bildämnet gått från att vara det ämne som genomgått flest förändringar i jämförelsemed andra ämnen till att knappast genomgå några förändringar alls. Kanske kan det här vara svaret påvarför det idag finns så många spridda åsikter kring bildämnets syfte och betydelse.I den tillhörande visuella gestaltning som ingår i arbetet bjuder jag in till ett ljudverk baserat påintervjuer med personer med anknytning till Bildlärarutbildningen på Konstfack där de ger sin syn påvad bildämnet handlar om, är och bör vara. I installationen inbjuds publiken till att ta del avdiskussionen och reflektera över den komplexa problematik som där ställs och som fortfarande äraktuell: bildämnet som andningshål; estetisk fostran; problematiken kring om konst ska var central iämnet vs att alla bilder i samhället ska behandlas; uppfattningen om bilden som pysselämne; vikten aven kritisk blick på vår omvärld och åt vilket håll bildämnet i skolan är på väg idag.

Detta examensarbete skrevs vårterminen 2022 på institutionen för bild och slöjdpedagogik på Konstfack. Med en utgångspunkt i teorier om materialets agens och kulturella traditioner tar arbetet ann den digitala kultur som de senaste decennierna vuxit fram med ett extra fokus på skolans elever och deras fritid. Frågeställningen Hur förändrar görandet relationen till digitalt skapande i skolan? Banar väg för en undersökning av den relation skolan och lärare har till elevernas egen visuella kultur och om görandet kan bjuda in denna till skolans rum. Genom en workshop i digitala spel blev blivande bildlärare vägledda att delta i ett digitalt kreativt görande och deras utsagor, både före och efter workshoppen, analyserades med diskursanalys som metod. Resultatet visade att de blivande bildlärarna har en blandad bakgrund och bekvämlighet i det digitala görandet och att det finns en oro i att eleverna är mer kunniga i en del medium än läraren. De blivande lärarna hade även blandade åsikter om det digitala materialet och dess effekt på processen där vissa menade att hantverkets agens påverkades negativt av handens frånvaro och andra såg datorn som ett hjälpmedel.

Utifrån detta arbete väcks det sedan nya frågor om det digitalas relevans i bildämnet och hur ett digitalt görande skapar behov för en ny sorts didaktik där det digitala materialets agens får ta plats och görandet möjliggöra att eleverna kan vara delaktiga i utformandet av den digitala kulturen. I arbetet diskuterar jag även behovet av att utveckla lärarutbildningen för att höja den digitala kompetens som lärarna innehar.

Hur kan lärare och bibliotekarier tillsammans arbeta med att integrera kritisk informationssökning iämnesundervisningen inom högre utbildning? Hur kan uppslagsverket Wikipedia användas som ettverktyg för lärande? Kan kritisk informationssökning och nya fenomen som Wikipedia även relateras tillbildningsbegreppet idag?Syftet med detta utvecklingsprojekt var att undersöka hur Wikipedia kan användas som ett verktyg i undervisning för att integrera källkritisk träning inom högre utbildning på grundnivå. Från höstterminen 2007 och framåt har jag, iegenskap av undervisande bibliotekarie på Södertörns högskola, samarbeta med ämnet etnologi kring engruppuppgift som går ut på att söka information om vetenskapliga begrepp. Uppgiften har ingått i den förstadelkursen ”Kulturella perspektiv” som ger en allmän presentation av ämnet och studiet av kulturell mångfald. Detetnologiska forskningsfältet presenteras och aktuella vetenskapliga perspektiv och begrepp diskuteras med särskild hänsyn till kulturell mångfald och med fokus på genus, klass och etnicitet. I kursvärderingarna har flera studenter betonat uppgiftens betydelse för en fördjupad kunskap om källkritiskt tänkande när det gäller olika webbaserade sökverktyg och informationskällor. En text som beskriver arbetet finns redovisad i antologin: Pedagogiskt arbete i teori och praktik: om bibliotekens roll för studenters och doktoranders lärande. Birgitta Hansson & Anna Lyngfelt (red.) 2009. För de allra flesta unga människor i Sverige är datorn, Internet och mobiltelefonen en självklar del av vardagen. Nya kunskaper och färdigheter betonas i samhället idag: förmågan att sortera, värdera, välja ut information och kunna sätta in information och informationskällor i meningsfulla sammanhang. Dessa till kunskaper och färdigheter kopplas ofta samman med begrepp såsom datorkunskap, informationskompetens eller digital kompetens. Begreppen har lanserats inom olika sammanhang för att beskriva en slags nyckelkompetens som anses vara central för en aktiv medborgare i ett samhälle som präglas av globalisering, snabb teknisk förändring och tillgängligheten till information. Wikipedia är ett relativt nytt fenomen inom informationsvärlden och har fått ett stort genomslag. Användningen av Wikipedia är en högst aktuell och omdebatterad fråga både i media och inom högre utbildning. Inte bara på Södertörns högskola, utan på flera andra lärosäten, används detta uppslagsverk i undervisningen för examinationsuppgifter eller som ett verktyg för att träna kritiskt tänkande hos studenter. Kan kritisk informationssökning och nya fenomen som Wikipedia även relateras till bildningsbegreppet idag?

