Mina tankar har kretsat mycket runt tid och på vilket sätt jag gör saker. När jag blickar tillbaka på de fem åren på Konstfack, inser jag hur mycket jag har upplevt. Det var länge sedan vi börja- de. men jag minns de första dagarna som om det var igår. Det är lätt att se bakåt och få ihop bi- tama som kan kännas svåra för stunden men som sen faller på plats, likt ett pussel.

När jag var liten kunde jag sitta i timtal och hitta mönster i spetsgardinerna. Sedan ritade jag av "bilderna". Jag hade en fin träláda som innehöll blyerts. suddgummin och en och annan firgpenna. Min favorit på tv när jag var sex-sju år var en polsk animerad serie; ”Plastusiowy Pa- mietnik”. Den handlade om en söt plastfigur i gröna byxor som bor i en flickas pennskrin bland pennor. lim, sudd och sax och där alla kom till liv då och då. Tidigt skapades min fascination för sagor, små korta och roliga berättelser och film.

De senaste två åren har mina verk innehållit spår av tiden; ett sätt att försöka förstå den, att vara i den och kämpa medlmot den. Små vardagliga händelser som bildar en förståelse för saker- na runtomkring mig. Ett sökande efter en berättelse. 

I den här essän tarjag upp mina tankar kring tidigare verk och inspiration. Tidens påverkan på livet och dess olika begrepp, hur jag uppfattar den och hur jag handskas med den i vardagen.