Fängelset har varit den främsta formen av bestraffning i modern tid. Samhällets straffmetoder har gått från kroppsstraff och tortyr till en institutionaliserad övervakningsapparat med syfte att förvandla människor från kriminella till laglydiga medborgare. En del av denna förvandling beräknas ske genom arbete och sysselsättning under fängelsetiden.

Med det stängda rummet som utgångspunkt har min undersökning sökt svar på om, och i så fall varför hantverk är viktigt i kriminalvården. Utifrån denna undran behandlar den här undersökningen frågeställningen:

På vilka sätt kan ett designpedagogiskt projekt komplettera och utmana den ordinarie hantverksverksamheten på en kriminalvårdsanstalt? Hur kan ett designpedagogiskt projekt synliggöra vad i hantverksprocessen som blir meningsfullt för internerna?

För att få svar på dessa frågor har jag tillsammans med en grupp interner på en kriminalvårdsanstalt genomfört ett designpedagogiskt projekt där vi arbetat med tygpåsar som utgångspunkt.

Ett sociokulturellt perspektiv på lärande tillsammans med Michel Foucaults teorier om fängelset som institution har legat till grund för analysen av materialet. I en så tydlig maktstruktur som fängelsets har det varit viktigt att reflexivt granska min egen roll som pedagog och iscensättare av projektet.

Den ordinarie hantverksverksamheten som utförs på internernas arbetstid är även den delen av verksamheten som kan bli ekonomiskt lönsam för anstalten. Det privata hantverket, det hantverk som internerna får tillåtelse att syssla med utanför arbetstid och får bekosta själva, räknas som fritidssysselsättning och bekostas inte på något sätt av kriminalvården. Något som blev tydligt i undersökningen var den personliga faktorn i hantverksprocessen. Att använda hantverket som ett medel för att upprätthålla eller etablera relationer med familj visade sig vara viktigt för många av deltagarna. Ett annat sätt som den personliga faktorn tog sig uttryck i var då den riktades mot deltagaren själv. Att genom sitt skapande visa sin identitet blev ett sätt för deltagarna att utmana den homogena fångidentiteten på anstalten.

De olika spår som blev tydliga under projektets gång har legat till grund för reflektioner kring hur en bredare hantverksverksamhet eventuellt skulle kunna se ut. Tack vare deltagarnas goda insyn och många tankar kring hantverket och anstaltens hantverksverksamhet har undersökningen sökt svar på vilken plats hantverket har på anstalten och vidare, vilken plats hantverket skulle kunna ha.