Jag har i tidigare arbeten undersökt objektsmässig kommunikation med både funktion och material som grund utifrån de förväntade egenskaper som glas och produkter av glas har.

Det senaste året har jag inlett glasdramatiska projekt och arbetar bokstavligen sceniskt med glas. I performativa iscensättningar samt på teaterscener.

Jag vill med denna uppsats leta efter och belysa eventuella likheter mellan uttalat sceniskt arbete och outtalat sceniskt arbete. Vilka förväntningar har man på glas och hur stark kopplade är dessa förväntningar till drama? Är det glasets dramatiska egenskaper som gör det till det exklusiva material som det är och finns det en beröringspunkt i all användning och exponering av glas som heter just dramatik? Tidigare i mitt arbete kallade jag denna undersökning för en scenisk mikro- och makroundersökning av glas och hur vi förhåller oss till det, till glaset. Men det som skulle vara en metod för min undersökning blev snarare en linjär presentation och var som metod inte särskilt brukbar. Så jag har jag byggt om den till att snarare vara en överskådlig modell än en metod. En modell ämnad att illustrera var jag ser en dramatisk beröringspunkt i användandet av glas.

Jag kommer, med denna modell och utifrån en karaktärsanalys av glaset, att analysera den sceniska potentialen. Jag kommer att titta på glasets kvaliteer i olika sammanhang och i mer eller mindre medvetna gestaltningar.

Jag kommer att undersöka detta, dels genom att sätta glaset på en teaterscen samt vrida och vända på ordet/objektet "glas". Jag kommer att titta på vad som förväntas av glas och hur glas används och exponeras (exponering: scenisk verksamhet) och diskutera huruvida glaset är en kvalificerad skådespelare. Jag vill föra ett resonemang runt glas, materiellt och funktionellt och hur materialet och funktionen hänger samman och jag gör detta med dramatiska glasögon på (detta är vad jag skulle kalla min metod).

Jag kommer att göra en bedömning av hur stor den dramatiska faktorn är på de olika scenerna.

Nedan följer iakttagelser jag gjort, jag tar upp projekt och undersökningar andra har gjort och jag kommer att redovisa de projekt som jag själv varit delaktig i eller drivit. Jag ser mitt masterprojekt som en direkt fortsättning på mina tidigare projekt men med den skillnaden att jag nu inte bara jobbar med glasets egenskaper utan också belyser dem och berättar vad jag ser.

Jag hoppas inhämta kunskap inom flera områden eftersom mitt arbete täcker många områden. Dessutom hoppas jag på att ge mig ut på, för mig okända, marker, i både arbetet med projekten som i de olika redovisningsformerna.

Jag har i mitt masterarbete arbetat med två projekt:

• "Enterprise — en rymdresa", ett samarbetsprojekt med glaset och glaskonst i centrum på en teaterscen.
• "Nina Westman — Glaskonstnär", ett performativt arbete där jag spelar rollen av mig själv. Naivistiskt och absurt tecknat, men med utgångspunkt i mig som utövare. Arbetets inriktning är performativt och traditionen som det befinner sig inom är både en glastradition och en teatertradition med försök att utveckla båda.

Båda projekten handlar om att undersöka glasets sceniska förmåga och belysa glasets dramatiska karaktär. Det förstnämnda på en teaterscen, det andra med en uttalad ifrågasättning av vad ett glas verkligen är och hur förväntningar på ett glas, satt i ett oväntat performativt sammanhang, kan förändras.

Dessa projekt presenterar jag mer ingående senare i texten och hoppas att modellen, som jag också presenterar, tydliggör mina tankar om vad materialet glas är, kan vara och hur dramatiken spelar en viktig roll.