Den här texten ämnar förmedla de tankar som uppkommit hos mig och min kollega Magnus Carlén under arbetet med utställningen Tillvarons symmetri 1994-2012.

Samarbetet kring utställningen tog sin början vid en tid när konstlivet verkade oöverskådligt och exkluderande. Samtidigt föll marknadens intresse för konst i ihop som en sufflé med fastighets- och bankkrisen. Märkligt nog gav detta en känsla av befrielse. Som att vrida klockan till noll. Vi såg en möjlighet att göra något tillsammans.