Den fotografiska bilden fungerar som visuell kommunikation och identitetsskapande. Tekniken har utvecklats från analogt till digitalt och byggs numera upp av pixlar. Det finnsolika perspektiv på att betrakta. Fotografen som har en dominerande position som betraktare och väljer att se tecken om något, motivet låter sig betraktas av någon och betraktaren som upplever fotografiet som betyder något för någon. Berättelsen preciserar och kategoriserar det som är viktigt för individen.Vid ett par tillfällen har jag intervjuat två familjer om deras familjebilder. Min intention har varit att ta reda på hur familjemedlemmars berättelser skiljer sig åt utifrån deras gemensamma upplevelser och minnen med utgångspunkt i familjefotografiet och vad det representerar?I min undersökning har jag även valt att integrera den teoretiska delen med den praktiska och använder egna fotografier i mitt konstnärliga och gestaltande arbete. Vad händer med de bilder som ingen nu längre levande person kan berätta om? Det fotografiska materialet består av bilder från förr som jag själv aldrig upplevt men som tillhört en del av min familj. Jag gör en jämförelse och analyser med mina bilder och informanternas bilder i den teoretiska delen av undersökningen. I det bildpedagogiska utställningsrummet gestaltar jag mina tolkningar av forskningsfrågan utifrån mitt eget fotografiska material och sätter det i en ny kontext.En fotografisk bild är ett tidsdokument som berättar om en tid. Jag har koncentrerat min undersökning till familjefotografiet och den goda samvaron, fritiden och semestern. Det är inte länge sedan människan började kompensera sin arbetstid med semester och den fotografiska bilden fungerar som en minnes- och kulturbärare. Behovet av bilder utvecklas hela tiden vidare i andra sammanhang. Nya bildkategorier och genrer skapas säkert redan medan jag skriver denna uppsats.