I detta examensarbete undersöker jag minnen som spår och representationer av det förflutna utifrån frågeställningarna: Hur och varför representeras, problematiseras och granskas minnen av samtida konstnärer? Hur kommuniceras detta till en större allmänhet? Hur förhåller sig minnet till rum, tid, identitet och meningsskapande?

I uppsatsen analyserar jag tre samtida konstverk, som på olika sätt problematiserar och granskar minnesberättelser. Analysen görs i dialog med begrepp och teorier från Paul Ricoeurs tankar om människans identitet som en berättande varelse, vidare Annette Kuhns kritiska minnesarbete och slutligen med kognitiv teori kopplad till förmågan att minnas och glömma. Representation ses ur ett konstruktionistiskt perspektiv och utifrån semiotikens tredelning av olika teckenkategorier, det vill säga ett minne kan representeras som ett spår, en symbol eller genom ikonisk likhet. Mitt didaktiska syfte är att skapa ett underlag till bildundervisning i skolan om hur minnen representeras med konstens metoder. Jag avslutar med att sammanfatta utmärkande drag i konstverken och deras sätt att representera minnen och framhåller även minnenas roll och karaktär.

Gestaltningen vilar på tanken att människans identitet formas och konstrueras av berättelser. Men också att minnenas plats i vår föreställningsvärld producerar mening i våra liv. Fysiska objekt har samlats in av skilda material och former som representerar olika personers minnen och berättelser. Det handlar om minnen från tidigare generationer av föräldrar, en faster eller farfar. De inkapslade minnena växer i gestaltningen ut från en plan vägg, täckta av en hinna av text. Texter öppnar upp och inviger åskådaren i historien bakom objektet. Installationen dokumenterar skilda ögonblick i olika personers liv och blir tillsammans ett arkiv av personers minnen och livshistorier.