Arbetet handlar om skillnaden i reception och erfarenhet i betraktande av landskap, endera som illusorisk bild och som mer erfarenhetsmässig upplevelse av landskapskonsten. Denna frågeställning behandlar den illusoriska bildens övergång till installation och platsspecifika konstverk ute i dess kontext. Jag behandlar rum, ram, plats och betraktarens positionering inför och med konstverket inom detta tema. Där jag undersökt villkoren för vilka erfarenheter man får av konstverket som endera illusoriskt och även som processbeskrivning. Det didaktiska syftet är att eleverna ska få möjlighet att undersöka närvarons platsspecifika betydelse för konstverket. Vidga platsen för skapandet, genom att gå ut och tillverka ett verk utanför skolans väggar och miljö. Jag ville ge dem en möjlighet att se hur man kan gestalta något från ett landskap på platsen.

I min gestaltningsundersökning har jag bearbetat dessa frågor om landskapet som en processbeskrivning. Den rör frågor som representation av ett landskap i rummet och i en undersökande process. Betraktarens positionering inför och med konstverket. Kan man ta in natur i gallerirummet? Är naturen i sig konst nog? Jag har undersökt bilden och beskrivningen av ett landskap.

Frågor som jag ställt mig är hur man kan ta in natur i konstrummet, hur den illusoriska bilden flyttats ut till vad den avbildat. Det inramade landskapet som ett substitut till det verkliga. Jag har tittat på hur konstnärer försökt att spränga gränserna mellan ramen och det verkliga landskapet. Lyckades de platsspecifika verken ute i det verkliga landskapet spränga konstrummets väggar? Visst lyckades man göra detta, men många gånger kom dessa verk tillbaka i form av tvådimensionella fotografier upphängda på väggen i ett gallerirum, långt bort från den naturplats som den var skapade för.