Allt började med att jag kände mig fångad i en tvådimensionell värld med mönster och figurer på en plan yta. Jag frågade mig hur stor roll synen spelar för min världsuppfattning och mitt konstnärliga skapande. Det enda som kom ut från min hand var platta små figurer med ögon som stirrade på mig och sa: ”Vem är du? Vad gör du här? Vad vill du mig?” Jag kunde inte svara dem med mer än att jag bara skapar er, sen vet jag inte mer.

Efter åtskilliga försök att komma från att bara skapa platta saker lyckades jag ändå bara åstadkomma reliefer.

1 Jag bestämde mig för att göra någonting drastiskt och förbjöd mig själv att göra något visuellt som man måste kunna se för att uppleva. ”Om man inte kan se kan man heller inte rita några figurer”, sade jag åt mig själv.

2 Hädanefter ska jag bara göra sådant som man kan uppleva och se utan syn, med fingertopparna och med kroppen. Jag ska göra sådant som kommunicerar på annat sätt än enbart visuellt.

Jag började undersöka hur viktigt det är att se.