During this session we will present some of the work done by the Designs for Learning research group – from the first DFL conference in 2008 with focus on “defining the field” to this conference with the focus on “conceptualizing design in research”. Firstly, we will outline some basic theoretic concepts within our design-oriented, multimodal perspective. Secondly, in the form of a dialogue, we will discuss how this perspective has been used in different empirical studies of for example textbooks and digital learning resources, subject-oriented studies of teaching and learning, museum studies of exhibitions and of visitor’s meaning-making, studies of toys and games, as well as of collaborative work between researchers and professionals. Finally, we will give some hints of theoretical challenges, including ethical commitments, and thoughts about future research engagements.

I Didaktik i omvandlingens tid ger författarna en bred syn på didaktik och på hur miljöer och resurser utformas för att understödja lärande. Boken tar avstamp i en tid då kommunikation blir alltmer utvecklad genom ny teknologi. Hur lärare använder teknologin får då avgörande betydelse för undervisningen. Författarna sätter fokus på design för lärande och multimodalitet och betonar särskilt de kreativa och mångfasetterade aspekterna av lärande, undervisning och bedömning.

Digitization has had a transformative impact on museum practices in recent years, including the work with exhibitions (cf. Arvantis & Zuanni, 2021). Digital media make it possible for more people to take part in cultural heritage, by making available objects and remains of a sensitive nature that could not otherwise be shown publicly. It opens up new forms of communication that can make it possible for groups of visitors with different needs to learn about the past (cf. Galani & Kidd, 2020). New questions can potentially be asked, when cultural heritage is made digital.  In this presentation we introduce an on-going research project on digital materialities in museum exhibitions. The aim of the project is to produce knowledge about the effects of digitization in relation to the exhibition medium and to visitors’ meaning-making. It does so by investigating how digital technologies are employed and how specific applications may contribute to learning in a selection of museums, such as Vrak – The Museum of Wrecks and The Vasa Museum. Focusing on materiality, the project seeks to understand the affordances for meaning-making of digital media in relation to the epistemological commitments of modes, media and the material expression (cf. Bezemer & Kress, 2016; Lindstrand, 2022). The presentation will include examples from a series of case studies from different museums that are part of Swedish National Maritime and Transport Museums. We will share some preliminary findings. The project is funded by The Swedish National Heritage Board and will run for three years, 2023-2025. The project aims to contribute to research by bringing the fields of digital humanities and education together, by investigating how analogue and digital technologies intersect when representing cultural-historical objects, and how specific applications create conditions (and perhaps even limitations) for learning and meaning making.

In this chapter, the focus is on knowledge representations in different sites of learning. We will give some examples of formal, semi-formal, and non-formal institutional framings, as well as of choices of representational resources—both in terms of designs for learning and play, and designs in learning. The knowledge area is the Middle Ages, a period which reappears in books, music, films, and games in late-modern contexts. This chapter is thereby also an example of learning outside and inside schools, and of how different institutional logics and choices of material resources affect which type of knowledge that is valued, and what is seen as signs of learning.

In this investigation, I discuss how students can examine and reflect on themselves through aesthetic practice in various pedagogic situations. The field study took place over two months in the international settlement of Auroville in the south of India, where I visited schools and observed various pedagogical methods. In this study, I focus on two of these pedagogical methods: Play of Painting and Awareness Through the Body. In both, the body is considered an important part of the student’s learning and development. These experiences form the background for this investigation.

I investigated Play of Painting and Awareness Through the Body through focussing on one lesson from each method. I describe how the methods are organised and practised in Auroville schools with observations, visual material, and interviews from my field study. 

In this investigation, I use a phenomenological and aesthetic perspective together with a brief introduction to the theory of Integral Education. I believe that aesthetics can be used in many different ways in a school context. In this thesis, I use the term aesthetic practices to understand and study Awareness Through the Body and Play of Painting. I see these methods as two examples of how aesthetic practices and conditions for aesthetic learning processes with different ways of reflection can be encouraged in an educational environment. 

The children in Play of Painting and Awareness Through the Body learn about themselves through the experience of practising aesthetics with their whole bodies and senses. Through creating conditions for aesthetic practice as in Awareness Through the Body and Play of Painting, children can reflect on themselves together with others. 

The purpose of this investigation is to research how aesthetic practices can be used in pedagogic situations through the methods Play of Painting and Awareness Through the Body. I focus on how pupils can examine and reflect on themselves through aesthetic practice in these two methods. 

