Den här uppsatsen tar avstamp i en personlig erfarenhet av när representationen på sociala medier

orsakat konsekvenser i den fysiska världen. Uppsatsen undersöker, genom en autoetnografisk

metod, processer för normerande tillhörighet inom speciella diskurser. I texten används

musikgenren Black Metal som exempel för att visa hur normer styr och kontrollerar socialt

handlingsutrymme för kvinnor. Begrepp som används för att beskriva dessa processer kommer från

Erving Goffman och har kallats för det dramaturgiska perspektivet. Begreppen används vidare i

arbetet som verktyg i det gestaltande arbetet där normer för subjektspositioner undersöks i

iscensatta fotografier.