Min undersökning behandlar representationer av människokroppen i konsten. Frågeställningarna är: hur har konsten använt modellteckning för att skapa bilden av människan och vilken funktion har den i konsten representerade människokroppen? Representationen undersöks ur ett maktperspektiv och inriktar sig på den vetenskapliga och akademiska synen av människan, utifrån vilken en bild av den "politiska kroppens" historia ges. Undersökningen visar hur representationen utgår från en människosyn där människans kropp primärt tolkas som ett ting och inte som en förkroppsligad människa eller person, vilket kom att användas av konsten och odlas genom modellteckning. Det är under renässansen som det vetenskapliga tänkandet och modellteckningen etablerande inom konsten. Den politiska kroppen blir allt mer betydande och kungar börjar representeras med dubbla identiteter, både som symbol för personen och symbol för staten, för att befästa makten. Successivt blir denna representationsform ett mål för eliten och slutligen innefattas hela befolkningen i representationsmönstret. Vi har alla idag en politisk kropp. Vem representerar du?

I det gestaltande projektet prövas en annan syn på människan och kroppen som en kommentar till den vetenskapliga och samhälliga människosynen. För detta uppmärksammas erfarenheten av att vara i sin kropp som ett sätt att komma bort från representationen av sin kropp. Jag använder mig av Leonardo da Vincis teckning

Den vitruvianske mannen som utgångspunkt, en symbol för den vetenskapliga människouppfattningen. Men mannen är här jag själv, min egen kropp, som jag dessutom vänder upp och ned. Med det vill jag belysa det vara till kroppen som krävs för att utföra denna position och hur komplex och absurd den "rättvända vetenskapliga" människosynen är. Betraktaren involveras i verket genom sin placering, som i sin tur testar den egna förmågan att våga kliva ur sin representation. Vågar du?

Undersökningen diskuterar också den problematik som berör modellteckningens och figurativa måleriets metoder i den moderna och samtida konsten, vilket idag har dåligt rykte då de inte uppfattas som politiskt och konstnärligt korrekta. Jag har valt att arbeta med ett klassiskt uttryck och skiktmåleri för att koppla verket till renässanskulturen och uppkomsten av den representerande människosynen. Det figurativa och det kroppsliga varat blir så också en reaktion mot samtidskonstens normer.