Abstrakt

Den här undersökningen har sin utgångspunkt i en observation under en bildlektion. Bildläraren kopierade en bild ur målarboken ”Måla med mästarna” och använde den som förlaga som skulle färgläggas. Lektionens syfte upplevde jag som otydligt och valet av gamla mästare som förebild var provocerande. Mot denna bakgrund började jag undersöka förlagornas relevans för bildundervisningen idag. Min frågeställning är: Hur uppfattas förlagor idag och kan de vara verktyg för att utveckla relation till och förståelse för nutida bildspråk? Med underfråga: Hur kan sådana förlagor se ut?, som blir till grund för gestaltningsarbetet som del av undersökningen.

Med hjälp av skrivna intervjufrågor, muntliga intervjuer samt en workshop med mina kurskamrater samlade jag in empiriskt material för min undesökning. Undersökningen ledde mig till upptäckten att det finns en dualitet i förlagans tolking. Det finns en rådande diskurs om förlagan som något som kopieras - alltså står i motsats till eget skapande. Men mer blir förlagans befriande kraft tydlig. Förlaga som förebild, som idegivare, som inspiratör. I dagens visuella samhälle blir förlagan ochså ett verktyg för att närma sig och få förståelse för nutida bildspråk.

Min slutsats är att förlagan kan vara och är ett viktigt verktyg för att få en ökad bildkompetens.

Med fokus på förlagans befriande kraft är det pedagogen som gör förlagan till ett verktyg i bildundervisningen. Sakta växte fram en mer komplex bild av förlagan som kan vara ett pedagogiskt verktyg idag.Där bilden är fri från kopplingen till en slutlig förebild, där populärkultur får träda in, där gamla mästare kan användas för att förtydliga bildspråket idag. När vi vill undersöka hur kvinnor avbildas idag kan vi synliggöra samtida visuella tecken om vi ställer dem i relation till en förlaga som till exempel Mona Lisa.

I min gestaltning ville jag visa processen i mitt arbete, från första mötet med schablonaktiga Mona Lisa till frågor som uppstod och nya bilder som växte fram. Jag valde att sätta upp bilder, anteckningar och även ett filmat samtal där jag med en vän och kollega samtalar kring begreppet förlagor. Allt visuellt material sattes upp i en kronologisk ordning och följde min process.

Videon spelades upp i en digital bildram och sattes upp likvärdig de övriga bilderna, som en skiss i min arbetsprocess.

Inför utställningen gjorde jag tillbakablickar och reflektioner som jag också monterad upp på väggen tillsammans med övriga skisserna i form av små planscher med storskriven text.

Som en fortsättning i utforskandet av begreppet förlaga, eller som en kommentar bjöds även publiken in att fortsätta mitt arbete. En hög med papper och skriv- eller skapande material erbjöd alla att delta i min gestaltning.