Traditionella redovisningsformer i grundskolans bildämne skapar sällan utrymme för lärande.

Trots att bild är ett estetiskt ämne genererar ofta redovisningsformer ett passivt

förhållningssätt gentemot det som eleverna redovisar. Att redovisa inför en grupp kräver

kommunikativ kompetens, något som är utanför bildämnets kursplan. Däremot kan elever lära

sig att framträda, och interagera med publiken för att en lärandesituation ska uppstå.

Med utgångspunkt i de traditionella redovisningsformerna undersöks utvecklingspotentialer

där teater, samtidskonst, performativitet och estetiska lärprocesser tillsammans används för att

besvara undersökningens syfte och frågeställningar. Hur kan redovisningsformerna i

bildämnet inom grundskolan utvecklas genom performativa uttryck? För att besvara

frågeställningen analyseras deltagande observationer av redovisningar på tre estetiska

vuxenutbildningar genom att tematiskt kategorisera beståndsdelarna i teman för att belysa och

problematisera företeelser som visade sig under redovisningarna. Gemensamma nämnare

visades, oberoende av innehållet som redovisades, tydligast genom de studenter som deltog

som betraktare under redovisningarna. Variationen på studenternas delaktighet visades främst

genom den respons som efterfrågades och utdelades.

Empirin består förutom av observationerna, även av en gestaltande undersökning.

Gestaltningen har formats ur frågeställningen Hur kan en radikal redovisningsform se ut?

Frågeställningen besvaras genom en performativ händelse, ett performance där uppsatsen i

dess fysiska och materiella form bearbetas genom att mixas till pappersmassa som används

för att tillverka nya pappersark. Gestaltningen visades som ett performance med materiella

spår i form av en installation under lärarprogrammets examensutställning på Konstfack.

Världen omkring oss förändras snabbt varje dag på grund av olika saker som sker runt om oss. I skrivande stund härjar Coronaviruset i en utbredd pandemi, och vi har alla på vårt eget sätt fått lov att anpassa oss för att leva ett liv med större social distans, vilket för många innebär studier och arbete via digitala plattformar från hemmet, snarare än arbete i skolsalar och kontor. Med dessa förändringar som gör att vi tillbringar mer och mer tid i virtuella rum behövs en djupare förståelse för de virtuella rummen och det lärande som tar plats där.  Syftet med studien har varit att synliggöra de virtuella rummen som rum för lärande, och de frågeställningar studien sökt svar på är: Vilket lärande och meningsskapande framträder i de virtuella rum som undersöks, FiveM och Discord? Hur möjliggörs detta lärande i dessa sammanhang?  Jag har genom att genomföra en deltagande observation, då jag själv spelat det digitala rollspelet FiveM, försökt svara på ovanstående frågeställningar. Det empiriska materialet har bestått av fältanteckningar, screenshots från FiveM, inspelade videosessioner från FiveM, samt screenshots från applikationen Discord. De teorier jag har använt för att tolka materialet har varit ​Design för lärande, och John  Deweys ​Learning by doing. Jag har också använt mig av begreppet “läckage” som ett verktyg för att tolka mitt material. Studien visade att det är ett mångfacetterat lärande och meningsskapande som tar plats i de virtuella rummen. Genom den typ av spel som studerats, digitalt rollspel i datorspelet FiveM, gör spelarna erfarenheter som genererar kunskaper och skapar mening. Spelarna får möjlighet att öva sig i olika färdigheter såsom exempelvis sociala interaktioner,  kommunikation och samarbete. Studien pekade också på att det finns ett läckage mellan det  virtuella rummet och den verkliga världen utanför. Det som sker i rollspelet i det virtuella rummet får ontologiska konsekvenser och påverkar livet i den verkliga världen. 

Arbetet adresserar dels problematiken med att flera klassrums fysiska lärmiljö inte har hängt med i utvecklingen och inte förändrats sedan de första klassrummen utformades, och dels problematiken med att när en lärmiljö utformas kan det uppstå ett glapp mellan arkitektens intentioner och pedagogens praktik, som kan överbryggas förutsatt att pedagoger blir involverade i arbetet, förstår och kan granska gestaltningsförslaget innan det realiseras. 

Syftet har varit att undersöka hur ett befintligt och idag traditionellt utformat klassrum, med givna förutsättningar, kan anpassas och gestaltas för dagens undervisning baserad på forskning och beprövad erfarenhet. Målet har varit att gestalta klassrummet så att klassrummet och dess lärmiljö ska fungera som verktyg och stöttning för dagens behov, undervisning och lärande. Under arbetet har jag använt mig av mina 13 års erfarenheter som pedagog, mina studier och lärdomar inom didaktik, av litteratur och forskning samt inspirerats av liknande arbete. 

