Detta arbete handlar om hur samtidskonsten uppmärksammas i skolan. Hur går det till, hur introduceras konstverk och konstnär, vilka frågeställningar arbetar man med? Vad betraktas som samtidskonst? Vad kan samtidskonsten tillföra? Hur fungerar samarbetet med konsthallar och museer?

Jag har också velat undersöka hur man förhåller sig till frågorna om kreativitet och reproducerande. Blir arbetet mest reproducerande eller lyckas man hitta utgångspunkter så att arbetet verkligen blir en undersökande process? Detta har fått bli följdfråga. Bakgrunden till min undersökning är att jag tycker mig ha förstått att samtidskonsten betraktas som svår att gripa sig an på ett bra sätt. Det finns många motstånd att övervinna.

Själva begreppet samtidskonst har olika betydelser för olika individer och grupper, det är inte självklart vad som menas. För några är samtidskonst den konst som skapas idag, för några det som visas på institutionerna för samtidskonst och för ytterligare andra den konst som behandlar vår tid och börjar med en idé som sedan får bestämma material och form. För att kunna sätta in undervisningen om samtidskonst i sitt sammanhang, har jag beskrivit hur bildämnet i skolan och konstpedagogiken på museerna utvecklats.

Jag har intervjuat bildlärare, konstpedagoger och elever och fått en bild av möjligheter och svårigheter, entusiasm och uppgivenhet, gedigen kunskap och rop på mer kunskap. Sätten att bearbeta frågeställningar och gå vidare utifrån de frågeställningar konstverket väcker är många: måleri, skulptur, film/video, foto, installationer, samtal, skriftliga analyser, SMS-svar m.m.

Ett begrepp från samtidskonsten som skolan gärna arbetar med är identitet. Samarbetet med konstinstitutionerna (muséerna och konsthallarna) fungerar oftast bra, men ibland anar man kulturkrockar som beror på institutionella olikheter och olika traditioner.