I en fältstudie på grundskolan studeras elevernas arbete med Lego som visuell kultur och hur de ser på lärande kring Lego. Syftet med studien är att ge ett bidrag till förståelsen av olika könsstrukturer i byggandet av Lego och därmed se eventuella skillnader i utföranden mellan flickor och pojkar. Det handlar också om att låta eleverna vara medforskare och göra deras röster hörda samt bidra till elevernas berättandekultur och kunskapande.

Frågeställningarna är: På vilket sätt blir olika genusperspektiv framträdande i byggandet med Lego? Hur framträder skillnader mellan pojkar och flickor? På vilket sätt kan elever uppfatta och beskriva Lego som en kunskapsform? Undersökningen har en socialkonstruktionistisk teoretisk ram, där eleverna ses som kunskapande aktörer och medaktörer till grundskolediskursen. Det empiriska materialet analyseras utifrån metoder inom diskursanalys som en variant av textanalys. Resultatet av detta arbete har medfört att jag har fått en större förståelse för hur viktig kommunikationen är i bildämnet för språkutveckling. Jag har också funnit att det behövs en reflektion och medvetenhet kring genusperspektivet för att kunna förändra dessa mönster. Som bildlärare har jag genom detta arbete sett de positiva effekterna av att skaffa mig mer kunskap om jämställdhet för att kunna förändra äldre traditioner.