Som det ser ut idag kostar arbetskraften mer än materialet vid industriell tillverning av möbler. Materialet som inte passar normen sorteras bort. Det mer och mer låsta systemet som används idag klarar/vill inte bearbeta det material som inte är perfekt. Det är svårt att motivera tiden det tar i förhållande till kostnaden av sparat material. Vi är intresserade av ett annat förhållningsätt av resursanvändning, material, yta, normer, formgivning och förhållande till möbelproducenter. Vårt kandidatexamensarbete bygger på en vidareutveckling av idéer kring ett bord vi tidigare formgivit. Bordets koncept bygger på att spänna ihop obehandlade överblivna lister med metallband till en limfri konstruktion. Iden att använda spillmaterial tycker vi är intressant och tillför ett mervärde. Men när det gäller bordet, då tillverkningen drar mer åt slöjdhållet, blir det mer som poesi. Det tillverkas i för liten skala för att göra skillnad att använda spillmaterial. Därför vill vi ta det ett steg längre och förhålla oss med spillmaterialet i relation till industrin och serieproduktion.