Mitt gestaltningsundersökande och arbete har kretsat kring de fyra aspekterna: lärmiljöer, flexibilitet och variation, kunskapsutbyte och belysning. Min tolkning av dessa aspekter är materialiserade och visualiserade i ett gestaltningsförslag.

Sammanfattningsvis ska den fysiska lärmiljön stödja individualisering och att elever kan använda varandra som resurs. Den fysiska lärmiljön bör således bjuda in till och stödja olika lärsituationer, aktiviteter och kunskapsutbyte mellan elever, som pedagogen initierar till och aktivt håller igång. För detta bör klassrummet delas in i väldefinierade mindre rum för: grupparbete, olika funktioner och behov, där alla rum är inom synhåll och räckhåll för pedagogen. Flexibilitet och variation handlar om att eleven kan byta och variera aktivitet och plats, efter behov, under lektionen. Möbler står kvar och är olika. Eftersom möbleringen inte förändras kan belysningen anpassas till platsens aktivitet. Belysningen bjuder i sin tur in till och stödjer lärsituationen. 

Syftet med arbetet har också varit att undersöka och använda tekniken Virtual Reality (VR) som gestaltningsverktyg och i dialog med skolledare, pedagoger och elever. 

Resultatet av VR som verktyg i gestaltningsarbetet talar för att VR på många sätt underlättar gestaltningsarbetet för arkitekten, och gestaltningen kan ta en helt annan riktning tack vare upplevelsen av rummet med och genom VR, då VR låter oss uppleva rummet med vår egen kropp, på ett smidigt, välbekant och snabbt sätt. Olika verktyg kommunicerar och visualiserar olika aspekter, kvalitéer och delar i ett gestaltningsundersökande, som påverkar gestaltningsarbetet. Därför föreslår jag att VR används som gestaltningsverktyg, kontinuerligt under gestaltningsarbetet, som komplement och parallellt med andra verktyg. Jag rekommenderar att VR introduceras och implementeras som gestaltningsverktyg i utbildningen för inredningsarkitektur, jämte andra verktyg. 

VR som verktyg i dialog med skolledare, pedagoger och elever kan vara ett potentiellt och användbart verktyg i en samgestaltning, då VR bjuder in till samtal och diskussion kring den fysiska lärmiljön och klassrummets utformade i relation till pedagogens praktik. VR kan bidra till att glappet mellan arkitektens intentioner och pedagogens praktik kan överbryggas, då pedagoger ges möjlighet till att utvärdera och diskutera ett gestaltningsförslag, på ett sätt som de förstår. VR bjuder även in eleven till diskussionen. Jag föreslår att VR som verktyg undersöks vidare, t ex i forskning/studier med participatory design som metod, när utforskande av co-design verktyg testas.  

Uppsatsen handlar om hur vi påverkas och utvecklas av TV- eller datorspelande. Genom multimodala tekniker, fokusgruppsforskning och autoetnografiska tekniker har jag funnit att spelandet förändrar spelaren både positivt och negativt. Genom olika spelgenrer utvecklar spelaren olika färdigheter. 

Frågeställningarna är: Vilka färdigheter utvecklas genom TV- och datorspelande? Hur kan man använda sig av dessa färdigheter? Vilka är nackdelarna med spelande?

Syftet med undersökningen är att finna nya användningsområden för spel. Som blivande lärare vill jag kunna använda mig av modern teknik och dess potential att utveckla människors kunskaper. Uppsatsen tar också upp att många spelar för att de har problem av något slag, vilka beteendemönster som indikerar dessa problem och hur dessa kan avhjälpas. 

I uppsatsen belyses den potentiella utveckling spelandet kan ge spelarna. Som att utveckla förmågan till att fokusera och lösa problem mm. som kan förstärkas eller förvärras om inte undervisningen läggs upp på rätt sätt. 

Det sägs exempelvis att spelares förmåga att fokusera försämras, detta motbevisas av att spelare oftare har högre koncentrationsförmåga. En enskild spelare kan lätt misstas för att vara ofokuserad, då den i själva verket är uttråkad och understimulerad. 

Mitt gestaltade arbete behandlar spelandets kreativa tänkande och det jämförs med icke-virtuella kreativa processer och tänkanden. Då utveckling av tankeverksamhet är en viktig del hur spelen påverkar oss har jag klargjort likheter och skillnader mellan de olika kreativa processerna. Detta har arbetats ihop till en film. Där mitt spelande och andra kreativa situationer i min vardag gestaltas. 

Slutsatsen är att spelen hjälper oss att utveckla många olika färdigheter. Det finns positiva och negativa effekter, men potentialen för användningen av de positiva effekterna är enorm.

