Uppsatsen behandlar frågeställningar kring gatukonstens existens i Stockholm: vilka platser den tar i anspråk, vilka uttryck den har och vilka de bakomliggande motiven är. Vidare berörs frågor kring det offentliga rummet som demokratisk idé. Syftet med föreliggande uppsats är att belysa gatukonsten som en reaktion mot ett alltmer kommersialiserat och privatiserat offentligt rum. Som blivande bildpedagog finner även uppsatsförfattaren att det är angeläget att diskutera frågor som rör det offentliga rummets möjligheter och begränsningar utifrån demokratiska aspekter. Detta för att försöka uppmuntra elever till ett kritiskt tänkande i frågan samt väcka ett intresse för och inspireras av gatukonstens grepp, ideologiska och visuella uttryck.

Uppsatsen behandlar frågeställningar om gatukonst utifrån ett perspektiv som ligger nära konstutövarnas utgångspunkt och för fram ståndpunkten om gatukonsten som en alternativ, viktig, social rörelse.

Gestaltningsdelen i arbetet behandlar frågeställningen utifrån de platser som kan kallas för odefinierbara platser, där gatukonsten ofta uppträder. Platser som tagits i anspråk för egna syften och ändamål för att kommentera eller sätta märken i staden. Gestaltningen har utgått från en liknande plats, Järnvägsparken i Stockholm, och något nytt har tillförts, vilket har medfört att parken blivit synlig i en ny bemärkelse. Denna förändring och författarens förhållande till platsen har utmynnat i tankar och reflektioner kring den samma. Funderingar kring vad och vilka människor som utgör platsen finns dokumenterade och sammanfattade i en handgjord bok.