I denna undersökning jämförs upphovsrättslagens syn på original och kopiering med den syn som allmänt råder i konstvärlden. Min frågeställning är: på vilket sätt har appropriering förändrat synen på originalitet och kopiering i konsten och hur samstämmer den med upphovsrättslagens syn? Appropriering är ett begrepp som i konstnärliga sammanhang använts sedan 1980-talet och betyder att man tar något och gör det till sitt eget. Den konstnär som är mest känd för sina approprieringar är Sherrie Levine som målade kopior av äldre kända konstnärers verk och fotograferade andra kända konstnärers fotografier och ställde ut dem som sina egna. Men även tidigare har konstnärer utnyttjat andras bilder och material för egna konstnärliga syften. Även om appropriering idag är allmänt accepterat i konstvärlden frågar jag mig om den är lika accepterad av upphovsrättslagen. Vid en närmare granskning av upphovsrättslagen tycker jag mig finna en förlegad konstsyn som bygger på modernistiska föreställningar om konstnären som ett ensamt geni som, opåverkad av omvärlden, skapar fritt ur sin egen fantasi. I min gestaltning undersöks närmare om det kan finnas en konflikt mellan upphovsrättslagens och konstvärldens syn. Genom att använda mig av appropriering av andras verk som metod prövar jag med olika ingångar gränserna för upphovsrättslagen. Jag har sedan låtit en jurist och en konstnär titta på mina verk för att diskutera och bedöma verken utifrån sina olika perspektiv. Resultatet redovisas i denna uppsats.