Kan svarta tavlan stå sig i konkurrens med whiteboard ,smartboard och andra digitala medier?

Vilka möjligheter  har jag att uttrycka mig visuellt genom att använda krita på tavlan med min hand?

Jag undersöker sättet att förhålla sig till eget skapande inom ramarna för waldorfskolans kursplan.

När läraren står vid svarta tavlan och tecknar och målar är det ett konstnärligt arbete och kräver skicklighet och vana. Det är dock ingen fri konst utan en medveten pedagogisk uppgift. Både till eleverna men också lika mycket för läraren.

I småklasserna ska läraren visualisera alla ämnen på tavlan, göra bilder för varje bokstav och siffra, illustrera sagor, teckna bilder föreställande växter och djur, teckna av naturen. Med landskapsdetaljer, rita kartor, teckna geometriska former och mönster på fri hand samt visualisera historiska händelser. I de högre klasserna tillkommer naturvetenskapliga studier och skisser av processer, tankekartor mm. Parallellt skrivs också ganska mycket text på tavlan, ofta i anslutning till teckningarna som en förklarande text eller fristående litterär text som ramas in estetiskt och illustreras.

Genom samtal med lärare kring svarta tavlans användning baserade på deras erfarenheter och genom egna experiment på tavlan vill jag ge  griffeltavlan den självklara plats som den förtjänar i klassrummet utan att behöva tränga ut eller trängas ut av andra medier.