När det kommer till bilder i sexualundervisningen verkar uppfattningen vara att det är svårt att välja ett visuellt material som är representativt för det som undervisningen ska handla om. De bilder som förekommer är antingen schematiska bilder över könsorganen eller bilder som är utvalda och anpassade till bildtexten. Om andra bilder förekommer blir det ofta en fråga om bilden är moraliskt korrekt, för otydlig eller för gammal.

Bilder av kärlek, sex och relationer har stort utrymme i vårt samhälle. Samtidigt är vår relation till dessa ämnen något som är oerhört privat. Anja Hirdman skriver: ”sexualitet är både det mest intima och det mest offentliga, det mest fysiskt grundade och det mest symboliskt framställda, det mest medfödda och det mest inlärda, det mest autonoma och det mest relationella i tillvaron”. Jag tror att det blir en krock mellan skolvärldens bilder och de bilder som elever bemöts av i sin omgivning. När dessa sedan ska anpassas till undervisningen utan att bli för privat kan det bli svårt att hitta ett bra undervisningsmaterial. Speciellt i bilder.

Kanske handlar det emellertid inte om vilka bilder som används utan hur dessa bilder används. Att det inte handlar om att hitta ”rätt” bilder för en fråga eller en fundering utan vilka tankar som bilder väcker hos oss. Genom bildsamtal med elever och lärare undersöker detta arbete hur det visuella materialet ser ut och används i skolan och om det skulle kunna finnas andra sätt att bedriva sexualundervisning där det visuella materialet möjligheter tas till vara på.

Syftet är delvis att undersöka om och hur bilder använd i sexualundervisningen men även att försöka skapa en medvetenhet kring bilders betydelse som kommunikationsmedel och öppna upp för en dialog kring hur bilder skulle kunna användas som pedagogiskt verktyg.