Bild är ett av de skolämnen som varit mest föränderligt och rörligt genom historien. Genom tiderna har många olika ideal och normer genomsyrat utbildningen. Detta arbete har som syfteatt belysa 4 yrkesverksamma bildlärares ämneskonceptioner – sättet de ser på sitt ämne och påsin egen bildlärarroll. Med ett socialkonstruktionistiskt synsätt belyser jag dessa läraresdiskurser kring sin egen lärarroll, dessa lärares syn på elevernas förväntningar kring bildämnet och om vad dessa bildlärare anser vara viktigast med ämnet. Jag intresserar mig också för om äldre metoder som t.ex. teckning fortfarande är en regerande norm inombildundervisningen idag. Genom denna undersökning vill jag belysa hur gamla traditioner i bildämnets historia fortfarande påverkar oss och eventuellt lever kvar idag. Syftet är att kritiskt reflektera över min och dessa bildlärares roll i skapandet av diskurser om bildämnet. Jag har använt mig avkvalitativa och semi-strukturerade intervjumetoder för att insamla mitt empiriska material och sedan gjort en diskursanalys på det transkriberade materialet. Som gestaltande del till detta arbete har jag gjort en autoetnografisk undersökning där jag fokuserat på min egen ämneskonception och virkat ett porträtt som en del av undersökning avatt bemöta en äldre teckningsmetod – porträtt, med ett annat slags material och metod än det förväntade. Genom detta arbete har jag kommit underfund med vad syftet med min egen blivande bildundervisning kommer att vara, vad jag anser vara viktigast att eleverna får med sig från bildundervisningen. Resultatet av analysen visar att dessa bildlärare delvis arbetar kring äldre diskurser om bildämnet som en metod till att uttrycka sina känslor, ett sätt att må bra och diskurser om att hantverksskickligheten är avgörande för elevernas estetiska arbeten i skolan.

This paper presents results from a Swedish research project about filmmaking as a site for transformative processes (Lindstrand, 2006; 2009). The scope of the paper is twofold, as it both presents results regarding multimodal learning in the production of moving images and aims at contributing more generally to the development of multimodal, design oriented approaches to the analysis of learning. The text is anchored in examples from collaborative filmmaking processes which serve as a background for elaborating on questions of various kinds: How can learning be grasped analytically and methodologically in processes of multimodal semiotic production? What is learnt and what characterizes the learning process in this type of semiotic work? How – and why – does the multimodal nature of these endeavours contribute to the learning process?

Filmmaking consists of a number of processes characterized by different objectives and the production of different kinds of texts, within different genres, with different tools, in different media and different modes. All of these differences contribute to changes – related to issues of transformation and transduction – in the overall process and present the filmmakers with new challenges, new perspectives and new sets of meaning potentials. The paper brings attention to how the filmmakers reflect upon various aspects of the films during their work, and shows how they gradually become aware of aspects of their films that relate to the ideational, interpersonal and textual metafunctions of texts. Their widened attention affects the process itself, since it guides them towards new choices. A cyclic motion is thereby implied, since the new choices will lead to new reflections and so on.

The presented results are summed up in the form of an additional version of the Learning Design Sequence model presented by Staffan Selander (2008), aimed at mapping learning processes in creative multimodal text production and emphasizing the role of design in the learning process.

References

Lindstrand, F (2006) Att göra skillnad. Representation, identitet och lärande i ungdomars arbete och berättande med film [Making difference. Representation, identity and learning in teenagers’ work and communication with film] Doctoral thesis. Stockholm: HLS Förlag.

Lindstrand, F (2009) ”Lärprocesser i den rörliga bildens gränsland” [”Learning processes at the crossroads of filmmaking”]. In Lindstrand, F & Selander, S (eds)Estetiska lärprocesser [Aesthetic learning processes]. Lund: Studentlitteratur.

Selander, S (2008) “Designs for learning – a theoretical perspective”. In Designs for Learning,  vol 1, no 1.

Based on the results from a Swedish research project, this paper investigates young children's meaning-making in relation to moving images in a preschool context. The specific focus of the paper is to look at if – and how – two year-old children can be said to make meaning during the screening of a series of short animated films at their preschools. What kind of meanings are made and how are they communicated by the children? How do the films become resources for childrens meaning making and to what extent can social interaction with peers and preschool teachers be said to influence childrens meaning making during the screening of the films? The results presented are based on analyses of both interaction in front of the TV screen and of the animated films.

The theoretical framework is based on a social semiotic (Hodge & Kress, 1988; Kress, 2003; van Leeuwen, 2005) and multimodal (Kress & van Leeuwen, 2001; Jewitt, 2009) approach, which implies a view of communication and representation as a social process of signmaking. Both theories are united in a common interest in understanding how people communicate and make meanings with a wide range of resources, or modes. Semiotic resources are used both to produce and interpret texts, in the same way as signs are made both externally and internally. The analyses of both interaction and of the animated films were guided by the theoretical assumptiom that all texts simultaneously construct different types of meanings through three metafunctions (Jewitt & Oyama, 2001; Iedema, 2001; van Leeuwen, 2005). They represent some aspect of the world (the ideational metafunction); represent and construct relations between represented and interactive participants (the interpersonal metafunction); and are organised as coherent texts (the textual metafunction). Meanings are made through the use of various modes in relation to these different aspects.

