Jag har valt att skriva om våldsbilden på nätet. Jag intresserar mig för ungdomar och deras användning av populärkulturella och egenproducerade bilder som verktyg för att bygga bilden av sig själv. I examensarbetet har jag tillåtit mig att enbart undersöka bilden av våld som verktyg. I det här fallet ungdomars egna bilder av våld filmade med kameramobil och publicerade på webbplatsen YouTube. Jag inriktar mig i mitt skriftliga arbete i huvudsak på mitt och mina informanters betraktande av och blick på detta material samt ungdomars vilja att närma sig bilder med våldsamt innehåll.

I den gestaltande delen av examensarbetet återkommer jag till de populärkulturella våldsbilderna. Gestaltningen behandlar min egen process under en tioårsperiod mellan 1987 och 1997 då jag b la var högstadie- samt gymnasieelev. Jag hade ett stort intresse för film och musik och använde mig av videon på ett sätt som har påmint mig om mina informanter och deras användning av YouTube. Jag drogs främst till filmer och musik där jag kunde hitta tendenser av psykologiskt våld och mörker. Dessa filmer blev en viktig inspirationskälla i min egen kreativa process och för hur jag arbetade med bild i skolan. Den stora och markanta skillnaden mellan mitt populärkulturella material och materialet jag studerat på YouTube är att det på YouTube finns en mängd klipp som faktiskt händer i verkligheten men som ofta presenteras utan historisk bakgrund och utan sammanhang. Det kan handla enbart om ett par minuters misshandel eller en redigerad snutt av ett gängslagsmål. De filmer som jag tittade på under skolåren gav referenser och ett sug efter att få veta mer om t ex scenografitänket eller regissören. Genom att redigera videomaterial bestående av bl a skräckfilm och musikvideos som hade stor betydelse för mig tidigare, ta bort ljudet, plocka ut och sammanfoga de obehagliga bitarna vill jag efterlikna filmklippen på YouTube och se vad som händer med det material som jag känner så väl. Under arbetets gång funderade jag mycket på funktionerna att fjärma sig och att närma sig våldsbilden. Min gestaltning handlar om just detta. Så välbekanta och öppna bilder för mig men så fjärran och slutna för någon annan.