Med utgångspunkt i en fältstudie som genomförts i grundskolans årskurs nio studeras elevernas dokumentärfilmer om mänskliga rättigheter, som visuell kultur och representationer av hur de ser på normer och genus. Syftet med studien är att ge ett bidrag till förståelsen av hur eleverna representerar sin syn på genusdiskursen, i samband med skapandet av elevernas dokumentärfilmer. Filmerna kan analyseras ur ett etnografiskt perspektiv, som vägletts av ett intresse för elevernas uppfattningar och tankar om fenomen i omvärlden. Jag intresserar mig för om det sker eventuella perspektivbyten när eleverna får andra åskådarperspektiv på sina filmer. Samtidigt har jag haft för avsikt att identifiera hinder och möjligheter för att utmana och gå bortom dominerande diskurser om kön. Det handlar också om att låta eleverna vara medforskare och göra deras röster hörda samt bidra till elevernas egna digitala artefakter, berättandekultur och kunskapande. Studiens forskningsfråga är: Vilka genusperspektiv blir synliga i elevernas samtal om egna dokumentärfilmer? Undersökningen har en socialkonstruktionistisk teoretisk ram, där eleverna ses som kunskapande aktörer och medaktörer till genusdiskursen. Det empiriska materialet analyseras utifrån metoder inom diskursanalys som en variant av bild och textanalys.

Resultatet av denna studie har medfört att jag har fått en förståelse för hur viktiga estetiska ämnen är i skolan för att lyfta normargumentet genom estetiska uttrycksformer. Jag har funnit att detta medför egen initiativförmåga, kreativitet och kritisk reflektion hos eleverna. Eleverna i studien har själva kommit med lösningar på hur man ska komma till rätta med jämlikhetsdiskursen i skolan. Sammanfattningsvis lever traditionella normer kvar i skolans kontext, trots den omfattande forskning som finns på området.