Den här undersökningen prövar värdet av ett informellt lärande i bild och formgivning. Syftet har varit att undersöka fritidens informella lärande i ett skapande arbete. Uppsatsen behandlar frågeställningen: Vilka processer blir synliga i det informella lärandet, där tonvikten läggs på att vi skapar, snarare än hur, vad och varför vi skapar - inom gruppen, hos individen, och mellan pedagog och deltagare?

Den informella lärandemiljön har iscensatts med hjälp av ett förutbestämt ramverk där tyngdpunkten har lagts på skapandet som handling både individuellt och i grupp och där en fokusering på delaktighet varit styrande. Min utgångspunkt var att deltagarna skulle uppleva workshopen som en ”frizon” snarare än som något som tillhörde ett visst specifikt ämne med specifika krav på teknik, analys och resultat.

Undersökningen har bestått av ett etnografiskt fältarbete som utförts genom en praktisk workshop där pedagogen tillsammans med besökarna på en fritidsgård har skapat ett lapptäcke. Materialet från skapandeprocessen har analyserats utifrån den ryska psykologen Lev Semënovic Vygotskijs teorier om lärandet och fantasin.

Resultatet visar att det överenskomna målet att göra ett lapptäcke med bordet som gemensam arbetsplattform och därtill samtalen under arbetets gång har åstadkommit en gruppkänsla. Med fokus på att skapa själv och i grupp avdramatiseras det individuella skapandet. Att sitta runt ett bord samtidigt som man är aktiv och skapar med händerna möjliggör samtal som utvecklar relationen mellan de berörda och kan öppna upp för samtal av mer allvarsam karaktär. Det förutbestämda ramverket i kombination med den etnografiska undersökningen har resulterat i att pedagogens roll mer blir att lyssna och inspirera än att styra och bedöma. I det informella lärandet är det svårt att få en ”rättvis” fördelning av pedagogens uppmärksamhet eftersom betoningen på det kollektiva och samtalet ger dem redan socialt kompetenta ett visst försprång.

Resultatet ställs också ut på konst- och designhögskolan Konstfack i form av ett lapptäcke där det individuella blir det kollektiva. Lapptäcket bär spår av de processer som blivit synliga runt det gemensamma arbetsbordet: samtalen, identiteterna och de personliga uttrycken. Rutorna är besläktade med varandra styrda i sin storlek men fria i sitt uttryck där någons idé befruktat en annans, som skapar en gemensam helhet - en symbol för gruppen.

Lapptäcket tillsammans med uppsatsen besvarar undersökningens frågeställning.