Jag har arbetat med pålar eftersom det är ett objekt som kan associeras med Rumänien genom Vlad Tepes (Pålspetsaren) och Dracula-myten. Men det finns ytterligare en, mindre känd, koppling mellan pålar, vässade pinnar, och Rumänien. Under det som kom att bli Ceausescus sista tal började folk skrika, men det var inte bu-rop utan bara skrik, rakt ut. Min pappa berättade för mig att några i den stora folkmassan hade börjat stickas med vässade pinnar och att skriken som hördes var skrik av smärta– ingen hade vågat börja annars. Två dagar senare var Ceausescu död.

Jag har kombinerat vässade träpålar och virkade, droppande bloddroppar. Installationen hänger i taket och vissa utav pålarna blöder ner i virkade pölar av varierande storlekar. Naturmaterial som mossiga pinnar, kombinerat med rött virkat blod, i ett oavbrutet flöde, fungerat mycket bra både symboliskt och estetiskt.

Man skulle kunna se det som att pålarna töms på mening, stereotyperna urholkas.

Jag gjorde även en liten bildserie med "pålen i hemmet", där en påle används som fjärrkontroll av min pappa i familjens vardagsrum.

Jag har även fortsatt med en serie teckningar i tusch med ett möte mellan Vlad Tepes och Dracula. Två myter som samtalar, men vem är mest verklig? Gammal och nytt, öst och väst.