Jag tar fram ett vitt A3 papper ur mitt block. Jag har en ny tuschpenna med oförstörd spets och börjar pricka på pappret. Halvligger på golvet, försöker att inte tänka, söker arbeta ur intet. Tekniken är enkel. Prickar jag tätt blir intrycket mörkare, prickar jag glesare blir området ljusare. Tillsammans bildar de trakter av växlande densitet, landskap av ljus och mörker. Plötsligt vaknar jag upp och ser att det jag prickat faktiskt påminner om något, inspirerad av den oförutsedda likheten färdigställer jag associationen.

Fantasin om vad som skulle kunna synas på pappret styr min hand. Mellanrummet mellan handen och min inre föreställning skapar bilden. Ett resultat jag bara till hälften kan förutse. Jag ställer mig en bit bort från pappret och ser plötsligt en ny blid framträda. Det är slumpen som genom handen ska göra mitt arbete, min intuition väljer vägen.

Inget uppstår ur inget. Det ”inget” som gör att något uppstår fyller min fantasi med föreställningar. Jag försöker hitta ursprunget till bilderna, trådar tillbaka. Jag skyller på mina drömmar, mina minnen, det jag såg på TV igår. Jag ger skulden åt de omedvetna intrycken som står rena i sin avskildhet, men som tillsammans blandas ihop till en obegriplig sörja. Där börjar mitt arbete. Att bena ut intrycken, skapa sagan som gör det hela begripligt. Jag känner mig som en detektiv som försöker hitta ledtrådar i min egen arbetsprocess. Vem är den skyldiga till det som skapas på pappret? I det här är jag ensam, jag är min egen beställare. Men eftersom jag följer slumpens logik, kan jag inte hållas till svars. Jag försöker bara utföra mitt jobb så väl jag kan utifrån de direktiv jag har tagit emot. Jag kan inte hållas skyldig för resultatet eftersom jag bara följer order.

Jag har tillverkat en panoramatapet/väggdekoration. Den är handmålad och finns bara i ett exemplar. Min tapets huvudsakliga syfte är att inspirera till fantasier. Min förhoppning är att varje betraktare kan se egna bilder och få en egen upplevelse av min tapet.

I min uppsats har jag valt att diskutera två huvudämnen som rör mitt arbete. Det första är min metod som utgått från min känsla och intuition. Det andra är en diskussion rörande projekts resultat, nämligen en dekoration. Jag har under projektets gång reflekterat över den historiska samt nutida synen på intuition och dekoration.

Jag ser mitt projekt som en kedja av flera delmål. Med utgångspunkten att jobba utifrån min intuition leddes jag vidare till nya betraktelsesätt. Att arbeta helt från min intuition visade sig vara en process där jag blev tvungen att hålla mig helt öppen inför de riktningar som jag leddes in till. Jag upplevde att jag inte kunde namnge ett enhetligt mål med mitt projekt, utan snarare att projektet skulle kretsa kring flera besläktade ämnen såsom fantasi, skönhet och dekoration. Det är intuitionen och känslans problematik, att man inte kan vara helt konkret och förklarad och kanske är det denna obestämdhet som gör att den inte helt tas på allvar. Med det är också det jag upplever så intressant.