The project included studies at eight preschools spread over three Swedish municipalities. Approximately 150 children in the ages from two to four participated in the project. They watched the films in groups of four to six children. Nine screenings were recorded with video camera and mp3 recorders. All video material was transcribed multimodally and analysed by means of the social semiotic and multimodal framework presented above. Aspects that were attended to specifically in the transcriptions included verbal interaction, gaze/eye movements, gestures, posture, mimics and motions. Apart from the filmed material, interviews were made with children, parents and preschool teachers. The role of the interviews was to construct a background in terms of how moving images were used in the preschools and how familiar the children were with different kinds of media etc. Accordingly, interviews were transcribed more thematically than the video material.

The paper shows that the children indeed make meaning in relation to the fillms and that they make a number of forms of meaning during the screenings. The meanings are made in different modes and are influenced by a number of factors, such as the social interaction with peers and preschool teachers, whether or not the stories are familiar to the children from before, and the childrens previous experiences of moving images . The paper also shows that the young children are highly competent in practicing literacy skills during the screenings, exemplified by their expertise in interpreting various aspects related to film language

References

Banks, Marcus (2001): Visual Methods in Social Research. London: SAGE Publications.Hodge, Robert & Kress, Gunther (1988): Social semiotics. Ithaca, New York: Cornell University Press.Iedema, Rick (2001): “Analysing film and television: a social semiotic account of Hospital: an Unhealthy Business”. In Van Leeuwen, Theo & Jewitt, Carey (red): Handbook of Visual Analysis. London: SAGE Publications. P 183-206.Jewitt, Carey (ed.)(2009): The Routledge Handbook of Multimodal Analysis. London & New York: Routledge.Jewitt, Carey & Kress, Gunther (eds)(2003): Multimodal literacy. London: Routledge. Jewitt, Carey & Oyama, Rumiko (2001): “Visual meaning: a social semiotic approach”. In van Leeuwen, Theo & Jewitt, Carey (eds): Handbook of Visual Analysis. London: SAGE Publications. P 134-156Kress, Gunther (1993): “Against arbitrariness: the social production of the sign as a foundational issue in critical discourse analysis”. In Discourse & society, vol 4(2). P 169-191.Kress, Gunther (1997). Before writing. Rethinking the paths to literacy. London: Routledge.Kress, Gunther (2003): Literacy in the New Media Age. London: Routledge.Kress, Gunther; Jewitt, Carey; Ogborn, Jon; Tsatsarelis, Charalampos (2001): Multimodal Teaching and Learning. The Rhetorics of the Science Classroom. London: Continuum.Kress, Gunther & van Leeuwen, Theo (2001): Multimodal Discourse. The modes and media of contemporary communication. London: Arnold.Lindstrand, Fredrik (2006) Att göra skillnad. Representation, identitet och lärande i ungdomars arbete och berättande med film. Doctoral thesis. Stockholm: HLS Förlag.Lindstrand, Fredrik (1998) "Snuttefilm i förskolan - en studie av engagemang och meningsskapande". In Rönnberg, M. (ed.): Blöjbarnsteve. Uppsala: Filmförlaget.Van Leeuwen, T. (2005) Introducing social semiotics. London & New York: Routledge.

Grasping action in multimodal transformative processes

Fredrik Lindstrand, Konstfack University of Arts, Crafts and Design, Stockholm

A multimodal and social semiotic (Hodge & Kress, 1988) approach to learning, focusing on semiosis and semiotic change, provides an important contrast to the fields of research that currently inform political discourse on education and learning. By conceptualising learning as socially situated processes of sign-making and approaching learners as meaning-makers engaged in semiotic work (Kress, 2003; 2009), social semiotics affords valuable possibilities to grasp the social and epistemological complexities of learning and education (Insulander & Lindstrand, 2013; Insulander, Kjällander et al., 2017). In a world of instability and change, this seems as crucial as ever (cf. Kress, 2008).

However, approaching learning in ways that utilise the potentials of social semiotic theory calls for a research design that opens not only for analyses of signs and resources, but also for grasping sign-making as a process of decision making in situ over time (cf. van Leeuwen, 2005; Lindstrand, 2010). Differently put, it is a matter of balancing the two sides of social semiotics: the functional/social and the systemic parts of semiosis (Machin, 2016).

