I detta examensarbete undersöks frågeställningen hur och varför det motbjudande gestaltas i samtidskonsten. I gestaltningen prövas frågeställningen. Den består av en installation i ett svart målat rum i Vita Havet på Konstfack, som genom att fokusera på kroppsrester och rening gestaltar det motbjudande genom att kontextualisera det. Gestaltningen är beroende av en sinnlig läsning där lukt och ljud blir betydelsebärande. De material som används i installationen är jord, flytande kroppsrester, vatten färgat av svagt jodluktande kaliumpergamanat. Ett från början ursprungligt vitt badkar med badkarsplast som ska skydda emaljen från missfärgning. En diabildsprojektion av en abstrakt bild på en vägg som förpackar installationen så att besökaren inte förskräcks av rummets innehåll vid första anblicken.

I uppsatsen undersöks frågeställningen genom närläsning av några konstnärliga installationer av samtidskonstnären Elin-Maria Johansson. Dessa bearbetas utifrån konstteoretiska, historiska, feministiska, psykoanalytiska och sociologiska aspekter med hjälp av konstteoretikern Tom Sandqvist, sociologen Zygmundt Bauman och psykoanalytikern Julia Kristeva. Undersökningen utgör ett exempel som behandlar hur och varför det motbjudande gestaltas inom konsten.

Undersökningen visar bland annat att det motbjudande arrangeras visuellt som kontraster mellan ordning och kaos och flytande och fasta strukturer samt i av val av material. Undersökningen visar också hur alternativa fiktiva gestaltningar kan bryta normer.