Jag har i min undersökning valt att gå in på djupet på tre konstnärer som verkar inom den dig-itala fotokonsten och som dels strävar efter att förmedla den problematik som ligger i det egna mediets förmåga att representera "verkligheten".

Diskussionerna i början av min uppsats kommer bland annat behandla det förtroende man har haft och fortfarande delvis har kvar till fototekniken. Uppfattningen om att man med hjälp av denna lilla geniala fotografiapparatur skall kunna fånga "verkligheten" precis som den är, eftersom den till synes ser ut att göra det. Men istället handlar det mer om konstruktion av "verkligheten", baserad på fotografen själv eller den teknik han/hon har tillgång till.

De tre konstnärerna jag har valt at utgå ifrån anser att det inte är möjligt att ge en hel och allmän bild av "verkligheten", utan snarare bara delar eller fragment ur denna.

I min egen gestaltning har jag sedan utgått från konstnärernas filosofier för att kunna hitta mitt eget sätt att förmedla problematiken i mediet som representation av "verkligheten". Genom ett flertal fotografier som jag arbetade ihop i dataprogrammet Photoshop har jag sedan skapat min egen konstruktion av "verkligheten". Jag valde miljön skogen, och försökte återskapa den så som jag länge fått den konstruerad inom mig genom alla bilder som samlats med åren från exempelvis tidningar, television, eller konstutställningar.

Undersökningens syfte är att hitta en metod som man kan låta eleverna ta efter där de får en möjlighet att pröva på hur det kan vara att göra sin egen konstruktion/representation av "verk-ligheten".

Samtidigt som de undersöker hur andra konstnärer jobbar med detta och sedan att de själva får pröva (learning by doing), har de en möjlighet att få merförståelse för hur "verkligheten" kan konstrueras. Att det finns flera "verkligheter", dels inom dem men också gemensamma i sam-hället där normer bildas för hur saker och ting "skall vara".

Om eleverna får arbeta med dessa i tid, finns stora möjligheter att förebygga eller minska de fördomar som kan förekomma för olikheter mellan individer och ökar förmodligen också trivseln mellan eleverna utanför och inom skolmiljön.