I mitt examensarbete har jag undersökt ungdomars användande av kameramobilen. Jag vill visa på vilka sätt de använder den. Vilka fotografier de tar med mobilen, hur de ser på dem och på fotografi och hur användandet kan ingå i konstruerande av dem själva. Kameramobilen ingår i den nya teknologin och därför vill jag även synliggöra vad den tekniska apparaturen kan innebära för praktiker och för ungdomars syn på fotografi. I och med att många ungdomar nu har en kamera ständigt tillgänglig finns det anledning som blivande bildpedagog att skapa förståelse för hur praktiken kring den fungerar.

Genom intervjuer med ungdomar och kategorisering av deras bilder, har det visat sig att användandet av kameramobilen är en del av en kommunikation och ett betydelsefullt berättande om självet. Bilderna kan fungera som bekräftelser på vad man själv gillar, vilka ens kompisar är, var man varit, hur man själv ser ut, eller vem man är. Mobilkameran är ett medel för att stärka vänskapsbanden, få perspektiv på sig själv och för att högtidhålla festliga sammanhang. Det är en lustfylld praktik som sällan läses utifrån estetiska kvaliteter.

I min gestaltande del har jag slutligen använt mig av alla de bilder som jag själv tagit med en kameramobil och som inte var tänkta för det ändamålet. Det som har varit en process och del av min metod och empiri har nu med en undersökande intention blivit föremål för min gestaltning. Jag vill med dessa små bilder, och frånvaron av vissa, belysa den självbiografiska berättelsen som ständig och reviderbar. Gestaltningen visar på hur användningen av kameramobilen kan se ut. Den lyfter bl.a. upp de vanligast förekommande motiven, känslan av avspändhet och de personliga banden. Mängden och utformningen visar flödet.