Hur framställs bilder av professionella formgivare idag i Sverige? Skildras män på ett annat sätt än kvinnor? Finns det tecken på en könsmaktsordning i representationen? Jag närmar mig också frågan om det finns värderingar om vad som är god respektive dålig smak och om det finns en könsmaktsordning i dessa värderingar. Enligt 1994 års läroplan ska vi som lärare "… aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Eleverna skall uppmuntras att utveckla sina intressen utan fördomar om vad som är kvinnligt och manligt".

En del i arbetet för att bryta fördomar och traditionella könsrollsmönster i skolan är att studera och analysera hur könen representeras i olika sammanhang och att skapa motbilder. Jag arbetar med frågor om representation i mitt gestaltande arbete och i uppsatsen. I Uppsatsen har jag studerat porträtt av formgivare som visas i boken Svenska Former. Den utgavs av Prisma år 2000 och presenterar 38 personer inom formgivning. Jag har både gjort en kvantitativ undersökning av samtliga bilder och en semiotisk bildanalys av två representativa bilder i boken. Efter att ha läst Penny Sparkes tankar kring mäns och kvinnors roll i designhistorien har jag återigen tittat på Svenska Former för att se var deras påståenden landar i en bok som är utgiven på 2000-talet. I min undersökning av fotografierna i Svenska Former har jag funnit att männen oftare avbildas i passiva poser, långt från sin verksamhet, i en privat sfär och ofta utomhus. Kvinnorna avbildas oftare aktiva i verkstadsmiljö. Detta upplevde jag först som en förändrat sätt att framställa män respektive kvinnor, men i ljuset av bland annat Penny Sparkes text inser jag att dessa representationer ligger helt i linje med vad designhistorien säger om män respektive kvinnor. Männen är visionärer och verksamma även utanför sin ateljé, verkstad eller kontor. Kvinnorna arbetar närmare materialet och främst med "mindre" frågor kring form och utsmyckning.