Building on examples from two research projects, the paper suggests that ethnographical approaches may offer ways to orchestrate this in practice (see also Dicks, Soyinka & Caffrey, 2006; Dicks, Flewitt et al., 2011). One of the projects, Making difference (Lindstrand, 2006; 2009) used ethnographic approaches to show how understandings of aspects related to ideational, interpersonal and textual features of communication with moving images were construed gradually in the transition between different phases, modes and media in collaborative filmmaking processes. The other project, The Mission (Lindstrand, 2016), used ethnographic approaches to track how various elements from a convergent learning process about WW2 were used as resources in the collaborative production of a written fictive story.

References

Dicks, B., Soyinka, B. & Coffey, A. (2006) Multimodal Ethnography. Qualitative Research 6(1), 77-96.

Dicks, B., Flewitt, R., Lancaster, L. & Pahl, K. (2011) Multimodality and ethnography: working at the intersection. Qualitative Research 11(3), 227-237.

Hodge, R. & Kress, G. (1988) Social semiotics. Ithaca, New York: Cornell University Press.

Insulander, E., Kjällander, S., Lindstrand, F. & Åkerfeldt, A. (eds.)(2017) Didaktik i omvandlingens tid. Text, representation, design. [Didactics in times of transformation. Text, representation, design]. Stockholm: Liber.

Insulander, E. & Lindstrand, F. (2013) “Towards a social and ethical view of semiosis. Examples from the museum”. In Böck, M. & Pachler, N. (red.) Multimodality and Social Semiosis: Communication, Meaning-making, and Learning in the Work of Gunther Kress. New York: Routledge. 225-236.

Kress G. (2003) Literacy in the New Media Age. London: Routledge.

Kress, G. (2008) Meaning and learning in a world of instability and multiplicity. Studies in Philosophy and Education 27(4), 253-266.

Kress, G. (2009) Multimodality. A social semiotic approach to contemporary communication. London: Routledge.

Lindstrand, F. (2006) Att göra skillnad. Representation, identitet och lärande i ungdomars arbete och berättande med film [Making difference. Representation, identity and learning in teenagers' work and communication with film]. Diss. Stockholm University. Stockholm: HLS Förlag.

Lindstrand, F. (2009) "Lärprocesser i den rörliga bildens gränsland" [Learning processes in the marches of filmmaking], in Lindstrand, F. & Selander, S. (eds.). Estetiska Lärprocesser – upplevelser, praktiker och kunskapsformer [Aesthetic Learning Processes - Experiences, Practices and Forms of Knowledge]. Lund: Studentlitteratur. 153-174.

Lindstrand, F. (2010) Interview with Theo van Leeuwen. Designs for Learning 3:1-2, 84-90.

Lindstrand, F. (2016) Med berättelsen och berättandet som mål och medel i en gränsöverskridande lärprocess kring andra världskriget. [Story and storytelling as target and means in a cross-boundry learning process about WW2]. Project report. Sandviken: Litteraturhuset Trampolin.

Machin, D. (2016) The need for a social and affordance-driven multimodal critical discourse studies. Discourse & Society 27:3, 322-334.

van Leeuwen, T. (2005) Introducing Social Semiotics. London: Routledge.

Interview with professor Christof Wulf, who gives an account of his anthropological work within the field of learning.

In Sweden, big efforts are currently being made in what is referred to as the "digitization of school" (cf. Government of Sweden, 2017) and in the work to support media and information literacy (MIL) at a more general level. Since many young people today are deeply engaged in various forms of digital media on the one hand (Swedish Media Council, 2017) while lacking commitment to their education on the other, a focus on digitization and media literacy could perhaps bridge these motivational gaps – at least to some extent, for some pupils. However, instead of listening to and acknowledging children's knowledge and experience within this field there seems to be a tendency to frown upon their engagements in digital media and to describe their activities on digital platforms as potentially harmful.

This paper presents results from of an on-going pilot project, Learning in Digital Wastelands (Lindstrand, 2018a, 2018b), on children's learning and designs for learning (cf. Selander & Kress, 2010; Bezemer & Kress, 2008) on digital arenas outside school. The aim of the project is to investigate meaning-making and designs for learning in digital contexts outside school where children and young people are engaged in multimodal sign-making practices (Kress, 2003; 2010). An incentive is, perhaps naïvely, that this may offer new perspectives on resources and designs for learning suitable for children today. 

More specifically, this paper explores the activity of online co-op gaming from a design perspective, based on the assumption that it can be described as "decision-making in situ over time" (van Leeuwen, 2005). By looking at a group of 10-12-year olds' activities within the game Fortnite (Epic games, 2019) the paper investigates gaming as a performative design activity related to learning and meaning making. Building on concepts from multimodal social semiotics and designs for learning, gaming is here elaborated in terms of sequential signmaking processes motivated by interest and shaped in relation to social context and available (material, semiotic and cognitive) resources. 

