Att ge utan att vilja ha någonting tillbaka, hur ser vi på detta i vårt vardagsliv? I mitt arbete använder jag relationell och dialogisk estetik som ett verktyg för att förstå sociala strukturer. Det innebär att jag medvetet påbörjar en social förändrings- process och vinner insikt om den genom att själv driva processen. Den metod jag använder främst är dialogen. De frågeställningar jag arbetat med är: På vilka sätt kan jag begripa/tolka relationell/dialogisk estetik med mina arbetsmetoder/sociala experiment? Hur skapas dialoger och samtal genom icke-provokativa handlingar? Tyngdpunkten i undersökningen ligger i att pröva hur människor reagerar på min gestaltning på offentliga platser. Genom att iscensätta handlingar där jag använder mig själv för att anonymt ta kontakt med människor för att bjuda på olika former av gåvor i oväntade situationer, skapas

sociala skulpturer. Vid sex olika tillfällen har jag provat att ge bort äpplen, godis, skjuts, tid, "pengar" och avlastning. Det handlar om att uträtta goda gärningar och små handlingar för att väcka människors uppmärksamhet. Den gestaltning som presenteras här är en rumslig installation bestående av en trettio minuter lång uppspelning av valda delar av ljudupptagningarna gjorda vid mina aktioner. På golvet i denna rumsliga installation valde jag att lägga ut olika typer av mattor med en skål frukt och nötter i mitten. Mitt motiv till detta är att jag vill att människor som går in i rummet inte ska känna sig tidsbegränsade. Idén är att sätta sig ner i lugn och ro för att ta sig tid att lyssna på inspelningen och kanske även öppna upp för samtal och diskussion med andra människor som befinner sig i rummet. Ljudet spelades in med dold diktafon och mikrofon-mygga. I alla aktioner, förutom där jag ger bort tid, är jag anonym och avslöjar inte att jag genomför en undersökning. Att ge bort tid och tjänster är någonting människor inte är vana vid i vårt samhälle, där det ständigt fattas tid och där det generellt finns bakomliggande motiv för att ge bort gåvor i det offentliga rummet. Med dessa icke-provokativa handlingar uppstod dialoger, när människor fick stanna till, reflektera, samtala eller ge gengåvor. Handlingarna baseras också på att de ansikten vi möter kommer vi också ta ansvar för.