Uppsatsen ”DEN ÄR FINT MÅLAD, MEN GER INGENTING” Estetiska resonemang

och diskussioner vid bildsamtal, strävar efter att närmare beskriva och analysera hur

skolelever i årskurs 6 resonerar och uttrycker sig då de tolkar och diskuterar konst. Detta

för att fördjupa bildpedagogens förståelse för den teoretiska delen av sitt uppdrag: att lära

elever om bilder, analys och konsthistoria. Uppsatsens empiri tar upp hur de förhåller sig

till estetik och antiestetik. Det senare är en slags motreaktion till rådande estetiska normer

inom konstvärlden. Diskussionen tar upp ny teknologi, sociala media och dess eventuella

inverkan på detta ämnesområde. Undersökningen analyseras och tolkas genom en

kombination av diskurspsykologi och diskursteori. För metoden används bildelicitering.

Fokusgrupperna för detta består av 6 deltagare och bildeliciteringen dokumenterades med

film och genom anteckningar.

Uppsatsen diskuterar hur eleverna tolkar bilder med sina erfarenheter från sociala media

och rörlig bild, hur de reagerar på det som beskrivs som antiestetiska bilder, och hur de

värdesätter bilders kvalitéer. Resultaten som lyfts fram i uppsatsen är att eleverna i

studien inte skyr antiestetiska verk utan snarare inspireras till diskussion av sådana. Det

framkom även att eleverna gärna gör narrativa associationer och tolkningar av

konsthistoriska bilder såsom om målningarna hade ”filmiska” kvalitéer. Det framkom

också det att estetik inte nödvändigtvis handlar om fint och fult för 12- 13- åringar. Lika

gärna kan de se kvalitéer i konstverk beroende på deras förmåga att väcka känslor hos

betraktaren.