I uppsats och gestaltning vill jag lyfta fram och undersöka människors förhållande till det privata fotografiet. Både ur aspekten varför människor väljer att fotografera men också hur och vad som representeras i fotografier. Ämnet är allmängiltigt och lättillgängligt och ett viktigt område att synliggöra och reflektera på för människor i alla åldrar. Min förhoppning är att människor som inte problematiserat ämnet tidigare ska börja intressera sig och därigenom få ett vidgat synsätt. Arbetet har tagit stöd i teorier om fotografi skrivna av främst Roland Barthes, Susan Sontag och Vilém Flusser.

I uppsatsen har fotografen Sally Manns arbeten undersökts som en levande text samt en visuell etnografisk undersökning ägt rum om människors fotografering. Exempel på begrepp som tas upp i texten är: appropriation, objektifiering, noem, motminnen och sanningen på snedden.

Till uppsatsen bifogas två bilagor varav den ena innehåller bilder från den etnografiska undersökningen.

I gestaltningen har både andra människors fotografering undersökts samt mitt eget förhållande till fotografering och representation. Den första delen behandlar de visuella representationer som blev till när informanter fotograferade under en etnografisk undersökning. Del två har utgått från ett fotografi taget av en fotograf på sin döda mor i förhållande till ett fotografi som både representerar mig och är berättat av mig. Del tre tar ett steg längre i de tankar som de första två delarna behandlar. Den lyfter fram hur lika berättelser kan representera samma person.

Uppsats och gestaltning interagerar med varandra främst genom den visuella etnografiska undersökningen. Men självklart har alla olika delar befruktat varandra eftersom de behandlats och problematiserats under samma tidsperiod.

Min metod att undersöka hur människor använder sig av fotografering kom att bli ett handfast pedagogiskt verktyg. Det material som finns i gestaltningen kan jag med fördel använda som igångsättare när jag i olika pedagogiska rum ska behandla ämnet fotografi.