Uppsatsen söker svara på vilken typ av "sanning", om någon, ett bearbetat fotografi kan förmedla. För att kunna finna svar på min huvudfråga undersöker jag även hur det fotografiska mediets sanningsbörda skapats och skapas diskursivt. Genom arbetet har jag tagit hjälp av en hel del teoretiker samt den amerikanske fotografen Brian Walskis bilder från Basra, Irak. Fotografiska bilder är så integrerade i vår kultur att vi tar dem för självklara. Just därför behöver de problematiseras. En medvetenhet om fotografiets godtyckliga karaktär är en viktig del i allmän medie- och samhällskunskap som alla elever bör besitta. Som blivande medielärare är ämnet högst aktuellt.

I det gestaltande arbetet undersöker jag vilka olika möjligheter ett bearbetat fotografi har att förmedla sanning. Vidare undersöker jag mottagandet av bearbetade fotografier, hur vetskapen av att ett fotografi är bearbetat påverkar vår förståelse och vårt mottagande av detsamma. Detta gör jag genom att själv fotografera och sedan bearbeta bilderna digitalt. I presentationen av gestaltningen ämnar jag lämna det till betraktaren att avgöra huruvida bilderna är bearbetade eller ej.

Resultatet av min undersökning visar på hur fotografiers trovärdighet är helt avhängig på dess avsändare och kontext. Vilket i sin tur innebär att även bearbetade fotografier kan förmedla sanningsenliga utsagor. Dessa utsagor är dock subjektiva, dess innebörder förändliga både i tid och rum. Förbehållen gäller alla fotografiska utsagor, bearbetade eller ej. Vår tilltro till och förståelse av fotografiska bilder är kulturellt konstruerad. Insikt i detta gör det möjligt att ifrågasätta rådande förhållanden och öppnar upp för nya sätt att se på och tänka kring fotografier.