I samband med gymnasiereformen 2011 försvann den obligatoriska kursen Estetisk verksamhet (100p) som möjliggjort för alla gymnasieelever i det tidigare systemet att möta något estetiskt kunskapsområde och uttrycksmedel under sin utbildningstid. Att ge unga människor relevanta redskap för att bli visuellt kompetenta i ett modernt samhälle förefaller vara en självklarhet och det blir högst aktuellt att finna nya arbetsformer. När möjligheten inte längre finns att nå flertalet gymnasieelever, ställs viktiga frågor kring bildämnets innehåll och framtid. Genom mitt arbete med designkurser på gymnasiet har jag sett att det finns en möjlighet att nå ut till andra grupper än de som tidigare varit representerade i mer traditionella bild- och formkurser på min skola. Variationen i designgrupperna har varit större vad det gäller kön, etnicitet och socioekonomisk bakgrund och det har väckt min nyfikenhet.

   I min studie har jag gjort en undersökning av hur ett praktiskt arbete kring design tas i bruk av en grupp gymnasieelever. Undersökningen har genomförts i form av en workshop där elevgruppen värderar, samtalar om och gestaltar stolar med utgångspunkt i frågor om design, form och funktion. Jag har varit intresserad av att se vilka variationer som går att utläsa i elevernas utsagor och vilka diskurser som framträder. Syftet med studien har varit att få tillgång till ett material som ger en möjlighet att diskutera frågor om design, pedagogik och lärande. Förutom att studera vilka olika aspekter informanterna lyfter fram, har jag även varit intresserad av att studera hur de samtalar om sitt arbete och vilka variationer jag kan finna i deras sätt att beskriva sina synpunkter, val och utformningar.

   I resultatet framträder några diskurser tydligare än andra, där informanterna uppehåller sig kring objektens utseende och dess funktioner. Förmågan att uttrycka sig och att använda olika begrepp och formuleringar varierar och skapar olika diskurser. Jag finner även utsagor där informanterna för fram mer personliga upplevelser av att undersöka och arbeta och där de återger känslor av objekten samt beskriver en del privata associationer i relation till sin upplevelse.  Andra utsagor koncentrerar sig på objektens material och konstruktion. Genom att synliggöra dessa diskurser skapas en kunskap och ett breddat synsätt som är värdefull i ett pedagogiskt arbete med ungdomar. Förmågan att belysa olika anspråk inom design ökar och dessa blir tillgängligt för flera oavsett bakgrund och förkunskaper.