References

Bezemer, J. & Kress ,G. (2008) Writing in Multimodal Texts. A Social Semiotic Account of Designs for Learning, Written Communication 25(2).

Epic games (2019) Fortnite. Online game.

Government of Sweden (2017) "Action on digital transformation", retrieved 20180110 from http://www.government.se/press-releases/2017/06/action-on-digital-transformation/

Kress, G. (2003) Literacy in the new media age. London: Routledge.

Kress, G. (2010) Multimodality. A social semiotic approach to contemporary communication. London: Routledge.

Lindstrand, F. (2018a) "Relevanta utsvävningar på digitala arenor - om YouTube, literacy och genremedvetenhet"[Relevant dissipations on digital arenas - on YouTube, literacy and genre awareness] in Forsgren Anderung, K. & Folkesson, E. (eds.) Trampolinmodellen – ett lekfullt sätt att stärka barns och ungas språkutveckling. Sandvikens kommun: Kulturcentrum. 

Lindstrand, F. (2018b) "Signs of genre awareness in young YouTubers' online engagements". Paper presented at 9th International Conference on Multimodality, University of Southern Denmark, August 2018.

Selander, S. and Kress, G. (2010) Design för lärande. Ett multimodalt perspektiv. [Designs for learning. A multimodal perspective]. Stockholm: Norstedts.

Swedish Media Council [Statens Medieråd] (2017) Ungar och medier 2017 [Kids and media 2017]. Retrieved 20180111 from https://statensmedierad.se/publikationer

In Sweden, big efforts are currently being made in what is referred to as the "digitization of school" (cf. Government of Sweden, 2017) and in the work to support media and information literacy (MIL) at a more general level. Since many young people today are deeply engaged in various forms of digital media on the one hand (Swedish Media Council, 2017) while lacking commitment to their education on the other, a focus on digitization and media literacy could perhaps bridge these motivational gaps – at least to some extent, for some pupils. However, instead of listening to and acknowledging children's knowledge and experience within this field there seems to be a tendency to frown upon their engagements in digital media and to describe their activities on digital platforms as potentially harmful.

This paper presents results from of an on-going pilot project, Learning in Digital Wastelands (Lindstrand, 2018), on children's learning and designs for learning (cf. Selander & Kress, 2010; Bezemer & Kress, 2008) in digital arenas outside school. The aim of the project is to investigate meaning-making and designs for learning in digital contexts outside school where children and young people are engaged in multimodal sign-making practices (Kress, 2003; 2010). An incentive is, perhaps naïvely, that this may offer new perspectives on resources and designs for learning suitable for children today.

More specifically, the paper presents a multimodal analysis of the opening sequence of a video posted on YouTube by a nine-year old. By contextualising the video and its modal configuration and orchestration through comparisons with other YouTube videos referred to by this young producer, the paper claims that the video indicates a high level of multimodal genre awareness. As a conclusion it is suggested that a curiosity in what children do outside school could give great leads in terms of how to take pedagogy further and work within genres, modes and media that are relevant to children today. Who knows what genres will be dominant tomorrow (cf. Hyon, 1996; Johns, 2002)?

References

Bezemer, J. & Kress ,G. (2008) Writing in Multimodal Texts. A Social Semiotic Account of Designs for Learning, Written Communication 25(2).

Government of Sweden (2017) "Action on digital transformation", retrieved 20180110 from http://www.government.se/pressreleases/2017/06/action-on-digital-transformation/

Hyon, S. 1996. Genre in three traditions: Implications for ESL. TESOL Quarterly 30(4):693-722.

Johns, A.M. (Ed.). (2002). Introduction. Genre in the classroom. Multiple perspectives. London: Lawrence Erlbaum, pp. 3-13.

Kress, G. (2003) Literacy in the new media age. London: Routledge.

Kress, G. (2010) Multimodality. A social semiotic approach to contemporary communication. London: Routledge.

Lindstrand, F. (2018, in press) "Relevanta utsvävningar på digitala arenor - om YouTube, literacy och genremedvetenhet" [Relevant dissipations on digital arenas - on YouTube, literacy and genre awareness] in Forsgren Anderung, K. & Folkesson, E. (eds.) Trampolinmodellen [The Trampoline model]. Sandvikens kommun: Kulturcentrum.

Selander, S. and Kress, G. (2010) Design för lärande. Ett multimodalt perspektiv. [Designs for learning. A multimodal perspective]. Stockholm: Norstedts.

Swedish Media Council [Statens Medieråd] (2017) Ungar och medier 2017 [Kids and media 2017]. Retrieved 20180111 from https://statensmedierad.se/publikationer

Populärvetenskaplig föreläsning vid konferensen Konstarter i Pedagogiken - Art in Education, Edsbyn 7-8 januari 2013.